vilken dag ska vi ses då? tisdag eftermiddag, så alla hinner se detta?
här kommer länken, vissa är så roliga så man skrattar så man gråter..kan varmt rekommendera att läsa den från början...
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m52886508-1.html
Åh, så ni ska ses imorrn? Jag jobbar ju fortfarande, om än halvtid. Det tar mig dock en hel dag att arbeta en halv dag eftersom jag fått möjlighet att jobba hemma och därmed kan ta pauser titt som tätt, vilket förmodligen är vad som gör att jag faktiskt kan jobba halvtid fortfarande. Får se om jag kan ta mig tid och svänga förbi imorrn.Vore ju himla skoj att ses! Nåt alldeles vid en busshållplats som blåbuss 4 stannar vid hade annars passat mig perfekt ;P Är verkligen liiiiivrädd att halka nu med den här förbaskade foglossningen. I och för sig känns det ju som att allt redan sitter löst, haha. Förresten så har jag nu äääääntligen fått en tid hos en sjukgymnast :D
Ang napp så vill jag minnas att det på förberedande utbildningen vi var på, på Danderyd strax före jul, sades att de inte vill att man använder napp den första tiden (hos dem) i alla fall, men jag har ju minne som en guldfisk numera...
Tack för tipsen till väskan LadyMy. Borde egentligen skriva ner allt nu för annars har jag glömt vad det stod, och glömt var jag läste det tills det är dax att packa den där väskan :) Men skriver jag det tappar jag väl bort lappen. Nån mer än jag som är fullkomligt disträ och glömmer och tappar bort typ allt!? Jag tappade t ex bort min hårborste före nyår, och hittade den inte förrän förra veckan, haha.
Ja vad trevligt det var, och vad skönt att ni andra också var helt normala ses också snart igen!
och jag hoppas att du golden kom hem ordentligt igår! har du väldigt ont idag ..?
Jag var ju hos barnmorskan igår det var ju därför jag var tvungen att rusa iväg lite tidigare och vi pratade en del om hur livet skulle vara efter förlossningen mm och kom in på det här med kosten. Hon rekommenderade att jag skulle dra ner på sockret nu på slutet för att bebisen inte skulle vara för mkt "sugerjunkie" när hon kommer ut, vilket innebär att hon kommer ha cravings efter min söta bröst mjölk och vilja amma mycket oftare än "nödvändigt"... eftersom olivia var liten och skulle ammas hela tiden så höll jag på att bli fullständigt galen.. minns att jag bara grät första tiden och var så avundsjuk på alla mammor som kunde amma var tredje/var fjärde timme, kunde ta en promenad, sova mm
Är detta något ni har hört om innan? tycker att det verkar vara så skönt att redan nu i magen vänja bebisen vid att äta så för att orka med lite bättre själv sen (vilket menas med att jag själv bara ska äta var fjärde timme nu och undvika orgier i marängswiss ) men det är ju sååå svårt... har ni tänkt göra så eller inte, och om hur lyckas ni??????
Stort jätte grattis Rozi!!! usch vad jobbigt du verkar ha haft det men vad skönt att löste sig tillslut... även om du mår bra nu, så kan det komma många frågor efteråt, när man "landat lite" och var då inte rädd att ta upp det då eller bara prata av dig antingen hos barnmorskan/bvc/familj/vänner/eller oss! Jag fick många frågor och funderingar lååångt efteråt och tyckte det var lite pinsamt att ta upp det då... har tagit upp en del saker med min barnmorska och läkare, familj mm NU 15 år senare, vilket såklart inte var pinsamt alls när allt kom omkring...
Jag har ju pratat lite med min bm om ammning, men inte så mycket om det kommer funka eller inte eftersom jag jag ammade olivia i nästan 8 månader och därför blåögt bara förutsatt att det kommer funka... däremot pratade vi lite om att jag kommer nog varva både ammning och ersättning ganska snabbt för att kunna få mer avlastning och mer egen tid med olivia. så funkar det inte så funkar det inte... men hoppas att det kommer funka eftersom det är så bra ur "hälsosynpunkt"!
Jag är nu mest lite orolig för hur jag skall kunna älska ett barn till... Jag ÄLSKAR ju min dotter över allt annat, den kärleken man har till sitt första barn är så obeskrivligt stor (kanske inte alltid från början för alla, men den växer mer och mer ju mer tiden går...) men hur ska jag kunna känna så för en till??? kan inte låta bli att tycka lite synd om både min dotter, det har ju alltid bara varit vi två och vi står varandra väldigt nära..det känns ungefär som om jag skulle säga till min man att "jag har skaffat en till pojkvän, jag älskar honom lika mycket och han ska också bo här tillsammans med oss"... och samtidigt synd om min stackars lilla dotter som har en mamma som antagligen inte komma älska henne lika mycket (- och då börjar jag alltid gråta hejdlöst)..
Så det var därför min bm trodde det var bra om jag fick ensam tid med bebisen på dagarna när olivia är i skolan och att jag och olivia hade lite mer ensam tid på kvällarna, när jag kan hjälpa henne med läxor, prata mm men även ha inbokade dejter någon dag i veckan där vi gör något mysig bara vi två, tar en fika, går på bio eller liknande. Jag tycker det låter bra.. men jag hoppas bara att det kommer KÄNNAS bra också...
Ja jag är också sååååå glad att vi bor i sverige, att vi kan få hjälp om allt skiter sig, om vi blir sjuka eller om jag blir knäpp på riktigt
btw är det någon mer som vill ses snart? jag jobbar hemifrån nu så jag kan fördela min tid lite som jag vill och kan därför nästan jämt...
idag var ute på promenad med hundarna och även min brors hund som råkade vara här och fick en sådan där aha upplevelse helt plötsligt där ute för mig själv med hundarna i skogen, jag ÄLSKAR båda mina hundar och till och med min brors gamla byracka - vilket ju betyder att man kan ju älska flera barn också!!! Det är klart att jag kan bli tokig på dem ibland, men jag älskar dem alla tre lika mycket men som du sa rosi, på helt olika sätt, skulle inte vilja vara utan någon av dem!!
Jag borde ha förstått detta tidigare, men samtidigt så är det ju inte så konstigt att när kärleken är så obeskrivbart stor att man inte kan riktigt förstå hur man ska lyckas känna så igen!
Nu är jag iallafall mycket lugnare både med min känslor och min lilla plan om hur jag skall försöka få ihop det rent praktiskt också... Hormoner kan göra en lite knäpp ibland!
Nu skall jag lägga mig på soffan och dricka en kopp te och äta choklad en stund, mycket nöjd med dagens insikt, kram på er alla!
hej,
vill bara meddela att jag inte har försvunnit..bara att min kropp tror tydligen att jag nu redan fått barn, jag har helt plötsligt blivit såååå trött!!! Oftast kan jag bara sova med två till tre timmars intervaller sen är jag klarvaken, men är dödstrött snart igen och så här har det varit ett tag nu... någon som varit med om samma sak???
återkommer snart, måste lägga mig och vila en stund igen... jag är inte borta, jag hänger med med ena ögat öppet ...
ps! golden, visst är det läskigt med den där förskolan?? jag undrar vilken det är.. jag är nämligen starkt misstänksam mot de som vi tänkt som ligger på samma gata och precis runt hörnet.. de är alla tre privata och med montessori inriktning.. hur sjutton ska man veta?!