RMC Malmö del 14

Hej!

Jag har också fått ett positivt besked Är så överlycklig med tanke på min överstimulering och allt jobbigt som varit med den.  Ändå känns det väldigt overkligt.

Silvia79: Jag skall också på UL den 29:e Har du några symptomer? JAg har i princip inga vilket gör mig orolig men jag antar att alla är individuella. Min syster hade inga symptomer så jag kan ju hoppas det ligger i släkten
Hur har ni andra det med symptomer som fått positivt besked.

Jag har inte ens funderat på att anmäla mig till den lokala BM. JAg skall till sjukhuset på koll nästa vecka med tanke på min överstimulering så jag tror det gör ett UL då också.
Jag kommer vänta till efter UL den 29:e för allt kan hända på vägen och jag vill se vad dem säger först innan jag anmäler mig till den lokala BM.

Silvia: Vi skall vara där kl 09.25. Vi tänkte åka ner dagen innan för att ta in på hotell och göra en utflykt av det eftersom vi ändå har semester.

Det skall bli skönt att gå till doktorn här på tisdag för jag är alldeles nojjig över att inte ha några direkta symptomer. Då får jag iallafall bekräftat om mitt hcg stiger normalt. Att vänta och ha tålamod är inte min direkta starka sida

Varit hos doktorn idag för koll efter överstimuleringen. Alla blodvärden hade blivit normala och jag behöver inte längre ta sprutor mot blodpropp.
Hcg:n hade ökat och var bra...kändes så skönt att höra.
Däremot hade hon svårt att se hinnan då mina äggstockar fortfarande var alldeles förstorade pga överstimuleringen.  Är det någon mer som varit med om detta?
Någon som vet när äggstockarna börjar ta sin "normala" storlek efter överstimulering? Hon såg det inte som något konstigt och inget som jag behövde oroa mig för.
Skulle fortsätta ta progesteronvagitorerna tills ultraljudet vid RMC.

Har idag börjat få mer mensvärk men det har jag läst om att det skall vara normalt och kan vara under hela graviditeten.

Behöver lite råd...

Vaknade inatt med världens mensvärk..hade så ont att jag höll på att spy...efter en tablett gick det över...har idag under dagen bara haft lite molande mensvärk vilket jag läst är normalt...
Sen när jag gick på toa fick jag en liten brun flytning...drack mycket vatten och gick på toa igen...lite lite flytning till...
Skall jag oroa mig?

Jag har inga direkta symptomer (har inte haft under hela tiden egentligen) och är i vecka 6 om jag räknat rätt...
Var hos doktorn i tis och mitt hcg hade ökat...

Har läst att man kan ha bruna flytningar men jag är så orolig....Kvinnokliniken hade självklart stängt när jag ringde idag...

Tack camaro.

Åkte in idag då jag börjat blöda....är helt förstörd...efter 2 timmar på akuten kan de inte ge något besked.
Mitt hcg har ökat normal sedan jag var hos doktorn i tisdags...de se hinnan men inget foster men de tror det är för tidigt för att se ett foster....sen har jag en stor cysta som i dagsläget inte är farlig men som de håller uppsikt på...den trycker på och kan ge kramper...

De kan inte säga om det är på väg att bli ett missfall eller inte...hcg:et ökar men jag blöder ganska mycket...
Skall tillbaka på måndag...

JAg bara gråter och vet inte vad jag skall ta vägen....

Grattis camaro!!!!!

Var hos doktorn igår.
Det var jobbiga timmar innan man fick tillbaka blodprovet o fick träffa läkaren.
Mitt hcg stiger fortfarande som det skall och det hade stigit fint sedan vi var på akuten i lördags.
Jag blödde inget på söndagen och det tog doktorn som något positivt.
Hon ser hinnsäcken och den har växt...dock ingen fosterstruktur men hon säger att det fortfarande är för tidigt.
Så hon anser inte vi fått missfall....och vi är sååå lyckliga!!
Hon kunde inte ge ett svar till varför vi blött....

Så nu håller vi bara alla tummar vi har för att det inte skall bli några mer problem och att allt flyter på som det ska.
Det är en otroligt jobbig berg-o-dalbana man är på....hopp och förtvivlan om vart annat....

Tack för alla era värmande ord!

Kram

Silvia: nervös inför i morgon???
Jag är supernervös eftersom jag inte har några symptomer och med alla mina problem.
Min sambo säger att jag oroar mig för mycket vilket jag vet att jag gör men det går inte att låta bli....

Jag hoppas så att allt är bra....

Vi åker till Malmö i morgon för att ta en liten shoppingdag och sova på hotell...vi har ju ändå semester

Kram på er!

Silva: Ja, på torsdag menar jag
Värmen gör att hjärnan inte funkar normal

Håller tummarna för oss alla.

Det gick alldeles perfekt på vårt vul!

