Om ert barn hade stulit er bil tillsammans med ett gäng kompisar och sedan dessutom krockat den .
Hur hade ni reagerat som förälder ?
Hade ni straffat ert barn ? Varför / varför inte?
Hur hade ni straffat honom/henne om ni hade straffat ?
Ska bli intrtressant med svar så tveka inte att svara .
Det här var en väldigt passande fråga för min del.. Jag har inte barn som gjort detta, men jag själv gjorde detta när jag var 14 år. Alltså stal en kompis's föräldrars bil.
Idag skäms jag otroligt mycket över detta.
Jag fick ett straff som sved ganska mycket, det var att jag fick inte träffa den här kompisen mer.
Eftersom att min mamma ansåg att det var dåligt umgänge, och det var det.
Jag förstod inte det då, men idag förstår jag varför jag inte fick umgås med honom mer.
Att ge utegångsförbud tycker jag är onödigt. Om jag ska svara av min egen erfarenhet av tonåring så är det så att när en tonåring får utegångsförbud så blir man väldigt trotsig. Jag blev näst intill galen, och jag sket i utegångsförbudet och stack ut endå.. Så det är bättre att man pratar med sin tonåring, och sen kanske säger att man inte vill att de umgås med de andra som var med och stal bilen.
Man är aldrig ensam om ett sådant beslut, utan det var allas beslut, kan jag nästan garantera.
Hoppas du hittar en lösning.
Kram på dig
När min dotter var 10-11 år "lånade" hon min och sin mormors mobiler och använde dem till att skaffa sig fler "poäng" i något spel på internet.
Jag fick en mobilräkning på 11.000, mamma en räkning på 1500, min vanliga teleräkning var på 800 mer än vanligt.
Dottern fick betala 1000 till mig och hela mormors räkning. Det var mycket pengar för en tjej i den åldern, men det hade inte varit rimligt att hon skulle betala 11.000 till - då hade det tagit henne flera år att bli skuldfri. Nu fick hon använda nästan alla sina sparpengar. Jag utgick ifrån hennes betalningsförmåga och att det dessutom skulle "svida". Hon hade dessutom tagit mormors mobil efter det att jag fått min mobilräkning och pratat med henne, så hon visste att det var fel.
Hon har sedan dess (6-7 år) inte begått någon kriminell handling vad jag fått reda på i alla fall.
Tror faktiskt inte ens hon skulle våga snatta då hon vet att det blir konsekvenser om hon blir upptäckt.
Obs! Vill inte provocera med mitt inlägg. Är medveten om att jag har ett rätt lugnt barn och att andra har mer "livliga" och "uppfinningsrika" tonåringar.
Ja jag hade reagerat en hel del.
* Som 2underbara skrev så hade vi gjort upp någon form av avbetalningsplan för de skador som uppstod. Något jag anser är viktigt för att tonåringen ska fatta effekterna av sitt handlande.
* Om de krockat bilen IN i något som tillhör någon granne eller liknande så hade det gjort en avbetalningsplan för det också, och tonåringen hade tvingats dit för att be om ursäkt.
* För ett bra tag framåt så hade allt umgänge med de kompisarna varit uteslutet. Antingen för att kompisarna är dåligt umgänge, eller så är det ju isf MIN tonåring som har dålig inverkan på dem. Och isf vill jag inte att andra föräldrar ska behöva lida för att deras barn får umgås med min tonåring. Så det umgänget är totalt indraget tills han/hon visat att de kan uppföra sig på ett mera ansvarsfullt sätt.
* En väldig massa prat om vad följerna kunde ha blivit vad det gäller fysiska skador när man krockar, att de kunde ha kört på ett barn som dött osv. Även att en sån här sak utan tvivel kan påverka att de inte får lämp och därför inte får ta körtkort, och att det är rätt trist att inte få köra när alla kompisarna får.
Det är helt enkelt mitt ansvar att på alla sätt visa på de effekter ett sådan vansinnigt beslut kan få. En tonåring är fortfarande långt ifrån färdig i sitt tänkande, och det är NU det är viktigt att faktiskt göra en "stor affär" av sådana här saker. Nästa gång och gången efter kan det vara för sent...
Tack så mycket för alla kloka svar . Jag önskar så innerligt att mamman till denna tonåring kunde inse bara och hjälpa just hennes barn för det är ju verkligen farligt om inte hon inser problemet .
Jag vet en som snodde en bil och krashade den när han var tonåring. Vet inte vad hans föräldrar gav honom för straff, men jag tror att det som sved mest för honom var att hans körkortstillstånd blev indraget och att han inte fick ta körkort förrän han var över 20. Så han stod där utan körkort när alla kompisarna tog när de var 18.
Vet inte om det är samma regler idag, det är ca 10 år sen. 
Det beror helt på vad som stulits.
Hade de hittat någon uppenbart övergiven (Utan reg.skyltar, sönderslagen) gammal Saab i skogen eller liknande och startat med en mejsel i tändningslåset, hade jag nog endast varit sur över kraschen och den olovliga körningen.
Vilket hade straffat sig själv i form av indraget lämplighetsintyg och eventuella personskador.
Hade det handlat om en icke övergiven bil, skulle straffet förmodligen innebära betalning av ägarens självrisk, ersättning av eventuellt affektionsvärde hos bilen, samt indragna privilegier för att låna någon av mina bilar.
Samt givetvis en personlig ursäkt.
prata skulle jag göra tror inte på straff och utegångsförbud och sånt jag tror att h*n mår bara dåligt utav det och man vill ju inte att ens son/dotter ska må dåligt
När jag var runt 14-15 tog jag pappas bil när han och mamma var på fest en gång. Jag krockade den inte eller något. Jag fattade inte ens hur det fungerade när man skulle "möta frikopplingen med gas" och sådär så motorn bara dog. Jag backade ut ur garageuppfarten och skulle sedan bara köra fram bilen och parkera igen. Så busig var jag. "Dessvärre" fattade jag som sagt inte hur man fick igång motorn ordentligt. Backa gick jättebra eftersom det var nedförsbacke. Att parkera igen... ja, jag fick ju putta bilen. Så hade jag två brädor som jag sprang fram och tillbaks med för att ställa bakom hjulen. Till slut var en på plats. Tyckte jag.
När mamma och pappa kom hem anade pappa oråd eftersom förarsidan på bilen var så långt inne i en buske att det inte fanns en chans att han tagit sig ut den vägen senast han använde bilen. Hans respons just då var mest att han skämtsamt frågade mig om jag hade gjort något med bilen. Jag minns inte vad jag svarade.
Efter det så lärde han mig göra på ett grustag. Han tänkte väl kanske att det var bättre att stilla min környfikenhet på det sättet än att jag skulle försöka ta bilen själv. Det fungerade, jag försökte inte ta bilen igen sedan. Istället såg jag fram emot när vi reste till vårt fritidshus i Nordvärmland där jag kunde få köra på grustag. Sedan blev jag 16 och då fick jag övningsköra lagligt också. :)