Äggdonation vs. Adoption

Jag tänker mig att man har olika funderingar oasvett om man blivit till genom äggdonation eller blivit lämnad och adopterad. Det finns en del som kanske alltid kommer fattas. OM man tar emot äggdonation och den ena parten har biologiskt band till barnet tänker jag att kvinnan ändå bär barnet i nio månader och på så vis kanske man blir mer jämlika än någonsin, om ni förstår hur jag menar. Hursomhelst så kommer barnet ha funderingar kring dess uppkomst och sina rötter. Ni har valt att sätta det barnet till världen, medan man vid adoption tar hand om ett barn som redan finns. Den gemensamma nämnaren är just den saknade pusselbiten som barnet kan ha svårt att hantera. Kanske barnet kommer fundera på varför ni valde äggdonation osv, medan ett adopterat barn har hela historien kring adoptionen tryckt på papper (från utredningen i Svergie och de handlingar som finns från födelselandet) Sedan är ju en tanke om man då ska välja att ta emot donation av öppen eller anonym donator. det kan också vara avgörande för hur barnet en dag upplever det hela. Har man hela tiden en kommunikation med barnet och låter barnet vädra sina åsikter och funderingar (trots att det är jobbigt att höra som förälder), och gör medvetna val ang hur man ska berätta och bygga upp hela upplevelsen kring donation eller adoption, har man ett ganska behagligt klimat som gör att barnet kan land i en slags förståelse eller försoning med det som varit. Svårt val för er.  

Fast om man ska vara petig så skulle det ju vara den andres barn ändå, trots att de inte har genetiska band För vid adoption så har man ju samma band till barnet som ett biologiskt och det ändras väl inte bara för att barnet blivit till av en cell som tillhör mannen, men inte kvinnan. När det gäller äggdonation är det iaf kvinnan som burit barnet och det bör väl räknas ganska högt. Utan kvinnan skulle inte den donerade lilla cellen kunna bli ett barn.

Jo det var ett svar på ditt inlägg.

Jag tycker som sagt att barnet är lika mycket kvinnans som mannens vid en donation och jag tror aldrig jag hört att just detta skulle ha varit ett "problem" för par som tagit emot donationer.

det är mng som säger att de inte skule vara likvärdiga inför barnet ocvh jag förstår inte det. Men alla är olika.

Och därför är det enl mig inget skäl till att välja bort äggdonation, av den anledningen, vilket var vad jag menade. Snarare då andra frågor som du skriver om livets uppkomst mm. Det är ju ändå ett ansvar att tillverka ett barn i ett labb (och även i en säng förstås ) Gör man detta i ett labb är det som du skriver mng av embryona som inte blir barn. Rent moraliskt om jag går och saknar barn, så väljer jag då hellre adoption. Men just detta med att det endast är mannens gener inblandade är inget som skulle ha stoppat mig.  Som du själv skriver så är det ju lika mkt bådas barn.

Man knyter starka band till ett barn även om man inte fött det. Men just det du skriver var även min poäng i ett inlägg jag skrev längre upp. Det är kvinnan som väntar barnet och gör embryot till ett barn, det finns tom forskning på att äggdonationbarn visst delar viss genetik med kvinnan som föder barnet iom att detta barn delat hennes blod under graviditeten. Kan dock inte länka till detta. Men vet att det finns forskning ang äggdonationsbebisar. har läst mkt eftersom min syster försöker få barn med sin man genom äd. Det finns ju ställen där man kan ta emot en kombination med sperma och ägg och då skulle man väl även vara "jämlik". Jag tror dock det är mycket för ett barn att smälta.

jag skulle vilja lära mitt barn att det fattas andra något som har svårt att acceptera ett svar, ex ett sver som mitt barn känner sig tillfreds med. Varför ska man fortsätta tjata om något som personen det gäller känner sig tilldreds med & försonats med. Har även ett motta att antingen försöka bemöta andra med så mkt kärlek som möjligt att de inser att min dotter känner den kärleken varje dag ELLER att verkligen hugga deras argument vid fotknölarna genom att vara så pass påläst att min dotter även får vara med om hur löjliga deras argument är, och förstå att detta är ngt som hon och jag slåss emot tillsammans!! Strategi har att göra med hur väl jag uppfattar att det är okunskap eller bara rent djävulskap. Jag märker ju redan här på FL vad man har att vänta i verkliga livet. Här får man vara del av alla åsikter som finns ang adoption. Dessutom märker jag att vi adoptivföräldrar är provocerande på ngt vis bara för att vi har MAGE att bli förbannad över vissa formuleringar. Som attt man ska tugga i sig vadsomhelst.

ett motto (kan inte stava varje dag )

 Precis!

