Vi över 30 som längtar efter första barnet

Helgen innan jag plussade var jag nästan säker på att jag var gravid, var iväg på en helg med kompisarna.
Smuttade och drack väldigt lite, kanske totalt 1,5 glas vin under hela kvällen.
Du kanske kan se till att hålla ner konsumtionen nu när det är så osäkert?
Kändes dumt att vara spiknykter ifall jag var skenis, men i efterhand så skulle jag gärna varit det.
Hoppas det inte var det som gjorde att den dog... Man funderar ju. Jag har skyllt på allt från ett glas vin, förkylning till restaurangmat. Förmodligen var det helt enkelt ett kromosomfel..

Jo, ni har rätt med alkoholen, det gjorde nog ingen skillnad. Syrran var på fest helgen innan hon plussade, gjorde ett negativt test samma dag och festade på rejält. när mensen sen inte kommit på ytterligare ett par dagar testade hon igen och plussade.  Hon hade superångest, men ut kom världens sötaste lilla tjej som var helt perfekt!

Jobbigt att du fick vänta med VULet till em, förstår frustrationen när man räknat ner, tur i alla fall att du fick en ny tid så fort! Får gärna lägga upp en fin bild på den lille sen :)
Lycka till! 

GRATTIS! Vad skönt att allt är bra, verkar ju väldigt lovande att det ska gå hela vägen denna gång.
Mår verkligen bra av att höra sådana här solskenshistorier, är hoppingivande!

Stor Kram

Jodå det går bra, blöder fortfarande och ska på kontroll imorn.
Hoppas jag slipper skrapning. Men om jag blir skrapad så är allt ute igen i alla fall.

Du som har lite erfarenhet, när får man ha sex igen?
Måste man vänta tills det slutat blöda? Kan man få infektion annars? varför är risken för infektion större än vid mens? Vissa blöder ju tre-fyra veckor och jag är trött på celibat nu!

Känner igen det att inte sprudla av lycka trots att man borde. Man blir så trött att initiativförmågan försvinner.
Men tänk på att det brukar bli bättre i trimester 2 (då är de största riskerna borta också) och de flesta brukar få mer energi, mer sexlust etc och bli sådär mysgravida som man föreställt sig!

Det kommer snart! 

Hej tjejer,
Måste bara säga att jag är så lycklig!
Var på återbesök idag och allt var ute så jag slapp skrapning.
Blöder väldigt lite nu också och hon sa att vi kunde köra på igen om fem dagar!! 

Ingen aning om BIM eller liknande så svårt att vara med i listan, men nu är jag i alla fall snart med på banan  

Trist sanna att det inte blev nåt, får bli överraskning i december istället.

Kram 

Tack för stödet!

Ska snart ta ett gravtest för att se om hormonerna är på väg ner också, så man vet om man skulle ha turen att bli gravid fort.. Känns skönt att vara återställd. Och att snart slippa ifrån celibatet. 

Nu är vi sååå nyfikna att du helt enkelt måste testa imorn! 

Oj,nu fick jag också dåligt samvete..
Tråkigt med minus, men det behöver ju inte betyda något..
Köp billiga tester på nätet vet jag, då kan man slösa lite utan att få dåligt samvete.
Kram

Nej, Inte du också!! Förstår precis hur du känner, det är för jävligt!! 
Och en sådan chock! Hur mår du? Jag kände mig lite förvirrad i början, som om det som hände var overkligt. Nu känns det nästan som om jag inbillade mig att jag någonsin var gravid, eftersom jag knappt fattat det ordentligt innan det inte var så längre.

Har hållit de mest negativa inläggen om detta i andra forum (MA-trådar) där man verkligen kan skriva av sig utan att förstöra stämningen för de hoppfulla i den här tråden. Man måste bearbeta och känna för att sen gå vidare.

Mitt foster hade också dött flera veckor innan, vecka 6 och upptäcktes v 8, fick bekräftelse och tabletter v 9, skulle n u varit i v. 9+6 dvs nästan gått in i v 11.. och ja, man ska inte tänka så egentligen men det är svårt!! man har ju planerat så mycket, vilket tillfälle man ska berätta etc sen plötsligt står man där med lång näsa. 
För mig var upptäckten en chock eftersom jag inte blött innan och fick ett oplanerat VUL för att se graviditetslängd, inte ens hunnit förbereda mig på att göra ett VUL, men är glad att jag fick det så det upptäcktes så fort som möjligt. Har hört om de som går till RUL och upptäcker där att det dött i v 7 men att livmodern fortsatt växa. 

Har du fått tabletter eller är det på gång av sig självt? Hoppas det kommer ut snart och allt läker bra. Själv har jag i princip slutat blöda helt efter 1,5 vecka så det känns bra, mer som en lite längre mens. Det är mest det mentala som är jobbigt, även om det tar ett litet tag innan kroppen känns som innan, egentligen nu som det börjar kännas så.

En positiv sak är ju att man ofta har lätt att bli gravid precis efteråt (om du orkar på den igen direkt). En av mina läkare sa: vänta inte för länge, nu har du chansen att det går extra fort. Och jag tänker inte invänta någon mens även om vissa rekommenderar det.

Kanske känns lite tidigt för dig att tänka framåt på sådana här saker redan, förstår att du är chockad fortfarande. jag fick ju två veckor på mig att smälta tanken innan bekräftelsen kom, även om det var skitjobbigt det med, att gå och vänta. 

Ta hand om dig och unna dig något gott och trevligt. Själv ska jag snart på champagneprovning som jag hade tänkt skippa pga graviditeten. Precis efter jag fått mina tabletter unnade jag mig dessutom blodig biff och rödvin, men mögelost till efterrätt, sådant som jag inte fått på länge. Se lite ljus i mörkret.

Tänker på dig.
Stor KRAM från en som vet hur det känns.