Vi över 30 som längtar efter första barnet

Min förklaring låter kanske dum, men vad vet jag - vi är ju nybörjare 
Det finns flera anledningar:
1. Pengar. Jag var tjänsteledig för studier 2010 och förlorar väldigt mycket pengar på om vi skulle få barn i år
2. Vi vill helst att vårt barn föds i början av året så h*n inte är sist med allting
3. Från första början tänkte vi vänta ännu längre så att barnet föddes någon gång i maj/juni, anledningen till detta är att jag tänkte påbörja en halvfartsutbildning (distans) och föddes h*n i maj/juni så skulle jag ha klarat av första året. MEN: min man säger att det kan bli för stressigt för mig att både jobba heltid och plugga 50% samtidigt som jag är gravid. Även fast jag tidigare har klarat av 100% studier och 100% jobb så tror jag att han har en poäng där. Det är ju inte bra för babyn att stressa under graviditeten. Därför kommer jag att vänta med studierna (om nu allt går som vi vill och vi blir gravida) tills vår älskling har kommit till världen.
4. Vi skulle kunna börja nu i april och då skulle babyn beräknas till januari, men jag är rädd för att h*n kommer för tidigt och föds istället i december. Min systers första barn var beräknat till slutet av januari men föddes istället i  slutet på december. 

Missförstå mig rätt nu, kan vi inte bli gravida direkt utan håller på och det visar sig att barnet kommer i december så blir vi lika glada för det. Vi vill bara inte utgå ifrån detta det första vi gör

(långt inlägg det här)
 

Jag älskar alla djur (utom fästingar, mördarsniglar och sådant ;))!
Apor är ändå vår närmaste släkting och jag tycker man kan se många likheter med oss människor. Jag är faktiskt bergsgorillornas fadder :)

För övrigt så tycker jag att vi människor ger djuren alldeles för lite kred. för deras intelligens. Iakttar man en katt, hund, fågel, hamster eller vad man nu vill så kan man tydligt se hur smarta de är för sina egna förutsättningar och försöker fixa och greja för att exempelvis komma åt en bit mat, alt. få oss människan att ge dem en godbit.

Själv så har jag en katt som ligger just nu i nackstödet bakom mig, hon är så underbar och älskvärd 

Ojdå! Njae, jag är helt grön, hahaha. Har lovat mig själv (om min man) att vi inte skall bli helt galna och sexa så snart ägglossningen kommer utan fortsätta så som vi gör nu. Yeah, right! Har redan beställt 3 ÄL test och skrivit in på FL så att jag får sms varje gång det händer. Usch, vill inte bli en galning!!!  samtidigt så längtar jag så redan och man får ju bara några chanser i månaden och de vill man ju inte sumpa!

Ööööh, spolning.... Vad är det? Kanske nåt för mig det med? ;)

Ang. tråden så har jag märkt redan att det är väldigt goa tjejer här  jag kände mig välkommen direkt. Härligt!

Kan tänka mig det! Fick ni komma nära dem också, alltså så att säga skaka hand - eller kanske inte skaka hand (hahaha) men klappa, mata och så? Underbara djur. Annars så är elefanter något av en favorit också. Har aldrig träffat en elefant (utom stackars inlåsta cirkuselefanter när man var liten) men har ändå alltid älskat dessa djur

Tråkigt att höra med missfallet, alltid tråkigt så klart. Vad kul att ha fått en maj kompis
Som jag skrev tidigare så är jag helt grön på det här men... temphöjning? Är det ett tecken på ägglossning eller varför kollar ni tempen?

Ja, vi får ju alla stötta varandra. Är ju i samma sits. Ja, det är jättemysigt med en katt! Och min katt är världens gosigaste, hon sover på min kudde eller lägger sig på min arm bara för att vara nära mig eller min man. Jag tycker din man är klok i att vänta med en katt tills ni fått bebis. Jag har en liten oro inom mig hur det skall bli med katten när vi får bebis. Hon är som sagt väldigt gosig och social och jag är rädd att hon får för lite uppmärksamhet när det kommer en till familjemedlem, en som behöver ständig tillsyn. Vi får helt enkelt tänka till lite extra så att hon även i fortsättningen får mycket kärlek. En annan sak som oroar mig är att hon är väldigt rädd för barn och när kompisarnas barn är på besök gömmer hon sig under soffan, fast det kanske blir annorlunda när man bor med ett barn. Och så slutligen är jag orolig att hon råkar lägga sig i babyns säng så att h*n inte kan andas, t ex på natten när vi sover och inte märker detta. 

Å jisses, jag har ju verkligen NOLL koll! 

 BIM??? 

Ja, vi får se, jag kanske blir värst av er allihop här (obs! sagt med kärlek inte elakhet)

Jag förstår det, har redan lärt mig massor. Kör ni läxförhör emellanåt? Om ett halvår kan man ju bli doktorand i ämnet 

På "tal" om nåt annat (fast ändå inte annat). Har ni börjat kolla på barnprylar så som vagn mm?