Han har redan barn och vill inte ha fler

Vill inte förstöra din lycka, men jag känner varningssignalerna på lååååååååång väg. Kan låta elakt, men... Ni har träffats i 2,5 månader!!!! Det är inget!!! sorry... I alla förhållanden jag varit i, så har jag också varit TOK-förälskad vid 2,5 månader.

Vill du ha barn, så tycker jag att du ska lämna honom. Visst är det tråkigt att avbryta ett förhållande, där det finns sååååååå mkt känslor & man är lycklig. Men livet går vidare !!! & ni har ju faktiskt inte dejtat alls länge...
Jag gjorde slut med mitt livsskärlek för 5 år sedan. Varför????  Jag såg ingen framtid med honom, på längre sikt, skaffa barn, familj osv. Var otroligt ledsamt & jag trodde aldrig jag skulle komma över det.... Bröt kontakten helt, vilket jag tror man måste göra för att gå vidare!!!

....& nu 5 år senare har jag träffat min "riktiga" livsskärlek & ALLT stämmer. Det är han jag ska skaffa barn med ;)

Det viktigaste nu är att ni verkligen bryter kontakten. Inga mess, inga samtal på fyllan, inget chattande osv. Enda sättet & gå vidare är att bryta kontakten helt & inte se bakåt !!!

Detta är en gammal tråd, jag vet. Men jag är i exakt samma situation. Det tog slut igår/imorse. Känns såklart helt överjävligt. Jag förstår inte hur han tänkte sig det hela. Att min längtan efter eget barn skulle gå över när jag får vara med honom och hans två? Att jag aldrig skulle känna sorg när barnen pratar om MAMMA? Han säger alltid hur bra jag är med barnen, att hans vänner säger: skaffa barn med henne och gör henne lycklig, eller gör slut. Han valde alltså sistnämnda. Av egentligen ganska suddiga skäl. Han tycker inte om hur han blir när han får barn. Jag tänker att han är väl redan sån i så fall eftersom han redan är pappa? Han säger att en kvinna som redan har barn är okej. Men inte en som inga har, men vill ha. Förnuftet talar ju sitt solklara språk, men det gör så ont ändå.

Var också lite i samma sits när jag träffade min sambo för snart 3år sen. Han hade två barn och var liksom "färdig" med det egentligen tyckte han (dock var barnen bara 1 och 3 när vi träffades!!). Hade nog inte en tanke på fler barn - trots att han träffade mig tjej på 20 år då som såklart haft tankar på barn (han var 29).

Han ska ofta skämta till det men det var inte alltid så kul för mig. Tex när det nästan kunde blitt en liten krock i trafiken: "ja det är ju tur att man redan ynglat av sig, då gör det ju inget om jag dör (med glimten i ögat)". en av alla typiska kommentarer. Skitkul att höra verkligen, att han verkligen inte alls såg fler barn i framtiden medan det var något jag önskade mig.... Men jag har förstått efterhand att min sambo överlag har lite svårt för att liksom tänka abstrakt (framtiden), han kan mest utgå från hur det känns här och nu.... 

Idag sitter vi här med en snart 1årig dotter! dock är vi inne i en lite samma sits igen nu när jag vill ha ett syskon till henne (de två äldre syskonen träffar hon inte så ofta - och hur man än vrider o vänder på det så är dem nästan bara biologiska halvsyskon - absolut inga växaupptillsammans-syskon... vilket jag önskar till dottern. de två äldre har en underbar relation till varandra som dottern inte är eller kommer kunna bli inkluderad i). Men än är jag inte så orolig trots att sambon även nu "inte vet om han vill ha fler barn". Det kan hända mycket på ett år eller två.