Jag bryr mig egentligen inte avsevärt, åldern borde ju inte spela någon roll när det gäller kärlek. Men skulle en 45 åring berätta för mig att han har börjat dejta en 20 årig tjej skulle jag nog allt reagera åt det negativa hållet. Skulle du svara annorlunda om det var tvärt om? Om kvinnan var 45 och killen var 20? Vilken ålderskillnad anser du vara okej?
både jag och nej-- egentligen bryr jag mig om det inte är så att någon i frågan blir utnyttjad.. men det sägs ju att kärlken är blind... finns väl ingen dirket ålder jag reagerar över längre.. men en äldre män som är ihop med yngre finns fler än tvärtom... vad jag vet om...
Så länge båda är myndiga och tillfreds är det alldeles ok.
Jag har ju inte med det att göra. Sålänge båda är lyckliga så är det väl trevligt för dem. Men jag som själv är 20 år skulle aldrig kunna se mig själv tillsammans med en 45åring, trots att jag har barn, sambo och lever ett mer 'vuxet' liv än många andra i min ålder...
Nej, jag hade nog lyft lite på ögonbrynen i smyg.
Det är väl ok. Men jag skulle inte vilja leva ihop med någon som är 25 år äldre eller yngre. Kul när man blir pensionär sen, då är partnen antingen död eller har 25 års arbete kvar.
Mellan mig och min sambo är de ungefär den åldersskilldnaden. Jag är 23 och han 43. Tycker de är helt ok, åldern har ingen betydelse, kärleken övervinner allt
Skulle nog tycka det var lite konstigt beslut av den äldre personen. Själv är jag 25 och skulle knappast stöta på en 20-årig kille själv :D men blir man kär så blir man. Fast jag skulle nog låta den yngre ta första steget så att man vet att det verkligen är vad den personen vill.
Det är ingen som säger att det är fel :) men fördomar och tankar kan man ha ändå och det var de jag var ute efter.
Jag är själv snart 23 och min sambo är 50. Vi har varit ihop i 2 år nu och har precis fått en dotter :) Jag hade inte direkt planerat att bli ihop med någon så pass mycket äldre och när vi träffades så trodde jag inte att det skulle sluta med att vi blev ihop... Så innan tyckte jag nog att 27 år (som vi) var lite väl mycket för min egen del iallafall, (har dock alltid förespråkat att folk ska göra som dom vill, ålder är bara en siffra!) men nu har jag förstått att det inte är det som är det viktiga i ett förhållande. Vi är tvillingsjälar och jag har aldrig mått såhär bra och varit sähär lycklig med någon eller någon gång! Vi har mycket gemensamt och älskar att göra saker tillsammans.
Jag känner mig dock lite äldre i själen för jag har varit med om mycket i mitt liv, och han kan man ju inte direkt kalla gammal.... ;)
Men jag känner ofta att man stöter på fördomar!
Och jag förstår inte varför,
för om dom bara hade träffat oss och sett hur bra vi mår med varandra så finns det ju faktiskt inget fel i det....eller hur?
Då är det ju faktiskt bara dom som har ett problem och inte vi :)
Det enda jag är rädd för är att han ska dö långt innan mig så att jag
får leva här utan honom länge... :(
Men just nu är jag som sagt lyckligare än nånsin så då tänker jag njuta av det och inte försöka hitta något fel i det.
Jag älskar ju HONOM inte hans ålder <3
neh, inte ok. nåt vajsning på 45åringen.
Ålder har inget o göra med det, känns det bra så..... Absolut !!!!...
Har ju med mognad, känslor och vågläng att göra. Finns 20 åriga tjejer som är mer mogna än 36 åringar, och tvärt om så klart.. Sluta bry er om vad andra tycker/säger/..Lyssna på hjärtat...