Vi över 30 som längtar efter första barnet

hoppas på plus skrev 2011-08-22 20:19:17 följande:

Precis! Jag vill inte dricka vin på bröllop! Jag vill vara stor, tjock och stolt blivande förälder 

Shitshitshit - jag råkade komma åt knappen "rekommenders" och sitter inloggad på fb på en annan flik; jag tog bort det från min logg direkt, men hinner de synas i någons "flöde"....? Faaaaan, jag vill INTE ha en fl-tråd som heter "vi över 30 som längtar efter första barnet" på min fb, speciellt inte som - tja, mitt nick är ju inte precis anonymt här....

Millan - du har helt rätt, så här hade ju ingen av oss föreställt sig vår väg mot att bli föräldrar - vare sig det är helt uteblivet plus, plus som slutar i mf eller plus som slutar i fel svar på kromosomproverna... Grader i helvetet, men på något vis sitter vi där allihop - och ja, stöd här är det vi kan hjälpa varandra med! Vår längtan är densamma, våra rädslor är olika.
En vacker dag är vi också mammor allihop, det är jag övertygad om!
En delvis positiv effekt med en viktnedgång - men viktigare är att du tar hand om dig ändå, hoppas att träningen får igång lite matlust!

Råttentottan, jag får nog låta bli att kommentera - jag förstår att känslorna sitter utanpå, men det gör dem för oss också...

Kiyona - jag har läst lite om både albyl och progesteron och tänkte köra med dem när det händer; jag tänkte börja med progesteron direkt efter konstaterad äl, då jag förra cykeln var nere på bara 8 dagars lutealfas, jag tror att det kan hjälpa mig lite. Albyl börjar jag nog inte med förrän vid konstaterat plus - jag har ätit det i några cykler nu och då har det inte tagit sig; tänkte att jag ska köra "mer likt" verkligheten i nästa cykel, fast med progesteron då, och se om det hjälper.
Jag tänker om albyl och progersteron (salva, ProgesterAll, förresten) - det är det läkarna skriver ut vid upprepade missfall, fast i form av Trombyl och vagitorier, då kan det inte vara "fel" att prova med detta. Andra naturläkemedel etc. känns mer slumpartade. Studien i Borås med ....kommer inte på vad läkaren heter... görs ju för att man tror att det finns en effekt av acetysalicylsyran, likaså är ju progesteron något som normalt ska finns och bildas vid en graviditet - alltså räknar jag med en positiv effekt, eller ingen effekt; någon negativ effekt tror jag inte att progesteron kan åstadkomma.

DubbelA - jobbigt besked, men kanske ändå - förhoppningsvis så får ni ju hjälp nu, om felet har konstaterats och kan åtgärdas, eller att ni "kommer förbi" det på något vis. Hoppas att det går bra för er med nästa besök!

Saftis - har du plussat?!

Råttentottan - peace? Vi är verkligen inte ni någon lätt situation, någon av oss, det ÄR pressande, det här - längtan är stor, känslorna många och hur man tolkar saker i det läget - det växer.

Samtidigt har jag all förståelse för er som också känner sig osäkra - vet inte om det är lättare att acceptera er inställning (eller acceptera och acceptera, jag känner mig inte upprörd över den) eftersom ni försökt ett tag osv. Dock hade jag nog blivit upprörd om ni gått och blivit gravida på första gången och sen kommit in här och sagt "nja, jag vet inte riktigt om det här är rätt" - strö lite salt i såren liksom! Även om jag är väldigt övertygad om att jag vill ha barn och maken och jag har pratat om det sen allra första början, så finns det också en osäkerhet hos mig. Jag är jätterädd för att våra samtal enbart ska handla om barnet sen, att vi glömmer att vara Maria och A, att man glider ifrån varandra, att man blir tråkig och bekväm, att man inte fortsätter sitt liv på ungefär samma sätt osv osv osv...

DubbelA - jag hoppas att det vänder ytterligare för er och att du känner tillförsikt; ni hittar förhoppningsvis ett sätt som funkar för er, även om det inte blir på det "gamla vanliga".

Millan - positivt att de verkar tycka det känns självklart med specialar-ivf för er! Eftersom du haft lätt för att bli gravid så bör ni väl ha bra odds för att lyckas med en IVF också?

Ha en mysig helg alla i tråden - för oss är det bröllop för hela slanten; makens kusin (som vi också umgås med som kompisar lite) gifter sig imorgon och vi har ettårig bröllopsdag på söndag! Nästa vecka är det Stockholmsvecka!

Marsflickan - beklagar verkligen sorgen, just som ni kommit förbi den "värsta" perioden, det känns fruktansvärt orättvist!

Irmelie - åh, jag kan inte föreställa mig hur det känns gällande din mamma! Eller ja, en liten föraning bara - min fick en hjärtinfarkt för två år sedan, det var tufft, men hon blev bra igen.
Men jag håller med Saftis - helt klart att det är för tidigt att bli föräldralös nu! Finns dina mor- eller farföräldrar kvar i livet...? Har du några syskon?

Tjejer, tjejer, vad mycket positiva händelser vi behöver till den här tråden nu!!
Irmelie - tänker på dig!
Marsflickan - till skillnad från mig, tex. så förlorade ni ju ett foster, någon som skulle bli någon - det är klart att det är otroligt tungt, tillåt er att sörja! Och vi finns här och lyssnar.
Millan - jag tror som de andra, det gjordes för säkerhets skull, men förstår att det är lätt att saker får stora proportioner!

Ego - här är Stockholmsveckan igång, vi har lyckats två dagar i rad utan att det varit speciellt för tillverkningen, så det kändes bra på flera sätt när jag, från att i morse ha fått ett svagt streck på äl, testade nu ikväll och fick ett sinnessjukt starkt streck - det dök upp direkt, innan kontrollstrecket. Det ska liggas i ikväll och ett par dagar till med andra ord! Och skulle det ta sig den här gången så kan vi säga att den är tillverkad på vår första bröllopsdag!