Han har redan barn och vill inte ha fler

Hej på er,

När jag skrev det här inlägget för över 2 år sedan var jag verkligen otroligt ledsen. Än idag kan jag tänka på hur starkt intryck den här relationen gjorde på mig. I efterhand har jag insett att vi levde som i en låtsasvärld under vår korta tid tillsammans. En sommarromans som inte hade styrka att bli något mer.

Bara några veckor efter att det tagit slut träffade jag min nuvarande sambo. Vi hade dejtat några månader tidigare och fann varandra igen. Han är mitt livs stora kärlek tveklöst min absolut bästa vän. Mellan oss har kärleken växt fram, den slog inte ner som en blixt från klar himmel utan kom mer vartefter. Sansat, men inte tråkigt. Och dessutom allt bättre med tiden.

Jag är en trygg kvinna idag. Min sambo är likaså en trygg människa. Tillsammans går vi nu igenom en fertilitetsutredning. Och ja, jag är ledsen och känner hopplöshet ibland men samtidigt är vi så starka tillsammans.
Hade jag fortsatt leva med den äldre killen hade relationen tagit slut senast här, om den ens överlevt fram till nu. Han sa vid något tillfälle att han ev kunde skaffa barn för min skull. Han hade aldrig inlett en utredning och behandling, han ville ju inte ens från början.

Om barn är ditt mål, så låt honom inte hindra dig. Se ditt mål framför dig och gå mot det. Vänd dig inte om. Fortsätt.
Jag är inte säker på att jag ens kan bli mamma, men jag ger mig själv en chans och därmed kan jag leva med mig själv. Jag kan stolt sträcka på mig och stå för mitt val. Jag har valt det goda för mig.

Nu har det gått ett bra tag sen du har skrivit ditt inlägg, undra vad för beslut du fattade?

Jag är tillsamman med en som 37 har två barn (10 och 15) och jag själv är 29 utan barn.
Från väldigt början var jag ÖVERDRIVET tydligt med att jag vill skaffa mig familj med egna barn. Han var med på detta och såg det här som en andra chans att förbättra sig som en far i förhållande till ett barn.
Vet inte vart i livet du står, men jag kan känna att skaffa sig barn om typ 3 år är nog bra tid...
Nu har jag o sambon varit tillsammans ett år, och NU berättar han för mig att skaffa sig ett till är inget alternativ för honom.. så om vi stannar kvar tillsammans måste jag ge upp min största dröm. Jag är beyond förkrossad..

Så vännen, oavsett om du känner nu för att skaffa dig barn eller ej, han redan ge dig klart tecken på att det möjligheten har du ej.
Gå vidare innan att mer känslor bli involverad och mera tid och energi gå till ingenting.

sen är det ditt liv, ingen här kan säga nog vad bör göra.
P.s att vara tillsammans med någon som har redan barn är inget enkelt liv..

Det är nästan som att läsa om sig själv! Jag skrev en liknande tråd i november förra året. Jag hade då varit sambo i ungefär ett halvår med en man som hade två barn sedan tidigare. Jag ville ha gemensamma barn, han ville inte gå igenom en till småbarnsperiod. Det slutade med att vi gjorde slut, trots att vi älskade varandra. Jag grät i ett par veckor, han likaså. Sedan träffade jag min nuvarande kille. Vi har varit tillsammans i åta månader och planerar att flytta ihop, skaffa barn och så. 

Jag är 31 år, min kille 36. Min förra kille var lika gammal som jag och hade två barn på 6 och 3 år. Vi hörs fortfarande ibland via mail för jag vill gärna veta hur det är med barnen. Det sved att lämna dem men jag prioriterade min egen lycka.

Jag önskar dig all lycka TS! Och mig själv också faktiskt. En stor kram till min blivande sambo som jag älskar! Och en till min älskade systerson som jag hoppas kunna ge en kusin om en inte alltför avlägsen framtid.