Igångsättning vid förlossningen efter änglabarnet

Jag är inte änglammamma, men vet via andra änglaföräldrar och vården att man har rätt till total övervakning om förra förlossningen gick illa. Sen kan vårdpersonal va bekväma, men jag hoppas du orkar skrika o gapa! Usch vad hemskt med Svala. Har sjukhuset erkänt att de kunnat göra mer?

Jag fick en igångsättning när jag var i vecka 37+2. (+2 var för att jag önskade att få den barnmorskan på förlossningen som hade hand om mig när mitt förstfödda barn föddes!)

Läkaren sa att det är mycket vanligt att man blir igångsatt när man har mist ett barn tidigare. 
 

tre dagar innan beräknad igångsättning kom lillasyster av sig själv!
Vilket var skönt då kroppen kom av sig själv!
 Samt att jag alltid "önskat" att man är hemma, värkarna går och man "oj nu måste vi åka in".. och var även ledsen över att jag aldrig skulle få uppleva det....men att få ett levande barn var det enda viktigaste, så de fick göra hur de ville så länge bara detta barn kom ut med ett skrik!

Jag var nästan helt inställd på att vi ej skulle få levande barn.
Det var det ända jag har upplevt, att man åker in till förlossningen, föder och sen åker hem utan barn och sedan har man begravning. Men någonstans hade jag hopp, jag hoppades så!

Hade även önskat att få föda i samma rum som med mitt förstfödda, just för att om det skulle gå bra så kunde det rummet bli något bra.. jag får bearbeta det rummet igen!.
Men "tyvärr" då lilltjejen kom av sig själv så var det rummet upptaget.
Men det gjorde inte så jätte mycket, även om jag hade önskat det.

Men de hade läst min journal och trots allt så tycktej ag förlossningen gick jätte bra. Sa att de skulle helat iden säga hur hjärtljudet låg då jag var så inne i att andas. och ville helst gå in i mig själv.

Tack för era svar!
MinEmPsi:  Skönt att det gick bra med din förlossning och att den till och med startade av sig själv!
Varför fick du tid för igångsättning redan vecka 37?
Jag vill gärna bli igångsatt v 37 för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd i magen men är osäker på om förlossningsfolket går med på det. Var det läkaren som förslog v 37 eller fick du kämpa för det?

nej de sa att efter v. 37 kan de sätta igång mig, sen är det upp till mig om jag ville det eller om jag ville gå tils det gick själv. men sa att första sekunden det går att sätta igång så vill jag direkt. inte en minut över!
Frågade redan de en månad efter min först födda dog och föddes... både med barnmorskorna och läkaren och alla sa att v. 37 sätter de igång!
Vilket är vanligt när man har mist ett barn tidigare.

Jag sa nästan på en gång när jag blev gravid med lillayster att jag vill ha ett datum för igångsättning, just för att få ett mål att hålla mig fast vid. men min läkare ville inte prata om förlossning just ännu, men vid v. 25 ungefär så började vi prata mera. Var vädligt väldigt viktigt att få datum.för man kändes sig så "tom" då och ville hålla i någotl..ett mål att sträva i.  även om jag aldrig någonsting trodde att detta barn skulle komma ut levande.

i smyg planerade jag begravningen..men bara i mina tankar... alla nära sa "joo du skall se att det kommer gå så bra"... men hur stjutton vet de det!! blev så arg!

i början tog jag en timme i taget.. "ok en timme gått, en timme närmre målet..osv"... när jag kom över gravid datumen där min först födda dotter hade födds så blev det mera dagar i taget!

skickades innan jag hann skriva klart...

Ja även jag var rädd att få vänta till v. 40! att de kanske skulle säga när jag väl blev gravid igen att nej det har vi aldrig sagt.  men de var otroligt vänliga och förtående!
En av barnmorskrna har även ett änglabarn så hon visste precis vad allt handlade om!

Hej

När jag var gravid efter vår ängel gick jag även på specialistmödravården jämte den vanliga mvc, och redan på inskrivningen pratade vi om att jag skulle bli igångsatt i v. 38 . När jag var i 37+1 hade jag tid på specmvc  för vanlig kontroll, då hade jag ännu inte fått något datum för igångsättning och det var väldigt jobbigt psykiskt, tog upp det med läkaren och hon såg på mig att jag var nära att bryta ihop, då man är så nära och inte vill snubbla på mållinjen... Så säger hon till mig, jag ska bara ringa till förlossningen och se om ni kan komma in imorgon. Sagt och gjort, fick tid 37+2 och dottern föddes 37+3

Så till förlossningen, det som var jobbigt var väntan , första dygnet gick åt till att få gel på tappen, vänta 8 timmar , få en dos till , vänta 8 timmar, fick en ballong som ska vidga, sedan verkstimulerande dropp, men sen när väl de effektiva värkarna kom igång tog det bara nån timme. Det som var skönt var att jag hade övervakning hela tiden, de kopplade även en elektrod på barnets huvud och då har man ju kontakt hela tiden ifall barnet skulle må dåligt och man snabbt måste snitta.
Hoppas ni får det stöd och hjälp ni behöver och vill ha. Många kramar.

Hej!

Jag miste vår dotter v 39 och hade redan tidigt blivit lovad att jag inte skulle behöva gå till den veckan. sedan när det närmade sig så ville läkaren helst att jag skulle invänta spontan förlossning eftersom allt såg så bra ut, men sa att igångsättning kunde göras innan om jag inte orkade (psykiskt). För mig var det viktigt att ha ett 'måldatum' för att orka och när jag förklarat mig lite tydligare var det inte längre tal om att invänta spontan förlossning men läkaren rekommenderade att invänta vecka 38 för att lilleman skulle bli så färdig som möjligt. Vecka 38+0 ringde jag förlossningen och fick komma in. Behövde bara en omgång gel vid lunch, sedan gick resten av sig själv och fort gick det, kl 18.46 kom en fin liten kille ut. Vilken lättnad när jag hörde honom skrika! Jag hade i mitt förlossningsbrev bett om maximal övervakning av honom och under hela tiden satt min man och läste upp hjärtslagsfrekvensen för mig så jag kunde vara 'lugn'. Födde i Lund och kände mig väl omhändrtagen så jag hoppas dom tar väl hand om er också! Kram

Det verkar bero väldigt mycket på var man bor men i Sthlm verkar ingen knussla utan den änglamamma som vill får igångsättning när som helst fr.o.m 37+0! Båda småsystrarna är födda med igångsättning 37+nånting och den senare förlossningen sattes igång trots att läget inte var idealiskt helt enkelt för att mina nerver var totalt slut. Nu frlorade vi vår första dotter helt oförklarligt i magen så min hostoria är inte densamma som din men graviditeterna har varit vidriga men förlossningarna känts bra trots rätt häftiga förlopp. Jag har fått all övervakning man kan få på bebis och ett supermottagande! Lycka till

Beklagar att ni inte fick behålla eran lilla Svala 
Vet precis hur nästa graviditet kan kännas och att du är orolig över förlossningen är ju inet konstigt alls.

Jag vill svara även om jag inte blev igångsatt, dock hade jag fått löfte om det v 38+0. detta var vi mycket noga med och ju närmre vi kom desto värre mådde jag.
Men dottern föddes spontant 37+2 så jag "hann" aldrig bli igångsatt.

Önskar dig all lycka införslutet av denna graviditet och på förlossnignen