• Anonym (Letar nytt jobb)
    Äldre 18 maj 13:04
    22249 visningar
    17 svar
    17
    22249

    Vantrivs på jobbet, hur ska jag hantera detta?

    Jag vantrivs på jobbet. Jag är överkvalificerad, underbetald och trivs inte med mina kollegor. Det här går såklart ut över resten av livet och min underbara sambo, eftersom jag från och till mår rätt dåligt över situationen. Jag vet att jag kommer hitta ett nytt jobb nån gång, men jag försöker hitta på sätt att hantera det här fram tills dess. 


    Jag har funderat på att säga upp mig, men det är inget bra läge just nu om det vore så att jag inte fick nytt jobb på ett tag. Och då skulle jag ju "hoppa på vad som helst" bara för att få en inkomst - och det är inte vad jag är ute efter..
    Någon som har tips eller erfarenheter?
  • Svar på tråden Vantrivs på jobbet, hur ska jag hantera detta?
  • Anonym
    Äldre 18 maj 13:05
    #1

    Leta ihjälp dig på nya jobb eller börja studera...

  • Anonym (Letar nytt jobb) Trådstartaren
    Äldre 18 maj 13:11
    #2

    Tog examen förra året och är inte jättesugen på att börja plugga igen. Letar ihjäl mig efter jobb, men det gör inte mycket för mitt välmående desvärre.

  • Anonym (igen)
    Äldre 18 maj 13:16
    #3

    Jag känner igen mig.
    Detta har fått mig tappa arbetslusten lite och känner mig fruktansvärt oengagerad gentemot jobbet.

  • Anonym (Letar nytt jobb) Trådstartaren
    Äldre 18 maj 13:21
    #4

    Ja, precis! Man tappar arbetslusten, vilket gör att man inte presterar så bra som man skulle kunna. Det i sin tur ger dåligt samvete och självförtroende.. Allt annat i mitt liv är bra, väldigt bra till och med. Jag borde liksom skutta runt på små rosa moln, men det här problemet överskuggar allt annat. Jag har alltid varit en överpresterare, "tjejen som det skulle gå bra för" osv.. Och det kommer det göra, men just nu känns det..långt borta.

  • Anonym (sök)
    Äldre 18 maj 13:24
    #5
    Anonym (Letar nytt jobb) skrev 2010-05-18 13:21:31 följande:
    Ja, precis! Man tappar arbetslusten, vilket gör att man inte presterar så bra som man skulle kunna. Det i sin tur ger dåligt samvete och självförtroende.. Allt annat i mitt liv är bra, väldigt bra till och med. Jag borde liksom skutta runt på små rosa moln, men det här problemet överskuggar allt annat. Jag har alltid varit en överpresterare, "tjejen som det skulle gå bra för" osv.. Och det kommer det göra, men just nu känns det..långt borta.
    Ja det sägs ju att arbetet är det absolut viktigaste för välmåendet, trivs man inte på jobbet så är inget bra, spelar ingen roll hur bra man har det i det privata livet.
    Så mitt råd är att söka söka söka tills du hittar nåt som du trivs med!
  • Anonym (Jag med..)
    Äldre 18 maj 13:25
    #6

    Jag känner också igen mig!!!

    Jag har nyligen varit tjänstledig från mitt jobb för studier, men då jag inte fick tag på ett nytt jobb tvingades jag gå tillbaka min gamla tjänst för att undvika arbetslöshet.
    Jag vantris, och har så gjort sedan dag ett.

    Det finns ingen möjlighet till utveckling på min arbetsplats och jag sitter bara och mår skit. Min chef är dum i huvudet, och drar sig inte för att säga vad hon tycker och tänker, hon kallar oss anställda idioter osv. Hon säger aldrig ett gott ord.

    Jag går också i tankar som att säga upp mig och faktiskt gå ut i arbetslösheten- detta är dock inget jag vill, men snart orkar jag inte längre.

    Studera är jag inte jättesugen på eftersom jag nyss avslutat mina studier, men snart återgår jag nästan till detta också.

    Jag har under ett år, som jag nu varit tillbaka i tjänst, sökt jobb efter jobb efter jobb, men då jag bor i en liten mindre ort finns inte särskilt många jobb heller, och det är många som slåss om dem... Jag har inte lyckats komma på intervju en enda gång, och det tär verkligen på mig.

    Precis som ni, har jag också en underbar sambo och underbara arbetskamrater som stöttar mig i allt det tunga och jobbiga. MEN jag vill inte att det ska gå ut mer över dem nu. Vad tusan ska man göra?

