• Anonym (FIFFI)

    Vill varar med i ett tjejgäng

    Hur skaffar jag mig nya vänner? Jag har några få vänner men jag vill också tillhöra ett gäng tjejer som har middgar osv. Jag är alltis social och glad. Intresserad av att lära känna nya människor. Men hur kommer jag in i en sådan gemenskap?
    Mina vänner tillhär sådana gäng redan men även om jag har försökt så blir jag aldrig medbjuden, Har sina förklarliga skäl då det ena består av jobbarkompisar som ofta går på afterwork och det andra av mammor med barn i samma ålder.

    Hur gör man då? Bor i en liten stad så alla har redan "sina vänner"

  • Svar på tråden Vill varar med i ett tjejgäng
  • Väntan på en liten
    Anonym (laban) skrev 2010-07-18 19:35:36 följande:
    Jag skulle också behöva nya vänner. Har bott i Sthlm i 1,5 år men inte hittat en endaste kompis. Det känns ensamt...
    Jag bor i Stockholm. var i stan bor du?
    Längtar...10 månaders kamp, lätt som en fjäder att bära, tung som bly att mista. MA 7+1 22/5-10
  • Anonym (laban)
    Väntan på en liten skrev 2010-07-18 20:37:28 följande:
    Jag bor i Stockholm. var i stan bor du?
    Strax söder om stan...
  • Väntan på en liten
    Anonym (laban) skrev 2010-07-18 20:47:09 följande:
    Strax söder om stan...
    Jag med Hur gammal är du?
    Längtar...10 månaders kamp, lätt som en fjäder att bära, tung som bly att mista. MA 7+1 22/5-10
  • Anonym (Samma här)

    Hej TS! Jag känner precis som du! Jag har startat en tråd tidigare där jag ställde frågan vad jag gör för fel när ingen hör av sig...

    Jag hade inte så många vänner som barn men i gymnasiet och på universitetet fick jag jättemånga, bra vänner och lärde mig verkligen bli social. Sedan har folk flyttat från min hemstad och från staden där jag gick universitet, så nu har jag egentligen ingen kvar här som jag känt någon längre tid.

    Jag har fått bra kontakt med några kollegor, men känns som att jag borde lyckas hitta vänner privat också. När jag var gravid blev jag orolig för att jag skulle behöva sitta själv hela mammaledigheten, så jag ordnade att träffas i en gravid-grupp. Alla i gruppen tyckte det var jättekul och vi träffades några gånger. Sedan när barnen kom så hörde jag av mig och vi gick några promenader, men de hörde aldrig av sig till mig. Två av dem hörde av sig till varandra och träffas nu mycket. Tillslut gav jag upp, och ingen har hört av sig sedan dess.

    Jag bjuder till fester, frågar om att gå och fika/äta lunch, frågar om olika aktivitetet, beachvolley, picknick, bada, sola, sitta och prata, promenera. De flesta blir jätteglada när jag frågar och vi bokar in en dag. Ofta blir det av, men vissa avbokar ständigt. Men de i sin tur hör ALDRIG av sig till mig....

    ...och det känns bara kasst nu, känns som att man bara tränger sig på och att de har andra vänner som de hör av sig till "självmant" och att de bara träffar mig när jag själv hör av mig.

    Sedan tycker jag det är mycket svårare att komma någon nära nu när man är vuxen, även om man har barn och mycket annat gemensamt. Det känns som att det är få som öppnar sig och alla verkar ha någon annan som de pratar med och de verkar inte intresserade av att släppa in mig.

    Jag har upptäckt att det mest är jag som frågar om deras liv och de frågar aldrig något om mig. Jag vet verkligen inte vad som är fel, jag försöker verkligen!

    Så jag förstår hur du känner, TS, det är jättesvårt att komma in i ett tjejgäng. Nästan helt omöjligt. Ibland kan man komma in en liten stund, men så fort det kommer till kritan så väljs man bort. Glöms bort...

  • Bestla
    Anonym (FIFFI) skrev 2010-07-18 18:44:23 följande:
    I en liten ort utanför Östersund.
    Jag kommer också ursprungligen från Östersund, och jag kan ju bara hålla med om att det tycks vara omöjligt däruppe.
  • Puchiko

    känner igen mig i det du skriver, hela jag skriker efter en grupp att tillhöra.. men hittar ingen.. har lite vänner til höger och vänster som jag umgås med en del men det blir liksom inte som en grupp som träffas..


  • Puchiko
    Anonym (väntar nr 2) skrev 2010-07-18 12:07:57 följande:
    Kan starta en egen grupp/vänkrets...om vi bor ungfär i samma område av landet.... själv är jag i Skåne
    var i skåne?
  • RiNan
    Anonym (Samma här) skrev 2010-07-18 21:24:51 följande:
    Hej TS! Jag känner precis som du! Jag har startat en tråd tidigare där jag ställde frågan vad jag gör för fel när ingen hör av sig...

    Jag hade inte så många vänner som barn men i gymnasiet och på universitetet fick jag jättemånga, bra vänner och lärde mig verkligen bli social. Sedan har folk flyttat från min hemstad och från staden där jag gick universitet, så nu har jag egentligen ingen kvar här som jag känt någon längre tid.

    Jag har fått bra kontakt med några kollegor, men känns som att jag borde lyckas hitta vänner privat också. När jag var gravid blev jag orolig för att jag skulle behöva sitta själv hela mammaledigheten, så jag ordnade att träffas i en gravid-grupp. Alla i gruppen tyckte det var jättekul och vi träffades några gånger. Sedan när barnen kom så hörde jag av mig och vi gick några promenader, men de hörde aldrig av sig till mig. Två av dem hörde av sig till varandra och träffas nu mycket. Tillslut gav jag upp, och ingen har hört av sig sedan dess.

    Jag bjuder till fester, frågar om att gå och fika/äta lunch, frågar om olika aktivitetet, beachvolley, picknick, bada, sola, sitta och prata, promenera. De flesta blir jätteglada när jag frågar och vi bokar in en dag. Ofta blir det av, men vissa avbokar ständigt. Men de i sin tur hör ALDRIG av sig till mig....

    ...och det känns bara kasst nu, känns som att man bara tränger sig på och att de har andra vänner som de hör av sig till "självmant" och att de bara träffar mig när jag själv hör av mig.

    Sedan tycker jag det är mycket svårare att komma någon nära nu när man är vuxen, även om man har barn och mycket annat gemensamt. Det känns som att det är få som öppnar sig och alla verkar ha någon annan som de pratar med och de verkar inte intresserade av att släppa in mig.

    Jag har upptäckt att det mest är jag som frågar om deras liv och de frågar aldrig något om mig. Jag vet verkligen inte vad som är fel, jag försöker verkligen!

    Så jag förstår hur du känner, TS, det är jättesvårt att komma in i ett tjejgäng. Nästan helt omöjligt. Ibland kan man komma in en liten stund, men så fort det kommer till kritan så väljs man bort. Glöms bort...
    Så jobbigt. Tråkigt att det är så.
Svar på tråden Vill varar med i ett tjejgäng