• Bev

    Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

    Hej alla kära!

    Här fortsätter vi att kämpa som fått ett eller flera missfall och som inget annat önskar än att ett mirakel ska ske och gravidmagen puta

    Välkomna både nya och gamla gruppdeltagare.

    I denna tråd gäller det tjejer, detta är vårat år!

    BIM -listan
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m51127384.html

    Här är tråden där vi håller till som åter igen plussat
    www.familjeliv.se/Forum-2-113/m52198836.html

    Jättegamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-1-35/m49022466.html

    Inte så gamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-238/m50912504.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-06 17:01
    Här kommer den efterfrågade länken till magbildstråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

  • Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
  • Odetta
    Muffe80 skrev 2010-07-14 11:09:29 följande:
    Får man vara med här?

    Fick missfall i vecka 10, på midsommardagen.

    Första barnet, första försöket.

    Hade äl igen i helgen som var och har bim kanske den 25 juli ungefär. Första efter missfallet... Jag håller tummarna för vi hade mycket sex
    Välkommen hit Muffe80.....men fan också att du behövde hitta oss *kram*

    Jag instämmer med Kajsalisa, det här är en fantastisk tråd med helt underbara  kvinnor. Jag har sedan jag hittade hit inte någon annan stans fått så mycket stöd som härinne.

    *kram på dig*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Odetta
    färnik skrev 2010-07-14 14:31:46 följande:
    Tack.

    Jag går redan hos infertilitetsmottagningens psykolog 1 gång/v. Och det är bra. Just nu är det dock uppehåll för hon har semester.

    Tyvärr dras ju allting upp gång på gång, när de allra flesta som jag umgås med är gravida eller nyss har fått bebis. Det blir ju så att jag undviker att umgås med dem för att det påminner för mycket om mina egna hopplösa försök. Kanske måste skaffa nya vänner. sådana som aldrig tänker skaffa barn.
    Jotack....jag har en familjemedlem som vi sagt upp kontakten med för att dem ska få barn nu i augusti. Hon är en värdelös mamma till det barn dem har och så kom hon 2 veckor efter att vi förlorade "minibullen" i v16 och berättade att dem oplanerat hoppsan hejsan ska få en till....ja, vad säger man?

    Vi gjorde faktiskt som så att vi berättade för hela familjen hur jag kände och vi har allas stöd i att vi sa upp kontakten med dem.

    Det jag vill ha sagt med det här är att PRATA med dina vänner, förklara för dem hur du känner och är dem bra vänner så förstår dem (och gör dem inte det så var dem ändå inget att ha så då är ju en förlust av dem inte en förlust egentligen)...då kanske det blir lättare att umgås ändå. *kramkramkram*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Happiness

    Hello ladies! Välkommen Muffe80 har kommer du att trivas som fisken i vattnet. Alla vi har gått igenom samma sak här. Några en gång och andra fler gånger. Ibland är man glad och ibland känns fasiken livet piss....målet är ju att bli gravid igen.

    färnevik: Har inte hängt med så bra. Har du gått på utredning? Hur många MF har du haft? Förstår att du är jädrigt vresig just nu...med all rätt. Men du kommer snart nå ditt mål och då kommer all vresighet att försvinna. Fram tillsdess har du all rätt i världen att vara precis som du vill. Det är jävligt bittert att få missfall och jag lovar att det försvinner så fort du blir gravid igen.

    Som jag alltid säger du kommer bli gravid inom ett halvt år det har alla på gravidlistan blivit och ett halvt år är ju inget på en livstid...ge inte upp nu vännen. Pippa på, håll koll på ÄL. Gör kroppen så fertil du kan under tiden. Har det gått mer än ett halvår beställ tid för utredning.

    Testa olika naturprep, rosenrot, Glandin 25 tex och börja nu att äta folsyra. Snart händer det för er också.

    ************************************************KRAM PÅ ER**********************************************

  • Odetta
    Happiness skrev 2010-07-14 14:46:30 följande:
    Hello ladies! Välkommen Muffe80 har kommer du att trivas som fisken i vattnet. Alla vi har gått igenom samma sak här. Några en gång och andra fler gånger. Ibland är man glad och ibland känns fasiken livet piss....målet är ju att bli gravid igen.

    färnevik: Har inte hängt med så bra. Har du gått på utredning? Hur många MF har du haft? Förstår att du är jädrigt vresig just nu...med all rätt. Men du kommer snart nå ditt mål och då kommer all vresighet att försvinna. Fram tillsdess har du all rätt i världen att vara precis som du vill. Det är jävligt bittert att få missfall och jag lovar att det försvinner så fort du blir gravid igen.