  • Anonym (ARG)
    Äldre 18 maj 13:31
    #7

    Jag är väl kärringen mot strömmen jag...

    SLUTA klaga och var glad att ni har ett jobb, man mår värre av att vara a-lös, JAG LOVAR!

    Sök nytt jobb om ni misstrivs så hemskt....!

  • Anonym (Jag med..)
    Äldre 18 maj 13:35
    #8
    Anonym (ARG) skrev 2010-05-18 13:31:47 följande:
    Jag är väl kärringen mot strömmen jag...SLUTA klaga och var glad att ni har ett jobb, man mår värre av att vara a-lös, JAG LOVAR!Sök nytt jobb om ni misstrivs så hemskt....!
    Ja, klart det är värre att vara arbetslös, det har vi inte sagt nåt om.

    Däremot har vi alla skrivit att vi söker nya jobb, men att det är svårt att få.
  • Anonym (Letar nytt jobb) Trådstartaren
    Äldre 18 maj 13:36
    #9

    Jag hade ett välbetalt jobb tidigare, som jag sa upp mig från pga att en kollega systematiskt försökte trycka ned mig i stövelskaften. Jag klev ut i arbetslösheten, hittade detta jobb efter 6 veckor och blev överlycklig. Det lät så bra! Men det visade sig vara luftslott, lögner och överdrifter.. Jag har hamnat på ett riktigt oseriöst företag med hög personalomsättning och låg moral. När ska det bli min tur att hitta ett helt ok jobb med både ok lön, trevliga kollegor och arbetsuppgifter som jag trivs med? Jag har blivit erbjuden ett antal jobb som jag tackat nej till som inte har levt upp till de krav jag har eftersom jag är så rädd att vara med om samma sak igen.

  • Anonym (Letar nytt jobb) Trådstartaren
    Äldre 18 maj 13:44
    #10
    Anonym (ARG) skrev 2010-05-18 13:31:47 följande:
    Jag är väl kärringen mot strömmen jag... SLUTA klaga och var glad att ni har ett jobb, man mår värre av att vara a-lös, JAG LOVAR! Sök nytt jobb om ni misstrivs så hemskt....!
    Jag vet precis hur det är att vara arbetslös. Inte kul alls. Men jag har inte spenderat fyra år på universitetet för att bara nöja mig med att ha ett jobb. Jag har pluggat för att jag ska kunna få ett jobb som jag trivs med och som betalar bra. Det finns alltid dom som har det värre, oavsett vad ens problem är, men det vore fruktansvärt oproduktivt att tänka att "jag ska nöja mig, andra har det värre". Jag är egentligen inte ute efter att klaga, jag vill få stöd, tips och ideer. 
  • Anonym (black­out)
    Äldre 26 maj 14:55
    #11

    Har man ett arbet som man vantrivs med till det att man känner att man nåt sin gräns,,då kroppen säger ifrån, och psyket..ja då  lockar arbetslöshet mer än magsår,ångest,mm.
    Jag är där nu,,,halvt sjukskriven me magsår,ångest,yrsel,med mera med mera.
    På grund av mitt arbete....Min hälsa är viktigare än mitt arbete och jag är såå nära på att säga upp mej för att känna mej frisk igen och vara en bra mor och sambo.

  • Anonym (Letar nytt jobb) Trådstartaren
    Äldre 26 maj 17:56
    #12

    Jag vet precis vad du menar. Hälsan går först! Det blir dessutom väldigt svårt att hitta ett nytt jobb att trivas med om man mår skit. 

  • Anonym (black­out)
    Äldre 27 maj 12:27
    #13

    Javisst är det det.Men jag känner att jag vill jobba och att jag brinner för att lyckas få ett arbete som jag trivs med.Det är inte så stora krav jag har,,bara att det är mindre stressigt(att jag kan gå på toa när ja behöver det tex)trevliga arbetskamrater.Arbetsuppgifterna är inte lika viktiga...God stämning och arbetskamrater man kan prata och samarbeta med är det viktigaste.

