Grattis till sonen! beklagar att han inte fick stanna hos er!
Jag ville ha öppen kista, men det drog ut på tiden, så vi fick ta det med stängd kista, vår lilla Wilton förändrades så snabbt, så på två veckor så hade han förändrats så mkt att vi valde att inte låta någon se honom. Han var inte längre den lilla sötnosen han var när han föddes.
Två veckor efter hans födelse o död hade vi kistläggningen och det var sista gången vi såg honom samtidigt som vi tog beslutet att inte låta någon se honom. Jag var så chockad och så full av sorg att tiden gick, vi hade haft tid o låta våra familjer se honom, men vi orkade inte o greja med det o sen när vi väl kunde ta ett steg framåt så var det försent.
Jag ångrar idag att vi inte lät fler se honom, då hade kanske de förstått att han var ett litet barn vi fått. Så vill ni låta familj och vänner träffa er lilla son ska ni göra det, tänk bara på att när de är så små förändras de snabbare så dröjer det innan ni har begravningen kanske bårhuset inte tycker att ni ska ha öppen kista. Då är det bättre att ta med era nära o kära till bårhuset o låta dem träffa honom där innan begravningsceremonin, så upplevde jag det iaf!
Kramar till dig!
Men nu till min fråga. Jag och min man kände från början att vi absolut inte skulle ha öppen kista vid begravningen, men vid närmare eftertanke så är vi inte lika säkra längre. Jag skulle vilja veta hur ni andra har gjort och hur ni upplevde ert val att ha öppen/stängd kista? På begravningen kommer det bland annat komma några släktingar som inte har träffat vår lille William.