    Som jag alltid säger du kommer bli gravid inom ett halvt år det har alla på gravidlistan blivit och ett halvt år är ju inget på en livstid...ge inte upp nu vännen. Pippa på, håll koll på ÄL. Gör kroppen så fertil du kan under tiden. Har det gått mer än ett halvår beställ tid för utredning.

    Testa olika naturprep, rosenrot, Glandin 25 tex och börja nu att äta folsyra. Snart händer det för er också.

    ************************************************KR AM PÅ ER**********************************************
    Hej vännen min! Visst skulle du till BM igår???? hur gick det???? Har du fått tid för vul?

    Tänker på dig!

    *kramisar*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Happiness

    Var på första besöket hos BM igår. Gulliga Lotta en lite äldre dam som jag gick till som ung (19 år). Vi gjorde inte så mycket. Började fylla i journalen. Jag fick göra någon drick-vane-uppskattnings-test som tydligen visar svenska kvinnorsdryckes vanor. Suck jaja det är lite gestapo fasoner hos BM...menmen jag försöker bita ihop och hålla god min. Men ibland börjar jag nästan skratta. Känner mig lite för gammal för vissa saker

    Hon tog urinprov för att kolla nitriter (eventuell UVI) det var helt rent och fint. Helst skulle jag vilja skicka det på odlilng för att kolla bakterier men det får jag ta upp om det blir tydlilga besvär. Det jag känt av i veckan har jag tydligen hävt med citron-saft. Hon tog ett grav.test för att jag ville.HAHA! Snacka om att jag inte tror på detta. Hon sa att jag var väldigt gravid. Bra!

    Jag bad henne skjuta fram tiden för VUL ytterligare en vecka för att jag garanterat ska få se ett hjärta. Det gick bra. Så den nya tiden för VUL blir den 28 juli. Då ska dom även passa på att ta ett TSH prov också. Ska till BM den 13 augusti igen. Vecka 10 ska jag lämna blodprov för KUB och i vecka 12 gör man mätningen av barnet. Får jag dåliga siffror  ( som jag fick förra året) kommer jag gå vidare med FVP, men jag tror jag hoppar MKP denna gången. Dom säger att MF-risken är lika hög på bägge, men jag är tveksam. Sen är det lite krångligare att ta MKP sen säger dom att det gör en aningens ondare. Fördelen är ju att man kan göra det i vecka 11 och FVP måste man vänta till vecla 15. Suck jag får se den dagen den sorgen. Får jag lysande resultat på KUBEN kommer jag inte gå vidare med något det är ju ändå 1 på 100 som får MF av det. Vill inte riska. 

    Haha...det var mycket info i detta inlägget. Har en lugn stund hemma. Mannen och dottern är och handlar. -03:an och -00:an bygger koja i stora rummet....av ALLA MÖBLER! Haha!  

    Fram till den 28 julli får ni dras med mig tjejer...men ser jag ett litet pickande hjärta och ett fint litet embryo. Då lovar jag att hoppa vidare  . Fram till den 28 får jag hitta på saker för att inte förgås av oro. Vara med mannen och barnen....allt för att skingra tankarna. Men om det blir positivt svar har jag lovat mig själv att glädjas till 100 procent av denna graviditet och inte ägna en tanke på missfall.
    Får läkaren rynkan mellan ögonen kommer jag bryta ihop fullständigt och kasta mig från en bro eller nått...
    *****************************************PUSS PÅ ER BLIVANDE MAMMOR*******************

     

  • färnik

    Odd: Jag har ett gäng sådana i bekantskapskretsen också, där den ena eller bägge är mindre lämpliga som föräldrar. Eller där de egentligen inte velat ha fler barn, men råkat bli gravida ändå. osv. Och då känns det extra orättvist att vi som verkligen vill, och har möjlighet att ge barnet ett bra liv, inte får behålla våra...

    Happiness: Jag har haft 3 MF i v 7, 8 (våren 09)  och 11 (jan-10), samt en MA i v 8 med tvillingar nu den 14 april. Så att bli gravid är egentligen inget bekymmer, det lyckas vi med. men varje månad vi inte lyckas, känns det som ett stort bakslag.

