Vi över 30 som längtar efter första barnet

Gokväll tjejer! 

Har precis slagit ner mig efter en lååång bussresa till Tyskland! Missade ju att tag med mig albylen och krämen men har tagit det nu när jag kom hem. Borde ju vara okej nu eftersom det är 3-4 dagar efter ÄL. Haft lite konstiga känningar i tjejmagen har jag fått för mig men det är nog bara efter resan och att man suttit så mycket. Är dessutom tok täppt i näsan precis som efter Rhodos...men det är nog med bara efter AC'n på bussen! 

Väntar med spänning på att börja testa...kanske ska smyga med ett iövermorgon eller imorgon till och med!

Saftochbulle: Bra sagt till läkaren!! Det gäller att vara positiv! 50% chans till att man lyckas är ändå 50% Hoppas hoppas nu att det tar sig för er snart!!

hoppas på plus: Haha känner igen mig i det där med att klämma på tuttarna har bett karln flera gånger med att känna om det blitt större, han klagar ju inte 

Polarlantis: När har du BIM? Jag ska med testa tidigt nu! Funderar på att börja i övermorgon! Har ju runt 30 tester att gå igen! Nu ska vi allt plussa! Håller tummar och tår för dig!

Idag är en deppig dag, vår knodd var beräknad att födas idag...  Känns bara tomt och tungt. Och på jobbet pratas det bara barn, orkar inte höra just nu.

Borde egentligen känna mig hoppfull och börja gosa loss med maken inför ÄL i helgen, men har liksom ingen lust. Orkar inte att hoppas och sedan bli besviken igen...

Vilket minne!!! Utredda är vi ju egentligen, men på tors så ska vi träffa läkare och barnmorska för att styra upp vår behandling. Hoppas att vi då kan få svar på frågor som snurrar och har snurrat ett tag... Har precis haft min mens, så hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag vid nästa mens får sätta igång med hormonsprutor o s v och att äggplock sen kan göras i oktober. Har tyvärr läst diverse olika trådar om att det kan vara högt tryck på klinikerna mellan varven och att man då sätter igång själva behandlingen ytterligare en månad senare. En månad hit eller dit, kläcker folk ur sig som blir "hoppsan-gravida", yeah right! En månad känns ju f...n som ett helt decennium när man är inne i den här snurren! Vet ju att alla ni vet det, men var bara tvungen att få ur mig det. Tack, nu känns det bättre

Vi var ju utredda och klara redan innan sommaren, så nu känns det som om vi väntat klart. Men förbereder mig ändå på negativa besked om utredningsstart, allt för att inte känna att ngn slår undan benen på mig. Förvänta dig det värsta och hoppas på det bästa, är liksom min livsfilosofi

Hur mår du och hur går det för er?

Mensen kom imorses....:(. Som om inte det var nog med att bli besviken över tant röd, som för övrig var fyra dagar sen, så kom min kollega och sa att hon ville berätta något underbart för oss andra idag...jag visste vad som skulle komma...grrr....är givetvis glad för hennes skull men idag av alla dagar....ville bara skrika rakt ut...förlåt om detta blev ett negativt inlägg....var bara tvungen att skriva av mig lite.

Hej hej!

Tänkte bara presentera mig. Jag har lagt tråden med listan och kommer förhoppningsvis lägga in mig på BIM oktober. Jag slutade med p-piller för en vecka sen och väntar nu på att ägglossningen ska komma igång. Jag är 30 år och bor med min sambo (33) i Stockholm.  

Folk som inte haft problem själva med att få barn verkar inte ha någon förståelse! Att de inte fattar att du kanske försöker och det är jättejobbigt!!!
Usch!

Själv är jag jättebesviken på mitt jobb nu. Jobbar på ett litet privat företag utan kollektivavtal. Frågade hur det blir nu när min mamma är på väg bort, noll dagar ledigt får jag! Inte ens för att gå på begravningen!! Eftersom det är min sista förälder är det mycket som ska fixat, sälja lägehnhet, boupptecka, arv, dela saker, förutom själva dödsannonsen, begravningsförberedelserna etc.. Fattar inte hur jag ska fixa det. Det är dessutom i en annan stad, och mycket behöver fixas på vardagar. Jag har ingen semester kvar heller.
Känner mig helt tom.

Hej! Hittade precis den här tråden, får man vara med här? Är 30+ och vi har försökt få barn i över fyra år. Från början på det gamla vanliga sättet och sedan 7 försök med IVF/ICSI och nu med insemination med donerade spermier. Har gjort 6 inseminationer. Har aldrig sett ett plus på ett graviditetstest och nu börjar hoppet verkligen försvinna. De första 4 inseminationerna gjordes helt ostimulerat och på de 2 senaste har jag ätit Pergotime. Testade nu imorse, är på BIM -1, men det var det vanliga hånleende minuset där. Varför ska det vara såhär svårt att få ett barn!? Känner mig ledsen och nere idag, antar att mensen kommer imorgon som vanligt. Men det är väl bara att fortsätta försöka, för vad ska man annars göra. Förlåtmom det blev ett väldigt svart inlägg det här.