Theza skrev 2010-08-12 13:54:37 följande:
Tack ALLIHOP! Fan va ni är grymma!
Rent ut sagt. Jag blir jätteglad av och läsa era förstående och empatiska inlägg, och att jag inte är ensam om att känna såhär...
"Här och nu": Ja du har vekligen rätt. Att inte vilja förstå, det är ju DET som gör att man blir så ledsen. Att man har valet och kunna stötta och faktiskt förstå att man bär på dessa känslor (ofrivilligt) under sorgeprocesen, ist för att snoppa av en bara och säga att "jag tror inte det är bra att du är avundsjuk". Men no shit? Det fattar väl jag med... men jag har all rätt att känna så nu, och med ert stöd vet jag det
I går bestämde jag mig däremot för att inte vara rädd nå mer, eftersom jag kom till insikt med att det bara gjorde mig ännu ledsnare att undvika mina närmaste som har fått barn el är gravida - så jag ringde en av mina bästa vänner som fått barn för 1,5 månad sedan och frågade om hur förlossningen gått, hur dottern mådde.
Och tro det eller ej, det hjälpte! Jag blev hur boostad som helst och kände faktiskt att jag kunde vara glad för hennes skull. Det var inte så farligt som jag trodde!
För som Mariohnym i tråden här sade: Det BLIR min tur igen snart! Och det ser jag verkligen framemot!
Strongt och fint gjort av dig! Och visst blir det din tur snart! Vi är en nära kompiskrets på 5 par och av en slump fick först den ena barn, sedan var det min tur och två veckor innan min son föddes meddelade nummer tre att hon väntade barn. nummer fyra, dvs hon som verkligen aktivt försökt bli gravid i två år drog sig undan mer och mer och vi förstod varför. Det var jättesvårt att veta hur man skulle bemöta henne för vi förstod ju allihop hur jobbigt hon hade det. Vi försökte verkligen vara förstående och inte prata bebisar och graviditet de två gånger vi träffades för att skona henne. Hon ville verkligen SÅ gärna ha barn och har velat länge.
Vi hade rentav ångest inför att bjuda henne och hennes man på vårt barndop eftersom vi på sätt och vis kände det som att vi gav henne en isbit innanför tröjan...men gissa vad...Vi hade inte träffats på ett tag och hon dök upp på barndopet rosig om kinderna och med något helt annat innanför tröjan. En pytteliten men fin kula som nu är megastor och beräknas komma ut om 4 veckor exakt
Den finaste doppresenten "vi" kunde få!
Vad jag vill ha sagt är att det gäller att vara oerhört försiktig och lyhörd när det är så starka känslor i gungning. I de allra flesta fall löser det sig till det bästa
Den finaste doppresenten "vi" kunde få!