    Att våga skaffa ett barn till (vi har en dotter f 06) satt långt inne då jag var ordentligt sjuk under graviditeten med dottern. Från v 5, tills dottern föddes i v 42+2, kräktes jag konstant. låg inne med dropp från och till hela graviditeten. Därtill hade jag hemsk "foglossning" som debuterade v 12, och som i slutändan visade sig vara en inflammatorisk sjukdom i SI-lederna, inte bara foglossning. Denna sjukdom som debuterade med graviditetn, är obotbar och jag får medeciner och är i perioder så dålig att jag tar mig fram med rullstol. Man vet inte vad som kommer hända med sjukdomen vid en ny graviditet. Utöver detta... så fick jag förlossningsdepression som satt i i 15 månader. Så... trots att jag alltid velat ha många barn så satt det långt inne, som sagt.

    Så när vi äntligen vågade ta steget, så händer då det här. De bara dör. Och trots det mår jag lika dåligt, kräks som en galning, de få veckor jag får vara gravid. Nu sist skulle jag läggas in med dropp där i v 8 för jag var så uttorkad och svag, men det var då de upptäckte att fostren dött.

    Vi håller på med en utredning, i dagsläget så har alla prover och undersökningar visat att allt är mkt bra, och det borde inte finnas några hinder för att fullfölja graviditet. Men ändå går det inte... =(

  • Odetta
    färnik skrev 2010-07-14 18:26:57 följande:
    Odd: Jag har ett gäng sådana i bekantskapskretsen också, där den ena eller bägge är mindre lämpliga som föräldrar. Eller där de egentligen inte velat ha fler barn, men råkat bli gravida ändå. osv. Och då känns det extra orättvist att vi som verkligen vill, och har möjlighet att ge barnet ett bra liv, inte får behålla våra...

    Happiness: Jag har haft 3 MF i v 7, 8 (våren 09)  och 11 (jan-10), samt en MA i v 8 med tvillingar nu den 14 april. Så att bli gravid är egentligen inget bekymmer, det lyckas vi med. men varje månad vi inte lyckas, känns det som ett stort bakslag.

    Att våga skaffa ett barn till (vi har en dotter f 06) satt långt inne då jag var ordentligt sjuk under graviditeten med dottern. Från v 5, tills dottern föddes i v 42+2, kräktes jag konstant. låg inne med dropp från och till hela graviditeten. Därtill hade jag hemsk "foglossning" som debuterade v 12, och som i slutändan visade sig vara en inflammatorisk sjukdom i SI-lederna, inte bara foglossning. Denna sjukdom som debuterade med graviditetn, är obotbar och jag får medeciner och är i perioder så dålig att jag tar mig fram med rullstol. Man vet inte vad som kommer hända med sjukdomen vid en ny graviditet. Utöver detta... så fick jag förlossningsdepression som satt i i 15 månader. Så... trots att jag alltid velat ha många barn så satt det långt inne, som sagt.

    Så när vi äntligen vågade ta steget, så händer då det här. De bara dör. Och trots det mår jag lika dåligt, kräks som en galning, de få veckor jag får vara gravid. Nu sist skulle jag läggas in med dropp där i v 8 för jag var så uttorkad och svag, men det var då de upptäckte att fostren dött.

    Vi håller på med en utredning, i dagsläget så har alla prover och undersökningar visat att allt är mkt bra, och det borde inte finnas några hinder för att fullfölja graviditet. Men ändå går det inte... =(
    Men kära du....KRAAAM

    Har du pratat med dina läkare om att sätta in Trombyl på dig? Av mina 6mf är ju 1 ett MA också...det som skiljer den här graviditeten från dem tdigare är att jag just äter Trombyl och nu är jag i v11 (den levde i v9...ska in på ny koll nästa vecka). Och räcker inte Trombylen så kan man ju sätta in både Heparin eller Fragmin och Prednisolon...har du tagit upp det med dem? Vad säger dem?

    Många gånger visar en utredning inga fel och dem fel som kan finnas (som tex det som Trombyl och det andra hjälper med) det testat dem inte för. Dessutom har dem inte kommit så långt med forskningen att alla läkare håller med det studierna visar....men studier HAR visat att det INTE är skadligt, så varför inte prova?

