Jag har alltid velat ha barn, men det passade inte för utbildning, jobb, och när jag väl var gift och skulle börja tänka på det, då kom det en annan man in i mitt liv... Och tyvärr så råkade jag bli gravid redan då med denne andre man och var tvungen till en abort i vecka 7+4. Nu är jag skild, lever med min nye man (vi är inte gifta) och så var det dags. Plockade ut spiralen i somras och blev gravid på första försöket, det bara skulle vara så. Opererades i vecka 10+0 för X (utomkvedes) och det tog hårt på oss båda. Jag tror faktiskt FL har räddat mycket för oss, eftersom jag har pratat av mig här.
Så nu sitter jag här igen i vecka 7+3 och bara längtar tills juli, och nej denna gången tog det till BIM+9 innan jag fattade... Har nu varit inne på två blodprov och två VUL, och än så länge ser det bra ut.