Vi över 30 som längtar efter första barnet
Sophy - tycker inte alls att du är påträngande, tack för bra info! Du kan ju bli fertilitetsläkare
När det gäller kromosomtestet så har de det som rutinkontroll på vårt landsting när mannen lämnar in sitt andra spermaprov, för att kunna utesluta och kunna gå vidare med ev andra prover, vad jag har förstått. Jag hoppas ju att vi ska få svar att andra lösningar, dvs medicinering av ngt slag. Men enligt läkaren jag pratade med, överläkare på vår fertilitetsenhet, så kan man inte göra något åt spermierna om de är för få och för slöa, utan då gör man i det här landstinget IVF på en gång, då han menade att andra alternativ inte brukar ge bra resultat utan bara fördröja hela processen. Han menade att vi i vår ålder inte ska behöva vänta mer än nödvändigt om något fel hittas, utan att man då kör igång med IVF. Jag fick en känsla av att han vet vad han pratar om och vårt landsting är ett vad de fem bättre i landet då det gäller fertiltetsfrågor, så jag känner mig ändå trygg i deras händer. Ska jag börja ifrågasätta om de vet vad de gör eller inte så kommer jag att bli helt kokko.
Min man har inga drag som skulle påvisa kromosomfel. Han äter bra, tränar regelbundet och äter ordentligt m protein, inga tighta byxor, inga varma bad, ingen tobak alls, väldigt sparsamt drickande o s v, han är en av de hälsosammaste jag känner, så där går inga förändraingar att göra. Han äter kosttillskott som apoteket rekommenderar för män i fertil ålder och har ätit dem i snart ett halvår.
Det som är märkligt med alla fertilitetsenheter i landet är att alla verkar göra väldigt olika när det gäller turordningen. Vi får 3 gratisförsök, andra får bara ett. Här spolar man äggledare omgående på kvinnan och andra väntar flera månader innan beslut fattas om det o s v, o s v. Orättvist kan jag tycka, att det ska skilja så mycket och om man kan ha tur eller otur och råka bo i fel/rätt kommun. Jaja, vi får se vad som händer framöver och hur vi får fortsätta vår resa...
Kia - håller tummar och tår att allt går bra
usch usch usch....
jag kan bara försöka föreställa mig den sorg du känner just nu och det har du rätt till att göra. Det är inte konstigt att du trodde och ville att ni skulle bli gravida "naturlig väg" (vad nu detta innebär i dagens samhälle). Det är viktigt att du tar hand om dig själv nu och gör sådant som du tycker om och som är roligt, ta hand om varandra och visa kärlek och ömhet mot varandra så kommer ni att ta er igenom det här. Det finns så många olika sätt att få ett barn på och nu vet du i alla fall förutsättningarna och kan handla utifrån dessa men inte nu, sen när du har blivit starkare igen. Njut nu av sommaren och gör bara kuliga saker så skall du se att allt ser ljusare ut framöver. Det gör inget om du är ledsen och tycker att livet är orättvist, du kommer så klart tänka på detta emellanåt men med tiden kommer det att kännas bättre, jag lovar. Så är det med all sorg: det kommer och går och det man har tagit sig igenom blir man starkare av. En stor kram på dig, jag känner med dig! 

. Känns som flera evigheter sedan vi fick bekedet---inte två veckor som det faktiskt är! Men nu känns det iaf som man kan gå frammåt! Jobbiga veckor och mycket gråt...hoppas på att bli glad nu istället!