Inlägg från: Anonym (Kvinna 29 år) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Han har redan barn och vill inte ha fler

    Efter att ha skiljt mig för mindre än ett år sedan har jag dejtat en del. För ungefär 2,5 månader sedan träffade jag en man som allt känns så rätt med! Det flyter på så bra och jag är lycklig med honom. Han säger att han älskar mig (redan). Vårt dilemma; han är snart 47 år och har redan två barn, 10 och 11 år sedan ett tidigare äktenskap. Han vill inte ha fler barn. Jag är 29 år och har inga barn. Jag och min exman försökte i sju månader utan resultat.

    Jag vill helst inte diskutera detta med barn, tycker att det är för tidigt. Tror att han känner att jag bara skjuter problemet på framtiden.. Han vill inte börja om med vakna nätter, blöjbyten och dagishämtningar och jag kan på sätt och vis förstå honom. De skiljde sig för ca 6 år sedan och det är egentligen först nu, när deras föräldrar träffat nya partners som barnens reaktion har kommit. Framförallt flickan är arg och ledsen, främst på sin mamma. Jag har träffat barnen och det gick bra, men helst vill de ha sina föräldrar ifred.

    Nu vill han att vi ska ta tjuren vid hornen i detta ämne. Han vill fortsätta träffas och säger att om han inte hade haft barn, hade han friat och gjort mig gravid direkt. Mitt problem är att jag inte har kommit dit. Jag vill inte ta det här beslutet, honom eller barn, nu. Känns helt forcerat. Jag är mitt uppe i en härlig förälskelsefas och vill bara njuta av det. Han säger att det ev. finns en promilles chans att han ändrar sig, men det är inget att hoppas på. Han är beskymrad och oroar sig för att vi också ska skilja oss efter att vi fått barn. Jag förstår det, men samtidigt har jag lärt mig att det är en risk man bara måste leva med. Han vill i princip ska lova honom att stanna resten av livet om vi skaffar barn; "Då får du aldrig lämna mig". Jag känner att jag kanske skulle kunna avstå egna barn och njuta av hans familj, om jag visste att det skulle hålla för evigt. Men om det tar slut om 10 år, står jag utan barn och min fertila period har passerat.

    Vad är det frågan om; ska vi nu göra slut på det fina vi har i förebyggande syfte? För att vi båda är så rädda inför vad som eventuellt ska hända om 10 år?! Samtidigt, min klocka tickar.

    Vad ska jag göra? Jag vill inte lämna honom!

    Kvinna 29 år

  • Svar på tråden Han har redan barn och vill inte ha fler
  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Tack för era svar!

    Claris, att han är äldre (kanske tom gammal i dina ögon) är inte tillräckligt för att jag ska lämna honom. Min morbror levde i över 20 år med en kvinna utan barn innan det tog slut kring 45. Vid 50 år fick han sitt första, och enda barn, men en 13 år yngre kvinna genom provrörsbefruktning och han har naturligtvis inte ångrat min fina kusin som idag är 9 år!

    Det är barn eller inte barn som får mig att fundera, inte hans ålder, att han har barn sedan tidigare eller något annat. Jag vet ju inte ens om jag kan få barn, jag vet inte om jag kommer hitta någon annan som jag vill ha barn med eller som vill ha barn med mig. Jag vet bara att jag faktiskt tycker väldigt mycket om den här mannen, även om det gått väldigt kort tid..

    Livet är inte så lätt som man skulle önska, det finns inga genvägar till lyckan och det blir aldrig som man tänkt sig (iaf är det min erfarenhet). För ett år sedan trodde jag att jag idag skulle ha ett litet barn med min förra make.. Jag har insett att jag inte kan planera mitt liv flera år framöver, jag måste njuta av det som känns bra just nu. Därmed inte sagt att jag har fattat beslutet att stanna hos honom utan barn, snarare säger jag att jag inte är redo att ta ett beslut just nu!

  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Uppdatering; vi har gjort "slut" trots att vi vill vara tillsammans. Jag kan inte välja bort barn frivilligt. Men jag är uppriktigt ledsen. Han med. Vi har gjort detta i samförstånd fast båda egentligen vill vara med varandra. Det känns ju såklart fel, irrationellt och hemskt att agera mot sina känslor, i strid mot sitt inre. Men vad ska vi annars göra?! Jag önskar så att han skulle ändra sig, men tror tyvärr inte att det kommer att ske.


    Fy farao, detta är hemskt! Jag vet, det är bara 3 månader men vi har haft det riktigt bra och är överens om att vi skulle kunna bli mycket lyckliga med varandra både på kort och lång sikt.


     


     


     

  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Usch, tänker att jag tjatar men jag känner mig helt förstörd!

    Trodde inte att det skulle kännas såhär hemskt, vi har ju bara setts i tre månader! Jag skiljde mig som sagt för mindre än ett år sedan och visst var det värre, vi hade ju levt ihop i över 8 år. Skillnaden var dock att jag då lämnade en relation där jag under lång tid varit olycklig, medan jag denna gång tvingas/tvingar mig själv att bryta en relation där jag haft det mycket, mycket bra!

    Det tar emot, jag VILL INTE!! Gråter och gråter, känns som om jag ska bryta ihop!!

  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Stå ut, stå ut, stå ut! Han sa att vi kunde fortsätta ses ändå, jag sa nej. Jag vill inte leva i en relation som jag vet kommer att ta slut! Det är skitjobbigt.

    Det är rätt, det är rätt, det är rätt.

  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Hej på er,

    När jag skrev det här inlägget för över 2 år sedan var jag verkligen otroligt ledsen. Än idag kan jag tänka på hur starkt intryck den här relationen gjorde på mig. I efterhand har jag insett att vi levde som i en låtsasvärld under vår korta tid tillsammans. En sommarromans som inte hade styrka att bli något mer.

    Bara några veckor efter att det tagit slut träffade jag min nuvarande sambo. Vi hade dejtat några månader tidigare och fann varandra igen. Han är mitt livs stora kärlek tveklöst min absolut bästa vän. Mellan oss har kärleken växt fram, den slog inte ner som en blixt från klar himmel utan kom mer vartefter. Sansat, men inte tråkigt. Och dessutom allt bättre med tiden.

    Jag är en trygg kvinna idag. Min sambo är likaså en trygg människa. Tillsammans går vi nu igenom en fertilitetsutredning. Och ja, jag är ledsen och känner hopplöshet ibland men samtidigt är vi så starka tillsammans.
    Hade jag fortsatt leva med den äldre killen hade relationen tagit slut senast här, om den ens överlevt fram till nu. Han sa vid något tillfälle att han ev kunde skaffa barn för min skull. Han hade aldrig inlett en utredning och behandling, han ville ju inte ens från början.

    Om barn är ditt mål, så låt honom inte hindra dig. Se ditt mål framför dig och gå mot det. Vänd dig inte om. Fortsätt.
    Jag är inte säker på att jag ens kan bli mamma, men jag ger mig själv en chans och därmed kan jag leva med mig själv. Jag kan stolt sträcka på mig och stå för mitt val. Jag har valt det goda för mig.

  • Anonym (Kvinna 29 år)

    Det är ju jag som är TS, läs ovan inlägg

Svar på tråden Han har redan barn och vill inte ha fler