Idag är en deppig dag, vår knodd var beräknad att födas idag... 
Känns bara tomt och tungt. Och på jobbet pratas det bara barn, orkar inte höra just nu.
Borde egentligen känna mig hoppfull och börja gosa loss med maken inför ÄL i helgen, men har liksom ingen lust. Orkar inte att hoppas och sedan bli besviken igen... 
Underbart! 
Tack tjejer för all pepp! Som Daniela skrev precis så gäller lagen om rätt till ledighet bara för kollektivavtalsanslutna, vilket är de allra flesta. På mitt förra jobb hade jag fått flera dagar betald ledighet, men det ät annorlunda med litet privat företag, de kan liksom göra som de vill. Problemet är att det inte endast är begravningen som jag behöver vara ledig för, jag måste ju även förbereda begravningen, gravsten, urnsättning, dödsannons etc, mycket under vardagar i en annan stad. Sen är det bouppteckning, arvsskifte, sälja lägenhet etc som måste lösas, så det rent praktiska kommer ta några dagar, och då har jag inte ens kommit in på det emotionella..
Kanske kan jag ta tjänstledigt utan lön, jag ska prata med dem, men det känns tufft att bli så ekonomiskt bestraffad också. Om jag behöver sex dagar under en månad, så är det ju nästan en tredjedels lön! Synd att man inte kan få något från försäkringskassan. Det kan jag få nu innan (närståendepenning) men efter räknar de med att arbetsgivaren ställer upp, vilket min inte gör.
Ska försöka förbereda de saker jag kan förbereda innan nu när jag kan få lediga dagar, vet ju bara inte hur lång tid det är kvar. Ett tips: börja aldrig jobba på ett litet företetg som inte följer kollektivavtal på personalfrågor!
Och ja, Millan, jag funderar på att leta nytt under mammaledigheten. Om nu RUL nästa vecka ser bra ut... Hade en kompis vars mamma dog i cancer samma vecka som hon var på RUL och såg ett sjukt foster. Begravning och abort samma vecka.. Hur överlever man något sådant?
Hmmm, ja det där med att berätta om bebisverkstaden.. Jag och min man har varit väldigt hemliga med att vi höll på, tom så hemliga att jag måste överdrivit åt andra hållet när jag fått kommentarer från andra som: Oj, var det verkligen planerat, eller jag som trodde du ville vänta eller klassikern: det måste ha gått fort! Varför måste det ha gått fort bara för att vi inte berättat att vi försökt?
Till vissa har jag sagt att vi hade problem med ÄL och fick tabletter, men jag har inte berättat för fler än ett fåtal om missfallet. Inte ens våra familjer vet. Inte för att jag skäms, utan för att jag tycker det är så jobbit när folk ska tycka synd om en. Som när min pappa gick bort och många började bete sig väldigt konstigt. På mitt extrajobb visste ingen och det var så skönt att få en frizon och kunna vara sig själv utan att få sorgsna menande blickr från alla.
Så nu har det blivit så att vissa tror det gick på andra försöket (andra pergoförsöket) eftersom vi satsade på bebis tidigt på året. Vilket känns falskt. Och dumt. Till vissa säger jag att jag hade problem med ÄL och att det gick på försök 2 med tabletter, utan att nämna vad som hände innan. Men då kan de kanske räkna ut att det inte gick drekt eftersom man inte får tabletter direkt.
NiCU: Fick pricis reda på att en vän är gravdi, hon försökte i ett år tills det visade sig att hon hade höga sköldkörtelvärden. Hon fick levaxin och sen tog det sig direkt
Jag tror inte ni behöver oroa er för att det ska bli "sämre" barn med IVF. Förr trodde man det, men det visade sig att det var pga av att man stoppade in flera ägg som ofta gav flerbörd, som ofta resulterar i tidigare förlossningar och större komplikationer. Om man bara får en blir de lika bra!
Mycket slump vilken spermie det blir också, tror inte så mycket på att det är "den bästa". Och sen så har man ju oftast bara ett ägg per månad, så där blir det ingen selektion direkt. Jag tror tvärt om att befrukta några ägg med några spermier och sedan välja ett friskt som ser ut att utvecklas bra är en fördel, därför är chansen för graviditet också högre än för spontangraviditet. Jag framtvingade en ÄL med oiller, med ett ägg som aldrig annars hade lossnat, men visst tror jag den blir lika bra för det!
Pepp till er i IVF-karusellen. Hoppas ni får många plus snart!! 
Råttentottan, det är ju helt FANTASTISKT!! 
Tänk att insemination var det som gjorde det för er! Efter alla dessa försök så är det jätteroligt att det funkade, och att ni slipper IVF.
SUPERGRATTIS!!!