Du har otroligt rätt där, samma stund som vi blev gravida började oron, som nu kommer finnas alltid. Oron över att vårt barn mår bra. Det känns dock som att det är extra svårt nu innan vårt älskade barn kommit ut, innan man kan SE att allt gått bra, innan man känner regelbundet osv.
Lillebäcks mamma - vad kul att höra att din sambo kunde känna rörelser redan i v 21. Jag är i vecka 20 nu och har känt rörelser i 3 veckor, min man är jätteavundsjuk och blir nästan lite grining när jag säger att den sparkar 
men jag trodde att det skulle dröja länge än innan han hade en chans att känna...
Hejhej, igår var jag på vattengympa, Det var kul men kanske inte så jätteansträngande men nu är jag ju bara i v 22 så det blir nog mer lagom när jag vuxit till mig lite . Jag som tyckte att jag fått riktigt stor mage låg ju rätt i lä jämfört med övriga deltagare...
Tarda - jättefina bilder! Ja visst e det kul att gifta sig, man kanske kan ordna en bröllopsfest till när man varit gifta i 10 år eller så....e ju synd att man bara skall få göra det en gång menar jag 
Heini - går du på vattengympa på Åbybadet?
Hejsan, ja det har verkligen stått stilla här senaste veckan...
Vill bara beklaga mig lite.... Jag är i vecka 23 nu och har sedan v 18 har magen vuxit så det knakat. Men jag tycker den är jättefin!
Det som stör mig är dock att jag varje dag får höra från olika kollegor hur stor jag har blivit, att jag har mycket större mage än deras vän som snart skall föda, är det verkligen bara en osv osv
Så här skulle de ju aldrig hålla på med en som var överviktig så varför tycker folk att det är ok att säga sånt till en gravid? Hade det varit någon enstaka gång så hade jag inte brytt mig men när man får höra det 3 gånger per dag så sätter det ju sig i skallen. Jag vill ju njuta av mina fina mage!
Jo jag borde väl säga ifrån, fast det är ju inte samma person som säger det om om igen utan nya hela tiden så det blir ju lite jobbigt att behöva ta den diskussionen varje gång...
sedan är det ju alltid så lätt att komma på den rätta svarsrepliken en kvart för sent 
Jag var lite nyfiken på hur det hade gått för Djurgårdsrutan och Cornelia som föddes i grekland och det verkar hoppfullt, de är i Sverige nu (dock fortfarande på sjukhus) och Cornelia väger drygt 1,5 kilo.
Jag tänker fortfarande ofta på Cotton och saknar henne här i tråden...men hon verkar ändå ha tagit det väldigt bra och gav ett väldigt starkt intryck när jag mailade lite med henne. Hon har börjat jobba igen och de skall börja försöka bli gravida igen så snart kroppen återhämtat sig. Hennes Cornelia var ju för övrigt en Cornelius...
Hur mår ni annars?
Jag mår prima förutom lite ont i axeln (antagligen för att jag måste sova på sidan) funderar på om foglossning kan påverka andra leder än bäckenet...