Första barnet, i Göteborg?

Välkommen hit Ballerina74 och grattis till ditt plus!  Helt okej att du inte orkar läsa igenom hela tråden  Bara fråga om det är något som blir oklart!

Ny BH ja...hm, jag skulle egentligen behövt köpt en D nu sedan ganska långt tillbaka. Men jag tycker att det räcker med en C så det har tagit emot så mycket att gå och införskaffa en större att jag faktiskt inte gjort det. Haha...så brösten håller på att ramla ur...inte så skönt och man får ju försöka undvika t-tröjor  

Tack alla för responsen på Lillebäcks rörelser   Jag har inte känt något mer sedan igår kväll fastän jag försökt buffat lite och sådär. Nu vill man ju känna igen och igen och igen, fast sambon säger att tids nog tröttnar jag nog på de där sparkarna. Haha...man blir aldrig nöjd 

Oj oj, här händer det grejer 

Välkomna hit alla nya!

Jätteskönt att höra att allt gick bra Bjornis  

Vi köper också en Bugaboo Cameleon; en helsvart specialutgåva  Ååh, den är så fin! De har den ståendes på Storken i Linné så jag är där inne och provkör den emellanåt 

Hej på er alla nytillkomna och alla "gamla" 
Nu har jag skummat tråden (herrejisses vad man missar när man inte läst här på ett tag!). Kul att ni varit iväg på lite fikor och annat trevligt, så som vagninköp  

STORT GRATTIS TILL KAJSA30! Vilka fantastiska nyheter! Vad blev det för ringar?

Jag har även börjat känna bebisen ganska mycket nu. Det är fantastiskt härligt! Varje dag får jag mig några buffar/tryckningar/sparkar. Igår fick jag mig en rejäl en när jag halvlåg i soffan och kollade på tv med handen på magen. Min lilla busbebis  

Och idag var vi ju också på RUL. Fick en snäll barnmorska (om något kanske lite snäsig) som sa att det var en perfekt bebis i magen  
Och här ser ni det söta lilla underverket, som låg och sög på tummen och viftade på fossingarna:

Fick BF satt till 01.01.2011, så en binär liten bebis blir det - till it-pappans förtjusning 
 

Tack så mycket för de fina orden  Jag svävar som på små moln just nu. Bara kikar på bilderna av en helt perfekt bebis som är det vackraste jag någonsin sett. Helt magiskt!

Kiaa: Ja vi vill ju veta kön och vi frågade om hon kunde se det. Hon svarade att de inte lägger någon extra tid på det men lovade att säga till om hon såg något. Sen kollade hon faktiskt extra efter könet ändå, men det enda hon kunde säga (samma som på ultraljudet vi gjorde för tre veckor sedan) var att hon inte såg något sticka ut. Men det behöver inte betyda att det inte är en kille och hon tyckte inte att det kändes bra att gissa.
Så vi får helt enkelt vara ovetandes ett tag till.

Men på ultraljudet för tre veckor sedan så gissade hon tjej, även om hon sa att det var högst osäkert.
Troligtvis gör vi ett könsultraljud/3D4D i vecka 26-27, så då får vi hoppas att det syns lite bättre 

737 dagar: Va härligt! Jag kände första på 15+0 (fast då hade jag just blivit tillbakaflyttad - trodde jag var 15+5). Det var som lätta buffar och ibland blev de som kittlingar då det kändes som om någonting strök förbi längs med insidan av livmodern.
Nu är jag 17+4 och känner varje dag. Det rör oftast runt i livmodern (skum känsla!) i samband med buffarna, som nu mera är som tryckningar. Man känner att det är en liten fot som sparkar till. Har känt alla sparkar kring naveln och idag på ultraljudet sa barnmorskan att bebisen ligger med huvudet nedåt och benen uppe vid naveln - vilket jag ju redan visste  Så antagligen gillar den att ligga så, tokbebis!

Kiaa: Ja jag förstår precis, vi var ju och gjorde ett ultraljud för tre veckor sedan. Jag oroade mig helt sjukt mycket för allt som skulle kunna ha hänt sedan vi såg bebisen i vecka 11. Men då fick jag ju veta att allt var bra med bebisen och nu har jag ju känt den sparka en del med, så jag var skönt nog ganska lugn idag (jämfört med de andra gångerna). Med ett ultraljud kommer ju dock alltid risken att få veta något tråkigt, så helt lugn är man ju aldrig.
Det kommer alldeles säkert att gå bra för dig i morgon! Jag ska tänka på er så får du gärna kika in här under morgondagen och berätta hur det gick för er  

