Heobea skrev 2010-08-19 00:02:30 följande:
Höstflickan: Hur har det gått för er? Vad hände på mötet? Vad finns det för andra utvägar när det gäller jobb där ni bor? Vet du nu hur det ser ut med ditt vik? Finns det chans till förlängning? Jag tänker spontant, kör på er ursprungliga plan. För tänk om detta är den ända chans ni får, inte för att jag tror det men vi kan leka med tanken. Jag tror aldrig att du skulle förlåta dig själv om du inte tog chansen.
Som jag skrev innan (i den gamla tråden) massor massor av kramar. Hoppas att det löser sig till det bästa nu!
Jag svarade visst lite i gamla tråden också, men jag svarar här med.
Han fick veta att det är business as usual tills dess att ledningen bestämt sig vad dom ska göra med företaget. Eventuellt blir det kvar precis som vanligt, eventuellt läggs det ner, eventuellt flyttas det på. Vi bor i en stad som är hårt drabbad av arbetslöshet efter krisen, så det finns otroligt många arbetslösa och väldigt lite jobb. Han har en informatikutbildning från universitetet men har aldrig jobbat med det så den lär inte hjälpa i framtiden heller eftersom det nu börjar vara 7 år sedan han gick ut universitetet. Så han har bara jobbat med telefonförsäljning och administration på kontor, och det är många som gjort det här... Så vi får hoppas att företaget får vara kvar här uppe och att han då har kvar sitt jobb.
Jag har pluggat till läkarsekreterare och blev klar i julas, sedan dess har jag jobbat på vikariat. Det ser väl inte ut som att det kan bli något fast av det, men alla jag träffar säger att de inte tror att det kommer bli problem att hitta nya vikariat, för det behövs alltid folk. Det jag är rädd för är väl att om vi lyckas bli gravida, när jag kommer tillbaka, får jag något jobb då då jag varit borta från det och inte hunnit jobba massor av år innan?
Min tanke var också "jag skiter i om vi båda blir arbetslösa, vi löser det på något sätt", samtidigt som jag är rädd för att det kan bli så eftersom då sitter man där och har rätt höga utgifter och inte så mycket inkomst. Men så tänker jag ett steg längre, precis som du skrev, att om vi inte gör det, och sen tar det år och dagar innan vi lyckas om vi ens lyckas, då kommer jag aldrig förlåta mig själv. Vi pratade lite snabbt om det här igår kväll när sambon hade varit ute och fiskat och rensat tankarna efter mötet på jobbet, och så sa vi "vi kan inte vänta på vad de gör på jobbet... vi kommer ångra oss om vi inte fortsätter som tänkt"... Så vi kör på som vi tänkt och hoppas på att det löser sig. Imorgon ska jag ringa kvinnokliniken och höra hur det går, om de börjat planera in mig på någon tid ännu. Alldeles snart kommer nämligen sambons föräldrar och jag känner inte att jag vill prata i telefon med kvinnokliniken då, så jag ska ringa dem i morgon förmiddag och hoppas på att de snart kan ge mig en tid!
Tack för omtanken!
Heobea skrev 2010-08-19 00:02:30 följande:
Tack för svaren om magontet. Jag inser, när jag googlar lite att diffusa lågt sittande buksmärtor som är lite mensvärksliknande inte alls är ovanligt vid pco. Får väl fråga gynekologen vad man ska göra åt saken. Antagligen lär hon säga: lev med saken. Men jag har redan tröttnat nu och hur många år har jag inte kvar att leva???
Är åter nere i mina dåliga veckor. Hua, hua, alldeles för mkt glass, god mat och alldeles för lite träning. Men har fått mig ett par ordentliga cykelturer i veckan. Inte för att det tar så mkt på magfettet utan snarare tränar de redan rätt vältränade benen mer. Meeen bättre än inget.
MAssor av kramar till er alla!!!
Jag har också ofta ont långt ner i magen, på båda sidor, lite som mensvärk, fast mycket "snällare". Dov molande smärta. Det går som lite snett in mot ljumskarna. Ofta ofta ofta.
Var har du hittat bra info? Jag tycker det är ofantligt svårt att hitta bra information på internet, speciellt om man vill läsa på svenska.
Ibland får man ha dåliga dagar och veckor, hoppas att det snart känns bättre!!
Kram kram!