Vi över 30 som längtar efter första barnet

Jag har inte gjort det men hört andra som gjort det att det gör oooont och de hade sin sambo med sig och jag skulle nog också haft det om jag varit tvungen att göra det :)  Kram!

Stor kram Kaprifolen! =( Håller min tumme för att försök nummer 15 är ditt turnummer också!

Stor kram till er alla som kämpar!!

Jag vet ju själv hur hopplöst det kan kännas. Man känner att "FAN, alla andra utom vi"... men jag lovar - det blir eran tur också! Jag tror på er och håller min tumme stenhårt!

Sen måste man tänka på ibland också att man faktiskt FÅR vara ledsen, arg, grinig, tjurig och förbannad - framför allt bitter ;)

STOR KRAM!

DubbelAA - jaaaa på söndag bär det av! 4 veckor med sol, bad och slapping och det känns väldigt välkommet just nu! Jag har varit sjukskriven från jobbet men jobbar den här veckan - orkar inte göra något annat i stort sett :) Men det ska bli sååå skönt att åka även om jag mår illa konstant. Bara att bita ihop och njuta av semester :)
Kram på dig!

Jag stoppar ner dig i min ryggsäck Jojjo ;)

DubbelAA - jag kände precis som du innan jag blev gravid.
Jag jobbar med för tidigt födda och sjuka nyfödda och hjälper till att ta emot bebisar dagligen på förlossningen... det är inte lätt när allt man vill är att få egna barn men det inte går :( Att dag ut och dag in sitta med bebisar i famnen och ta hand om nyblivna föräldrar. Stor kram till dig!

Hej alla!

Jag hinner inte läsa igenom alla inlägg men vill skicka en varm hälsning från Thailand till er alla och hoppas att ni tar hand om er och att det blir några plus här inne snart, då kommer jag att tjuta av glädje här borta!

Ta hand om er alla!
Stor kram

Skickar över en hälsning till er alla!
Mig går det ingen nöd på här borta - någon som vill komma hit?! ;)

DubbelAA - det är på Koh Lipe, längst ner i södra Thailand på gränsen till Malaysia! Här stannar vi veckan ut innan vi fortsätter ner till Malaysia! du kommer att få det såå härligt här borta, det är riktigt varmt och skönt! =)

Lider med er alla som kämpar på, vet ju hur jäkla jobbigt det kan vara! Men man glömmer nästan allting när det vänder... självklart tänker jag på det en massa och jag känner mig aldrig helt säker, men sakta och säkert går tiden... och nu är jag redan i vecka 13 och jag börjar faktiskt så smått börja tänka på att det KANSKE KANSKE kan gå den här gången! Men jag vågar inte riktigt hoppas ändå...

Hej alla söta!

Vill bara skicka över lite pepp och kramar här bortifrån andra sidan klotet! Nu har jag varit på resande fot i 3,5 veckor och Pyret har redan hunnit bli 14 veckor! Jag kan knappt tro det själv, men jag börjar väl så smått ställa mig in på att det här ska gå vägen! Fast jag undrar förstås om något är fel "där inne" eller om hjärtat slutat att slå och alla såna där dumma tankar som man inte ska ha.....

Kram på er!!