Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Oj, vad många nya det är här inne. Hinner inte riktigt sätta mig in i vem som är vem... Men vill bara säga VÄLKOMNA HIT till alla!

Tittar in här lite snabbt... Känner att det är så många personer här inne, som jag inte välkomnat, men nu gör jag det iallafall: Välkomna hit!

Har inte varit inne på FL på ett tag...
Känner att jag missat mycket här inne... tyvärr... Men Maia, du har lite koll tror jag. Du är ju en av de gamla i denna tråden. Och nu menar jag inte åldern utan mer vilken tid du har varit med här...
Kram på er alla

Charlie du skrev precis det skulle skriva här nu!

Denna tråden är till för oss som mår dåligt. Här inne är ett av de få ställena, där jag/vi ville att man skulle kunna skriva och säga hur man mår/känner/tänker, utan att bli påhoppad, utan att någon dömer en, utan att nån säger åt en att man ska göra si eller så.

Denna tråden är till för att stötta varandra, ge varandra råd och tips...

Jag är TS och jag, Maia och Charlie har varit med här inne från början och det har varit vissa andra påhopp här innan oxå, och det är inte ok.

Bara för att man kan vara anonym här inne, så betyder inte det att man ska kunna gömma sig bakom denna anonymiteten för att hoppa på oss, eller säga hur vi ska må/känna/tänka... Ta ert ansvar, anonyma som icke-anonyma och skriv på ett respektfullt sätt...

Jag tycker det är jättebra att man kan vara anonym här inne, jag är ju det själv med... Men nu känner jag att det har blivit för många anonyma och jag har ingen koll på nån av er längre känner jag... Skulle ni alla som skriver här inne, vilja berätta lite om er själva, hur ni mår osv... Och Maia och Charlie detta gäller ju er med, alla vet nog inte allt om er...

Så snälla, tänk en gång till innan ni skriver inlägg här inne...!!!

Vad roligt att ni har berättat lite om er själva... Min presentation kommer med, men orkar inte skriva den just nu...

Gift, 2 barn, Bor i Småland. 28 år.
Har haft depressioner tidigare i livet. Är nu sjukskriven för ångestsyndrom/panikångest sen 1½ år tillbaka.
Får svårt att andas, svimningskänsla, kvävningskänsla, overklighetskänsla, händer och fötter domnar, känner mig svag vid en attack... 
Mår inte bra, ibland värre och ibland lite bättre. Vill mycket men klarar inte av så mycket.
När jag mådde som sämst så var jag inlagd på medicin akutvårdsavdelningen, innan de visste vad det var med mig. Jag var med om många attacker, där jag trodde jag skulle dö, kvävas, strypas, svimma...
Äter nu medicin, Fluoxetin, Atarax. Lyrica och Propovan dagligen och sen Stesolid vid behov.
Har precis börjat öva på att åka själv och handla m.m. Jättejobbigt, men jag vill kunna leva ett ganska så normalt liv... Även om det känns långt bort just nu...
Har inte fått någon riktig diagnos egentligen, men är sjukskriven pga ångestsyndrom/generaliserat ångestsyndrom.
Har tidigare gått hos en kurator på min VC, men nu har jag öntligen kommit in på psyk.mottagningen på vårt närmsta sjukhus, så jag går hos en psykolog där, har precis börjat. Det är KBT. Jag är livrädd att jag istället för att komma framåt i hur jag mår - ska gå bakåt, att det ska bli så som det var som värst... Men jag kämpar och kämpar.

Kopierade in en text som jag hade skrivit sen innan...