ernlia03 skrev 2010-12-12 18:26:44 följande:
Jag förstår inte heller hur man INTE ska tänka på bebisverkstad. Maken har inte alls samma problem, han längtar också väldigt mycket men är inte lika besatt som jag är. Kanske karlarna inte känner den biologiska klockan på samma sätt...?
Aktivera sig är nog bra, men svårt att ändå inte tänka. För min del funkar det faktiskt att inte läsa så många mammabloggar och här på FL. Men det är svårt att hålla sig borta, självplågare tydligen...
Jag har dessutom väldigt svårt för gravida just nu. En bekant ska få runt midsommar, alltså samtidigt som jag skulle ha fått. Klarar inte ens att se henne inloggad på facebook... Det förstår inte maken heller, man måste ju kunna glädjas med andra. Visst, det måste man kanske, men jag kan inte det. Inte just nu, det gick bra när jag själv var gravid. Det är inte så att jag missunnar någon annan att vara gravid, men det är bara väldigt jobbigt att få höra och påminnas om jag inte är det.
Men vVad kul att vi äntligen fått några plus i tråden! Ärligt talat är jag fruktansvärt avundsjuk, men bara för att några blir gravida minskar det ju inte chanserna för att andra blir det!
Idag är för övrigt en riktig skitdag. Jag vill vara gravid, jag vill ha en bebis i magen, jag vill inte börja om med hela den känslomässiga bergochdalbanan igen. Har inte gråtit på några dagar, men idag är det jobbigt.
Blöder fortfarande lite brunt, koagulerat blod. Skrapningen ska ju räknas som mensens första dag och om allt funkar som innan borde jag i så fall ha ÄL tisdag-onsdag. Men jag vet inte om jag ens får en chans den här månaden. Man ska ju inte ha sex utan kondom innan man slutat blöda, för infektionsrisken. Jag är dock rätt säker på att min livmoder har läkt och inte har några sårytor längre, nu är det ju "bara" gammalt blod som kommer ut. Men jag äter ju fortfarande tabletter som ska göra att livmodern sammandrar sig. Kanske man inte ens kan få ÄL då? Vet inte om vi ska chansa att sexa utan kondom. Vill ju inte sumpa en månads chans, men kanske det är farligt att bli gravid om det fortfarande finns blod kvar i livmodern? Samtidigt tänker jag att kroppen kanske sköter det där själv, det fäster inget om det finns blod kvar och med "sammandragningar". Å andra sidan litar jag inte direkt på min kropp just nu...
Kanske inte riktigt är rätt forum att ventilera de här tankarna, men orkar inte aktivera mig i någon missfallstråd eller dylikt just nu. Ni får helt enkelt hoppa över och innerligt hoppas att ni inte behöver veta sånt nån gång!
En positiv sak är dock att jag börjar må bättre psykiskt. Det är såklart jättejobbigt allt som har med missfallet att göra, men den där övervägande känslan att allt är skit börjar försvinna. Vilket iofs gör mig rätt rädd för att bli gravid igen. Sannolikheten för att bli deprimerad igen är ju rätt stor i så fall. Men det verkar ju som jag börjar må bättre när hormonerna går ur kroppen.
Usch, vad långa och depressiva inlägg jag skriver hela tiden.
Hoppas ni har överseende med mig. Antar att det är rätt mycket hormoner i omlopp fortfarande.
Tycker att det är bra att du skriver av dig här och tycker absolut inte att det på något sätt är betungande att läsa dina inlägg, snarare tvärtom. Dina känslor inför andras graviditeter tror jag är fullt normala med tanke på vad du gått igenom. Håller alla tummar för att du snart känner dig som vanligt igen och att nästa graviditet inte är långt borta! Kram till dig!
Förvirrad... mer än vanligt...
Lite ledigt får du väl då?
) Men åter till min fråga, strecket blev något starkare (men inte helt lika starkt som kontrollsträcket) i två dagar, kan det ha varit äl- då?