Åh va roligt Bjornis att ni fick veta att det är en liten prins som bor där inne!  Vi hade någon som hette Christina tror jag, hon var som sagt trevlig men lite snäsig. 
Vi var ute i bilen 13:38 igen så vi åkte nog om varandra då. Ja, min mage fick också lite komplex av alla stora magar  Försökte få barnmorskan att säga om hon tyckte att min mage var stor eller inte för att vara i den veckan jag är, eftersom vi ska ut och flyga om två veckor. Ville veta lite hur jag ska göra, om jag ska ringa till min barnmorska och begära ut ett moderskapsintyg. Hon svarade dock inte på det där med magen men sa att det var ju bättre att hämta ut ett intyg än att inte göra det, så slapp man stå på flygplatsen och inte komma iväg sen. Känns ju vettigt 

Skönt att allt gick bra Kiaa! Ser fram emot bilden på det lilla miraklet 

737 dagar: Alltså om färger och sånt inte spelar någon roll och man ändå hade tänkt köpa samma oavsett om det blir det ena eller det andra så spelar det väl inte så stor roll. Även om man såklart är nyfiken tillräckligt för att det skulle vara anledning nog 
För oss handlar det om att vi vill veta så mycket vi bara kan om vår lilla goseknodd. Varje gång vi säger "den" så får vi ju lite dåligt samvete, hade känts bättre att få säga vår dotter eller vår son. Eller, eftersom vi redan vet vad det blir för namn - Emilia eller Lo. 
Sen har jag lite olika alternativ på det jag ska köpa, utifrån om det är en kille eller en tjej, så då underlättar det ju med. Inte roligt att bara ha vita/beiga/gråa kläder på bebisen hela första tiden sen. Men det är ju bara min personliga åsikt.

Herrejisses vilket väder vi har förresten! Min mamma fyller 50 idag och i morgon ska vi ha stort utomhuskalas  Får ju verkligen hoppas att det regnar ur ordentligt idag så att vi kan få uppehåll (och kanske sol) i morgon!

737 dagar: Personligen tycker jag inte att könsrollerna sitter i kläderna, utan i uppfostran. Let's face it, de första 6 månaderna så syns ingen skillnad på kläderna (annat än färgen) och det är väldigt svårt att se på ett så litet barn huruvida det är en flicka eller en pojke. Personer som därmed vill undvika att barnet behandlas utefter sitt kön kommer nog ganska snart att upptäcka att det första folk säger är "åh så fin, är det en flicka eller en pojke?" och då står man där med situationen i alla fall.

Dessutom är "unisex"-kläderna alltid typiska "pojkplagg". Att, om jag får en flicka, resonera som så att en klänning eller ett rosa plagg är ett svagare plagg och därför klä flickan i unisex så att hon kan efterlikna en pojk, känns för mig helt skevt.
Min mamma är en mycket stark kvinna och min mormor och hennes mor och så vidare. De har alla flickor som blivit klädda i klänningar och rosa från det att de föddes (jag har 5 systrar). Jag har aldrig lidigt av det, ser mig inte som något svagare kön, försöker inte ständigt att vara "fin" för männen och har inga som helst problem att ta mig plats varesig på jobb eller i andra offentliga rum.

Jag bär gärna en tjejigt röd klänning, klackskor, smink, smycken, fixar håret och det gör jag med stolthet. En man som tror att jag är en fin liten pralin som man hunsar runt kommer snart att ångra sig 

737 dagar: Jag hör ibland föräldrar som står i mataffären och ska välja barnmat, och så säger dom "nej inte fisk - usch! Det som är så äckligt!". Undrar om barnet någonsin kommer att äta fisk i den familjen....Vilket är parallellen jag drar när jag läser om hur du klär dig i unisex-kläder och aldrig kommer att klä ditt barn i rosa.
Du visar att du är en stark person i de kläderna, jag visar detsamma i en klänning. Jag tror vi båda är överrens om att kläderna/färgerna inte har något med saken att göra.

När mina barn är stora nog att själva välja och efterfråga kläder så är de fria att klä sig i vilken färg de vill. Vill min son ha klänning så får han absolut det, även om jag hade förklarat vid skolåldern att det kan medföra en del problem eftersom andra inte är så vana vid män som klär sig i klänning. (Aldrig sett vuxna män som gör det, i alla fall inte för att de tyckte att det var detsamma som att ha på sig byxor och skjorta).

Varje gång vi söker ett nytt jobb, bokar en läkartid, skriver in oss på en ny kurs, ja till och med varje gång vi presenterar oss, så avslöjar vi vad vi har mellan benen. Men jag brukar inte tänka "jaha, Emma...då har hon en snippa där mellan benen" eller "Isak...en SNOPP alltså!". Tror inte att det är någon som gör det.

Att jag reagerar är inget personligt gentemot dig, men jag är så evinnerligt trött på genussnacket som saknar empiriska slutsatser. Och som alltid med "underdog-teorier" så skall dessa hävdas så snart det finns minsta antydan till ämnesberöring.