  • Anonym
    Äldre 27 maj 12:51
    #14
    Anonym (Letar nytt jobb) skrev 2010-05-18 13:21:31 följande:
    Ja, precis! Man tappar arbetslusten, vilket gör att man inte presterar så bra som man skulle kunna. Det i sin tur ger dåligt samvete och självförtroende.. Allt annat i mitt liv är bra, väldigt bra till och med. Jag borde liksom skutta runt på små rosa moln, men det här problemet överskuggar allt annat. Jag har alltid varit en överpresterare, "tjejen som det skulle gå bra för" osv.. Och det kommer det göra, men just nu känns det..långt borta.
    Jag känner också igen mig precis i det du skriver. På gymnasiet läste jag natur men man blir ju inget yrke av det utan förbereds för att plugga vidare. Jag har bra betyg och bra resultat på högskoleprovet. Jag läste ett naturämne på universitetet men slutade efter ett år eftersom jag kände att det var fel ämne för mig. Nu har det gått flera år sedan dess och eftersom jag inte vetat vad jag ska läsa istället har jag sommarjobbat och vikarierat och sedan 1.5 år har jag fast tjänst på en kundservice.
    Jag avskyr verkligen mitt jobb, jag är trött på att svara i telefon hela dagarna och lyssna på människor som gnäller och hur mycket jag än kör på och presterar så får jag bara höra "det är bra, MEN" av chefen så nu orkar jag inte anstränga mig längre, tappade lusten till det efter att bara ha jobbat där någon månad. Cheferna är aldrig nöjda utan det är enorm statistikhets och fastän jag är bäst på flera områden så är det alltid saker som inte duger och jag känner mig inte uppskattad alls. Sedan lönen på 17200/månad gör ju inte saken bättre. Vi jobbar dessutom fram till kl 20 ca 1 kväll/vecka utan ob-tillägg eftersom övertiden ska "ingå i lönen".

    Det enda som är bra med mitt jobb är arbetskamraterna, de är jättebra och trevliga men problemet är ju att man aldrig hinner prata med dem eftersom chefen då kommer och säger att man måste hoppa in på telefon och det är väldigt sällan man har rast eller lunch samtidigt.

    Vi har fått kämpa jättemycket ens för att få igenom förmiddagsrast, cheferna ville bara att vi skulle få ha en kvartsrast på eftermiddagen, inget mer (då hade man alltså enligt schemat telefontid i 3-4 timmar utan uppehåll innan lunch). Cheferna tyckte att "vadå ni får ju gå på toa och hämta kaffe på arbetstid så då behöver ni ju ingen förmiddagsrast". Som tur är ska jag börja läsa på universitet till hösten igen, det ska bli så skönt även om inkomsten bara blir 7500/månad.
  • Anonym (inläg­g 14)
    Äldre 27 maj 12:54
    #15

    Just det, personalomsättningen är ju också en intressant fråga. I min grupp på jobbet som ska bestå av 16 personer har 13 slutat det senaste året.. Och nu till hösten försvinner minst jag och en till men jag vet att flera andra i gruppen söker nya jobb med. Cheferna verkar inte bry sig om att fundera på vad de kan göra för att få folk att stanna utan anställer hellre nya om och om igen.

  • Anonym (black­out)
    Äldre 28 maj 12:25
    #16

    Samma sak på vårat jobb,,när jag började får ca 5 år sen var vi 7 personer på vår avdelning,nu är vi 4 personer + att vi fått mer arbetsuppgifter.Ni hör ju ,det kan bara bli katastrof.Jag är den första att ha däckat ihop med bla magkatar mm..jobbar halvtid nu men känner att det är för mycket.

    Nä arbetslivet sliter ut oss som det ser ut i dagsläget...personalstyrka som minskar,arbetsuppgifter som ökar.Fattar ju vem som helst att det inte funkar,,förutom alla chefer.

  • hiff
    Äldre 31 maj 02:31
    #17

    Jag har inte läst alla svar, men när jag har dippar på jobbet så försöker jag bara tänka att jag är lycklig lottad som har några timmar överhuvudtaget!


    Det brukar oftast hjälpa något då jag gått arbetslös i flera år innan jag fick timmarna och vet hur värdelös man kan känna sig när man inte tjänar riktiga pengar...
    Ett fånigt litet tips som jag själv går efter är att jag har en favorituppgift i mitt jobb. Och just denna arbetsuppgift lägger jag ner mycket tid på att göra perfekt, och om jag har tråkigt någon gång så jobbar jag ett tag med den arbetsuppgiften och efter ett tag känner jag mig faktiskt bättre!
    Det kan nog hjälpa att hitta något som du känner är lite roligare än det andra på jobbet, så du kan hålla på med det när det blir för dötrist på jobbet!
Svar på tråden Vantrivs på jobbet, hur ska jag hantera detta?
Logga in
Bli medlem