sugarrush skrev 2010-07-10 13:20:53 följande:
Odd: jag missade helt att gratulera dig på 10-årsmamma-dagen igår! Hoppas du fick en fin kväll och blev glad igen! Det låter som om du är lite mer uppåt nu! Grattis och stor kram!
Havsklippan: Tack för ditt stöd. Just nu känns det bättre, vi är båda på glatt humör idag (det är så lätt att man tar ut det på den andre om man är sur). Killen har fortsatt älta sina jobbproblem lite, men har även tillstått att missfallet gjorde honom mycket mer känslig för motgångar i nuläget.
Det jag inte berättade sist var att en av anledningarna till att jag var sur var att jag förberett en överraskningsfest till honom till imorrn. Har bjudit in kompisar, köpt mat och fixat och donat... Visst, han vet ju inte om den så man kan ju inte säga att han är otacksam, det vore fel ord... men man tappar liksom sugen att fixa en fest till någon som bara gnäller... Men jaja, nu är vi glada igen så det gäller väl bara att se framåt antar jag... Och prata mer om det behövs.
Angående dina test vet jag inte riktigt vad som hänt. men du KAN ju ha missat stegringen om du hade lite otur. Det behöver ju dock inte betyda att du missat ÄL. Jag hittade den här sidan:
teskedinfo.blogspot.com/2010/03/agglossningst... den är ganska bra för att jämföra streck på ÄL-test.
Brukar du ha ÄL-känningar (smärta eller liknande), eller kan du helt enkelt ha haft ÄL utan att du känt av det?
Vet du vad som slog mig precis när jag läste ditt inlägg???
Jag tror att din sambo klagar på sitt jobb för att kunna hantera missfallet!
Missfall är ju väldigt konkreta för oss kvinnor....vi är dem som har barnen i våra kroppar, som går igenom alla hormoner och för oss kvinnor blir en graviditet ju väldigt verklig så fort vi vet om att vi är gravida.
Men för män är en graviditet något väldigt abstrakt ända tills kvinnans mage blir större, man har fått se en grå nästan som i en teknadfilm bebis på en själv på nått som kallas ultraljud och sedan så kanske det sjunker in helt när sparkar gör att det ser ut som en utomjordin på kvinnans mage. Ja...med allt det där så är det nog en bebis på väg.
Så när det blir missfall så tror jag att männen har otroligt svårt att hantera det...det har jag sett hos min man. Han KAN INTE sörja som jag gör, han KAN INTE vara arg som jag är eller besviken för för honom var det hela så abstrakt ändå och hur sjuttom sörjer man förlusten av något som är så abstrakt?
Så jag tror att din man klagar på jobbet för det är något väldigt KONKRET som han KAN klaga över, något som han KAN vara missnöjd med och känna sig ledsen för. I hans huvud blir det kanske mer legitimt eftersom det är så konkret, något han kan sätta fingret på.
Så jag tror att det är hans sätt att sörja. Vi alla har våra olika och egna sätt att sörja och männen ännu mer annorlunda. Och jag tror inte att han nödvändigtvis vet om att det är det han gör....
Så jag förstår att det inte känns så kul när någon är grinig och så, men om du ser det från den vinkeln så kanske det blir lättare att stötta honom i sitt elände. Prata med varandra och vet du vad jag tycker är det absolut viktigaste? KRAMAS MYCKET!
***kram på dig***
PS: Och tack för 10-års grattiset
