Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Förlåt att jag neggar och typ förstör tråden Blir bara så ledsen och ARG. Folk säger "sök hjälp på får du" Dom skulle bara veta hur det är i verkligheten. Hur länge orkar man hamna på botten och ta sig upp igen? Man önskar att dom kunde lyssna på riktigt och inte skita i att ringa upp eller inte säga att dom ska det om dom inte kan.

Jag har börjat få sådana fruktansvärda panikångestattacker, min f.d man som misshandlade mig gjorde sig förra veckan skyldig till olaga hot mot mig i min nya hemstad. Det här som varit min trygga borg, min plats att vara säker och trygg på - nu har han förstört allting och jag ser inget hopp.

Har spenderat två timmar i förhör på polisstationen idag, äntligen tre år efter det första misshandelstillfället så anmäler jag honom för ALLT. Han kan inte tro att han kan ta min trygghet ännu en gång och komma undan med det. Chansen är stor att han blir dömd eftersom det finns flera vittnen som kan intyga mina historier.

Frågan är bara vad det kommer kosta? Jag som aldrig har haft psykiska problem känner redan nu innan förundersökningarna inletts att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så rädd. Det kändes skamligt att se min historia bli nedplintad på papper hos polisen, vad ska de tro om mig? Varför gick jag inte första gången? Varför skyddade jag inte barnen bättre?

Kan man få någon hjälp mot just panikångesten? Det är den värsta, för den sätter mig totalt ur spel. Förra veckan efter hotet fick jag Lyrica av en vän och kunde andas normalt och sedan sova, men knapra andras piller vill man ju inte göra. Dessutom känns tabletter överlag svårt eftersom jag har två små barn, men just vid attackerna måste jag ha något, annars är jag rädd för vad som kan hända mig

Tack rara för alla kramar.
Ja, det funkar väl att äta enkelt nu. Sonen har dessutom blivit så kräsen, vet aldrig från dag till dag vad han går med på att äta. Tror han har jobbigt med värmen också.

Vart får du tag på det kosttillskottet mulberry och, funkar de i samband med mediciner? 

Maddisen, vad skönt att du får komma dit 2 ggr/vecka. Så har jag det också nu, hämtar mina mediciner 2 ggr/vecka och får då tid att sitta och prata. Det är skönt. Min ssk är bättre än psykologer tycker jag.
Massa kramar och hoppas det funkar bra för dig.

Det var nån tror jag som nämnde att det inte gick att få komma in i psykiatriska vården...? Det är jätte svårt, man måste få in foten för att sen kämpa. Tyvärr.
Jag har stöttning men det är inte tillräckligt. De har väldig koll på mig men det är bara mediciner det handlar om. Ssk tar det seriöst när vi pratar men hon och läkaren har ofta varit förbrydda (ord ?) över mitt "fall". De har ingen annan hjälp att erbjuda här där jag bor. Ingen dbt som jag skulle behöva och ingen kbt heller.

Till alla nya, välkomna! Jag hinner inte läsa allas inlägg och har inte orken heller men... Hoppas ni ska trivas här, det är en underbar tråd med härliga personer som alltid stöttar. 

Tagit över tråden igen. Till alla nya, jag gör så ibland.

Mår inte alls bra. Ska ta ett par stesolid och försöka ta mig i kragen och sätta igång med dagen. Har ju ganska enkla rutiner men även de blir stora som berg när man mår dåligt.  
Hatar att vara så här! Det har ju varit ganska stabilt ett tag, varför får det aldrig fortsätta så. Varför ska jag alltid hamna i depresiv fas eller hypoman?!

Ff dåligt väder så det är jag tacksam för. Skulle vilja köpa en ny film till lillen men har inte råd plus att då skulle jag vara tvungen att gå in till stan. Vill absolut inte det. sonen är gnällig och jag orkar inte. Idag får han roa sig själv lite eller helst, se på film. Han har varit så gnällig sista tiden fast vi har hittat på roliga saker, fikat på stan, vara till badstranden och så vidare. Har nu börjat stänga av när han låter för allting och ingenting duger, vad jag än gör för honom.
Han är ju min älskling och anledning till att jag lever och andas men..
Det kanske är normalt för småbarns föräldrar överlag att ha dagar när barnen suger musten ur en? Jag vet inte..

Nej, nu ska jag rycka upp mig! Duscha, frukost och handla. Kanske känns bättre sen. 

Vi har varit särbo i 5år.. Vi träffas i princip varje helg.. Vi har sonen var annan vecka, ibland kommer han över på sin helg och ja ibland på min.. Han sa nu att han inte skulle träffa en annan tjej men ja vet inte det bara känns så den här gången, är nog bara inbillningsjuk.. Är väldigt svartsjuk av mig.. =(

Brukar läsa den här tråden och nu känns det dags att jag kommer fram och säger hej annars känns det som man spionerar på er eller nåt haha...
Vet inte om jag kommer skriva så mycket här, känns svårt. Men skönt att det finns en sån här tråd iaf. :)
Dålig dag idag.

Skrev en fråga till dem. :)

jag har sån ångest... ligger i sängen och skakar. min man är bortrest men jag har en kompis som sover över. vi drack alkohol igår och då förstärks ångesten massor dagen efter. jag behöver sova mer egentligen.  vet inte vad jag ska göra. vill bara ha hem min man.

jag har skrivit i denna tråden innan men tycks bara hitta hit när jag mår dåligt. förlåt. vill ju gärna kunna stötta andra med.

Jaha. Tagit tråden i besittning igen.

Har egentligen inget att komma med, har väl lite tråkigt.
Sonen sover än (!). Funderar tom att ställa upp hans dörr så att han vaknar snart. Det kan ställa till mycket om han sover så här länge.

Ska på bröllop (stavning?) idag men tror jag skippar det. Känner mig ff neråt och vill inte vara bland så mycket okänt folk.
Vet inte vad dagen ska gå ut på istället och det ger mig som vanligt ångest. Hatar det! Varför kan jag inte bara ta dagen som den kommer?
Nåja, ska nog försöka få lillen att vakna nu, utan att väcka honom. ;)