Kapitelböcker för 5-åringar?

Ha vad kul att läsa att det finns fler som läser de gamla vitnosböckerna (som kommit i nytryck igen). Vi har precis börjat läsa dem för vår yngsta (hittade en låda gamla böcker när vi rensade i sommar, bl.a. mina gamla vitnosböcker. Jag har sett att det finns 17 st. (minst)

LasseMaja läser vi också. Jag har fått de till 18 st.

Folk och rövare i Kamomilla och Klas klättermus.

Här hemma är det också LasseMaja böckerna som gäller, killarna är 6 och 4,5år!

Ture Sventon läser sonen och hans pappa mycket. Jag har läst "varför är det så ont om Q" av Hasse Alfredsson och den gillade han jättemycket!

Vi har provat med "Hur du tränar din drake" men den ska man nog vara något år till för, muminböckerna funkar (muminpappans memoarer är lite kul" och nalle puh.

Ska testa LasseMaja, har en av dem hemma men puh, jag gillar inte sådana böcker, vill ha sagor...

Nja, jag håller inte helt med. Jag kunde läsa själv väldigt tidigt och läste Bröderna Lejonhjärta när jag var sex år och fy satan vad rädd jag var för Katla! Jag följde tom med mamma ut till soptunnan för att jag var rädd för att vara själv! (Men läste den gjorde jag.)
Och Mio min mio, fy, spejarna är hemska! Jag blir räddare för det jag läser än det jag ser, fortfarande - storyn sätter sig.

Just det, alla Pelle Svanslös böcker om inte någon har nämnt dom.

Men då är det ju upp till DIN fantasi!
Jag tror att det generellt sett är lättare att bli rädd för film än av att läsa bok. I film har du en massa effekter som ljus, ljud och annat som spär på det läskiga. Men det finns ju alltid undantag.

Böckerna om Strumpmannen är hejdlöst roliga!

Eva Bexells böcker om morfar prosten.... roliga!

Vingmuttern - min allra bästa vän av Viveca Lärn läser vi just nu för vår 5åring. Sune älskar han också :)

Jag tror nog också att film generellt kan vara mer otäck än litteratur. Sedan tror jag inte heller att det är farligt med lite lagom läskigt/sorgligt/otäckt i barnkultur, oavsett om det är litteratur, film teater eller annat. Det är ju känslor som är en del av livet och är inte farliga.

Jag menar givetvis inte att man ska mata barn med otäcka bilder/historier de inte har möjlighet att förstå då kan det nog bli skrämmande på helt fel sätt. Min erfarenhet är att Bröderna Lejonhjärtan och Mio min Mio ofta fascinerar barn just i fem sexårsåldern så någonting måste det ju finnas i dem som tilltalar dem trots (eller kanske just på grund av?) att de är lite otäcka och tar upp svåra ämnen som död, ensamhet etc. Ofta funderar barn över extistensiella frågor som liv och död i den åldern och då kan ju litteraturen vara ett sätt att närma sig sådana frågor. Tänker jag iallafall.

Jag håller med. Böcker är ett sätt att bearbeta svåra känslor, och jag tror att böcker, speciellt om de läses tillsammans med förälder, är en bra väg till dialog om det svåra och hemska (spännande) som finns och som barn i den åldern ändå kommer att konfronteras med och fundera över. Och till skillnad mot film så kan man, som sagt, själv skapa sin bild, inte bli serverad den.

här hemma har vi läst Cirkusdeckarna, de tyckte min femåriga son var bra! Vi ska börja med Lasse-majaböckerna nu!
Tack för alla bra tips, det blir många bra julklappar!

De första böckerna om Kurt av Erland Loe är helt fantastiska! Har funkat både på 4- och 7-åringen och är ett nöje att läsa!
Zigge med Z är helt ok även om man som vuxen kanske kan tycka att det händer lite väl lite.
Ottolina-böckerna har varit väldigt poppis här trots alla sina krångliga namn.
Böckerna om Hedvig.