Vi med ångest/panikattacker och depressioner...
Svara här från andra trådens inlägg.
Liona, hoppas det går bra för din bror.
Det kan absolut vara så att kroppen reagerar fast du känner dig psykiskt ok.
Varma kramar.
Svara här från andra trådens inlägg.
Liona, hoppas det går bra för din bror.
Det kan absolut vara så att kroppen reagerar fast du känner dig psykiskt ok.
Varma kramar.
Maddisen,
Det är både skönt och synd på samma ggn att man inte är ensam om det. Sambon har börjat ställa krav på mig som att han vill se mig som en "frisk" person nu. Han har börjat göra förändringar med sig själv, motionerar och har nu äntligen fått jobb. Detta verkar innebära att det ger honom rätt att tycka att ja ska köra på i samma takt. Jag har börjat motionera lite nu, springer och gör situps, försöker att häva mitt hetsätande på kvällarna men, tydligen inte i den takt som han tycker..
Kramar till dig, vi skiter i deras dumma kommentarer!
(Borderline), såg ju nu hur gammal hon är. :)
Småland, Det var visst en bra idé att starta ny tråd. Oj, vad många nya som hittat hit. Jättekul, fast naturligtvis inte kul att så många mår dåligt.
Välkomna alla nya!
Maddisen, raring. Vilken press din sambo sätter på dig! Du måste (!) tänka på dig själv. Mår han dåligt så borde han ju förstå att även du mår dåligt.. Ta upp en ev. inskrivning, tror du behöver det. Få vara ifred lite och bara tänka på dig själv och få rätt typ av stöd. Att inte tänka på vad din sambo säger för, hur kommer det sluta? Har du sagt till honom om de tankar du har? Vet han detta men ändå är så oförstående över allvaret? Tänk på DIG nu!
Min sambo har sagt liknande men det pga sonen. Varken han eller jag skulle vilja att lillen får genomgå förra året igen. Men har man ine barn så behöver det ju inte bli samma stora ansvar för partnern att sköta allt själv för de behöver ju bara täka på sig själva om tex du eller jag blev inlagda igen. Orkar inte din sambo så är det tyvärr inte mycket att göra. Det måste vara hans val och du behöver trygghet och stöd, inte ultimatum och kränkningar. Skulle jag bli så dålig igen så vet jag vad som väntar (förmodligen) och har redan accepterat det. Låter kanske lite konstigt men...
Jag vill inte att du ska må så dåligt. Önskar jag kunde ta bort det. Hoppas du inte tar illa upp av vad jag skrivit ganska hårt nu, vill inte såra eller pressa dig åt andra hållet. Vill dig bara väl, det hoppas jag att du vet vid det här laget.
Varma kramar!