Det är klart blatocyster har bättre chanser, det tror jag i princip alla kliniker utomlands är överens om. Sverige ligger som bekatn något efter när det gäller fertilitetsbehandlingar. Fortsätter man odla till blatocyst ser man ju vilka som fortsätter dela sig på ett fint sätt dvs innan man sätter in dem i livmodern. Sätter man in ett 4 celligt vet man ju helt enkelt inte hur det kommer utveckla sig. Det är mer av en chansning....

Vetskapen i Sverige (eller snarare viljan att "ta in" den vetenskapen) kring immunologiska faktorernas påverkan i fertilitetssammanhang är långt på efterkälken. Det handlar inte bara om att befrukta ett antal ägg, det handlar även om att få detta att fästa i livmoderns slemhinna. Och där ligger vi i lä kan jag säga. Men du får ju gärna tro att man på KS Huddinge (gällande ÄD) ligger "bra" till. Känner till fyra par som gjort TRE misslyckade försök vardera innan man ö.h.t valt att göra sköldkörtelprover på KS. Två av dessa par besökte en klinik utomlands och tog nödvändiga prover (enl kliniken) , fick utskrivet trombyl och kortison och blev gravida SAMT födde friska barn efter ett försök vardera Så nej, i Sverige vill vi gärna tro att vi ligger i framkant. det kan jag hålla med om.

Jag läste igenom ditt inlägg snabbt och svarar kort- för nu.

Jag undrar hur etiskt försvarbart det är att ö.h.t låta en kvinna gå igenom tre hormonstimuleringar med i stort sett noll chans att bli gravid pga dessa faktorer? Hormonbehandlingarna är iof omdiskuterade hur stor risk det är att dessa i framtiden kan orsaka eller "trigga" cancer. Det man enl bröstcentrum är överens om är at det finns ett samband, men man kan inte klargöra hur det sambandet ser ut. I Sverige tolkar man mig veterligt skölkörtelprover något annorlunda än de privata klinikerna utomlands, vilket iaf i dessa fall innebar att de haft minimal chans till graviditet. Skölkörtelvärdet förändras även när man blir behandlad med hormonerna inför behandling och BÖR kollas upp innan återföring av embryo. Sköldkörtelvärdet ökar vanligtvis, som du säkert vet. Det ökar även fort när man väl blir gravid och därför kommer dosen levaxin behöva ökas på. Privata kliniker tar nog till sig denna inromation bättre (även privat i Sverige) ang immunologiska faktorer, med tanke på att de vill ha en hög succesrate och även en succesrate som leder till friska barn. Det är ju i princip ngt som klinikerna har som grund, att friska barn ska födas. Kortison ges i väldigt små mängder ex 5mg, och trappas ner i vecka 12. Ingen jag känner till som använt kortison har drabbats av komplikationer med sådana små mängder under så kort tid in i graviditeten. Det ska i princip hjälpa embryot att fästa. Det finns inga belägg för att barnen ska bli skadade om felet så at säga ligger i kvinnans immunologi och inte i ägget 8vilket förstås är svårt att veta, det kan jag hålla med om) MEN när en kvinna som försökt bli gravid eller drabbats av flertalet missfall börjar använda treombyl eller heparinbehandling & plötsligt blir gravid och föder ett friskt barn, kan man som sagt ifrågasätta om det var värt att utsätta kvinnan för så mng behandlingar när lösningen var rel enkel. ALLA fertilitetsbehandlingar innebär risker och de allra flesta par tar den risken för att bli en familj. Jag tror alla vet om att det finns risker, men de tar den.  

De privata klinikerna som har ett GOTT rykte vill förmodligen inte heller riskera att ngt händer vare sig kvinnan eller barnet. Inget bra PR.

Kan tillägga att man vid Huddinge fullkomligt var likgiltiga över de negativa resultaten och ett par fick rätt gentemot vården de fått där genom (HSAN? eller vad heter det) & tilldelades ett extra försök utan kostnad med tanke på hur väl de klantat sig.

Då vet du säkert också enl forskningen att endast doser över 100  kan ge fosterskador (trombyl) och de flesta kliniker ordinerar 75. Ska försöka hitta det imorgon och lägga in länken.