Anonym (Samma här) skrev 2010-07-18 21:24:51 följande:
Hej TS! Jag känner precis som du! Jag har startat en tråd tidigare där jag ställde frågan vad jag gör för fel när ingen hör av sig...
Jag hade inte så många vänner som barn men i gymnasiet och på universitetet fick jag jättemånga, bra vänner och lärde mig verkligen bli social. Sedan har folk flyttat från min hemstad och från staden där jag gick universitet, så nu har jag egentligen ingen kvar här som jag känt någon längre tid.
Jag har fått bra kontakt med några kollegor, men känns som att jag borde lyckas hitta vänner privat också. När jag var gravid blev jag orolig för att jag skulle behöva sitta själv hela mammaledigheten, så jag ordnade att träffas i en gravid-grupp. Alla i gruppen tyckte det var jättekul och vi träffades några gånger. Sedan när barnen kom så hörde jag av mig och vi gick några promenader, men de hörde aldrig av sig till mig. Två av dem hörde av sig till varandra och träffas nu mycket. Tillslut gav jag upp, och ingen har hört av sig sedan dess.
Jag bjuder till fester, frågar om att gå och fika/äta lunch, frågar om olika aktivitetet, beachvolley, picknick, bada, sola, sitta och prata, promenera. De flesta blir jätteglada när jag frågar och vi bokar in en dag. Ofta blir det av, men vissa avbokar ständigt. Men de i sin tur hör ALDRIG av sig till mig....
...och det känns bara kasst nu, känns som att man bara tränger sig på och att de har andra vänner som de hör av sig till "självmant" och att de bara träffar mig när jag själv hör av mig.
Sedan tycker jag det är mycket svårare att komma någon nära nu när man är vuxen, även om man har barn och mycket annat gemensamt. Det känns som att det är få som öppnar sig och alla verkar ha någon annan som de pratar med och de verkar inte intresserade av att släppa in mig.
Jag har upptäckt att det mest är jag som frågar om deras liv och de frågar aldrig något om mig. Jag vet verkligen inte vad som är fel, jag försöker verkligen!
Så jag förstår hur du känner, TS, det är jättesvårt att komma in i ett tjejgäng. Nästan helt omöjligt. Ibland kan man komma in en liten stund, men så fort det kommer till kritan så väljs man bort. Glöms bort...
Så jobbigt. Tråkigt att det är så.