Innan  vi kom in var jag så nervös att jag grät
Sen kom vi in o fick se ett litet litet liv vars  hjärta tickade för fullt och vi båda brast i gråt...det var så underbart att se

Kom inte ihåg vad läkaren hette men det var han dansken (norsk?) och han var jättetrevlig.

Så nu håller vi tummarna att allt fortsätter som det skall.

Hur har det gått för dig Silva?

Camaro: är så ledsen för er skull. Kram

Phillie: jag gick först hos en privat gynekolog (men som hade avtal med landstinget) som bla var inriktad på infertilitet...när han ansåg att han inte kunde göra mer för oss skickade han en remiss till RMC men denna remiss var tvungen att gå igenom Kvinnokliniken på sjukhuset.
Sen fick vi komma till RMC.

Jag har inte heller något direkt minne av att man måste bott ihop i 2 år men så kanske det är...hur långt har ni kvar tills ni bott ihop i 2 år?

Tycker att KK på ert sjukhus borde kunna hjälpa till och skicka en remiss... Kan det vara så att KK är svåra att få tag på eftersom det är sommar? Så är det där jag bor iallafall...

Jag tycker du skall ringa till KK och tjata....

Ankan8012: Säger som "Stor längtan efter liten" att det är jättesvårt att ge dig ett råd...
Alla reagerar så olika. Jag hade oturen att bli överstimulerad efter jag fått tillbaka ägget vilket resulterade sjukhus i nästan en vecka och sedan sjukskrivning. Andra kanske inte reagerar alls.

Jag har berättat allt för min chef så har jag en dålig dag eller mår allmänt dålig så vet hon vad det beror på och hon är oehört förstående.
Kanske kan du åka på utbildningen senare?
Kanske kan du säga ja nu men ha möjligheten att hoppa av i sista minuten om du mår dåligt?

Det första jag tycker du skall göra är att prata med din chef så att hon/han vet hur läget är.

Då hände det som inte fick hända...inför vår inskrivning på MVC hade vi bokat ett UL då jag absolut inte ville vänta till vecka 17.
Då visade det sig att fostret dött någon vecka tidigare.
Vi fick tid på KK där läkare bekräftade det barnmorskorna sett och vi valde att sätta igång direkt för att framkalla ett missfall. Hela dagen fick vi tabletter för att vänta och vänta tills missfallet kom.

Har ni gråtit konstant i två dagar och försöker hitta en mening med allt.
Trots att det är tidigt så han man ändå början tänka framåt och plötsligt slås allt i spillror.

Någon som vet hur länge man måste vänta innan man får göra ett nytt försök?

Tack för alla hälsningar och kramar - det värmer.

Tyvärr har vi inga ägg i frysen och det blir hela resan igen.
Ringt till RMC idag men de har inte återkommit ännu.

Jag håller allt tummar för er som ruvar och blivit gravida!!

Dem ringde från RMC igår.
De vill att det skall gå 2 mensperioder innan vi får försöka igen. Så det blir inte förrän på 3:e mensen som vi kör igen vilket känns som en evighet just nu.

Samtidigt får jag försöka ta denna tiden till att återhämta mig och samla krafter.
Gick upp under sista behandligen så de extra kilona tänker jag bli av med.
Sen är det ju bara för oss att försöka på egen hand under tiden....under har ju skett

Varit på återbesök nu efter mitt ma. 
Inget kvar i livmodern vilket var bra men gulkroppen har inte kommit ut. Den såg ut att börja krumpna ihop men han trodde jag skulle blöda iallafall 2 veckor till.
Jag frågade om man kunde göra något för att få ut gulkroppen men nej, det skall kroppen ta hand om själv.
Någon annan som varit med om liknande? Googlade men hittade inget...

Allt jag kunde tänka på sen är att det betyder att vårt nästa försök skjuts upp minst 2 veckor till...minst...och så fick jag panik...Tiden bara går och går...Tänk om det inte blir november nu utan december...tänk om vi hamnar kring jul då det är stängt och så blir det januari....Vet att det är sjukt men tankarna bara snurrar...

Behövde bara skriva av mig.

Suck: Första gången så kände jag inget av äggplocket. Var trött efteråt och sov mycket men mådde helt ok.
Andra gången gjorde det ont och jag mådde väldigt illa. Kräktes på vägen hem i bilen och hade ont i magen.
Jag jobbade dagen efter båda gångerna.

För mig känns allt detta medicinska som en dans på rosor jämfört med det mentala som man måste gå igenom med ivf men det är så olika från person till person.

Kruxis: jag har lärt mig att det är väldigt olika för alla personer hur ett missfall ser ut eller känns...under min graviditet hade jag tre ganska stora blödningar som jag åkte till akuten för...varje gång visade sig ett litet hjärta ticka...vecka 10 skulle jag skriva in mig på BVC och då visade det sig att vårt lilla barn dött i vecka 8...nu i efterhand förstår vi att det måste skett precis efter vår sista blödning som var störst och nästan precis efter vi varit på akuten och dubbelkollat...Efter det fick jag tabletter som stötte ut fostret...