    Hoppas du känner att du har hittat bra läkare...du ska inte behöva ha det såhär!

    *kram på dig*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • sugarrush
    färnik skrev 2010-07-14 18:26:57 följande:
    Odd: Jag har ett gäng sådana i bekantskapskretsen också, där den ena eller bägge är mindre lämpliga som föräldrar. Eller där de egentligen inte velat ha fler barn, men råkat bli gravida ändå. osv. Och då känns det extra orättvist att vi som verkligen vill, och har möjlighet att ge barnet ett bra liv, inte får behålla våra...

    Happiness: Jag har haft 3 MF i v 7, 8 (våren 09)  och 11 (jan-10), samt en MA i v 8 med tvillingar nu den 14 april. Så att bli gravid är egentligen inget bekymmer, det lyckas vi med. men varje månad vi inte lyckas, känns det som ett stort bakslag.

    Att våga skaffa ett barn till (vi har en dotter f 06) satt långt inne då jag var ordentligt sjuk under graviditeten med dottern. Från v 5, tills dottern föddes i v 42+2, kräktes jag konstant. låg inne med dropp från och till hela graviditeten. Därtill hade jag hemsk "foglossning" som debuterade v 12, och som i slutändan visade sig vara en inflammatorisk sjukdom i SI-lederna, inte bara foglossning. Denna sjukdom som debuterade med graviditetn, är obotbar och jag får medeciner och är i perioder så dålig att jag tar mig fram med rullstol. Man vet inte vad som kommer hända med sjukdomen vid en ny graviditet. Utöver detta... så fick jag förlossningsdepression som satt i i 15 månader. Så... trots att jag alltid velat ha många barn så satt det långt inne, som sagt.

    Så när vi äntligen vågade ta steget, så händer då det här. De bara dör. Och trots det mår jag lika dåligt, kräks som en galning, de få veckor jag får vara gravid. Nu sist skulle jag läggas in med dropp där i v 8 för jag var så uttorkad och svag, men det var då de upptäckte att fostren dött.

    Vi håller på med en utredning, i dagsläget så har alla prover och undersökningar visat att allt är mkt bra, och det borde inte finnas några hinder för att fullfölja graviditet. Men ändå går det inte... =(
    Men...oj vad jobbigt! Jag blir jätteberörd när jag läser din historia.
    Jag blir så djupt imponerad av ditt mod och din styrka! Du är fantastisk.
    Och - du kommer få ditt barn. Det kommer att sluta lyckligt.
    Även om det känns pissigt nu som kommer det att vända, förr eller senare.
    Stooooooooora kramar!
  • pixerpie

    Hej på er...

    Och stort grattis till er gravida!! Underbart Odd och Happiness- så glad för er skull och alla andra nygravida!  

    Själv går det väl lite upp och ner... kollar in och läser lite hur det går i tråden emellan åt! Känns skönt att se att man inte är själv i eländet... men försöker se det positiva i saker och ting! Jobbar mycket med mig själv just nu- då "alla" är graviad eller får barn runt mig! LÄser och tar till mig av goda råd här! Tack alla kloka kvinnor som delar med sig!

    Just nu skriver Färnvik mycket saker jag känner igen mig i och därför vill jag skriva några rader- men innan jag läst ner så har du ju redan hunnit fått många bra och fina råd. En av mina bästa kompisar väntar barn samtidigt som jag skulle få också... Och oturligt så "prickade" hon in att berätta det just då jag fick mitt andra mf! Det kändes SKIT!! Och sen har jag undvikit henne... men nu har jag tagit upp kontakten igen och vi ska på sem tillsammans. Har bestämt mig för att berätta för henne- det är ju inte hennes fel att jag fått mf och inte hon. 

    Hoppas kunna skriva och berätta att jag är gravid om sisådär två veckor!! 
    KRAM SÅ LÄNGE!

     

  • färnik

    Vad ni är snälla allihopa!

    Odd: utredningen är inte klar, och de vill oavsett inte sätta in ngt om de inte hittar fel tydligen. Men de två senaste graviditeterna har jag tagit albyl, och skulle jag bli gravid inom de närmaste vore det bra, för jag äter prednisolon för den inflammatoriska sjukdomen. Så då hade jag kunnat dubbelutnyttja den eventuella effekten, sas...

Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3