Vi över 30 som längtar efter första barnet

Spännande med alla IVFer som drar igång, hoppas verkligen att det går bra för er alla!
Ego: Då var man ett år äldre igen... Hade det inte varit för ålderspaniken över barnalstrandet hade det inte känts så illa. Ytterligare ett år utan att vara gravid och chanserna blir ju inte bättre. Denna månaden har vi inte ens försökt, orkade inte helt enkelt. Förmodligen en reaktion av att det gått över ett år sedan vi började försöka, ett år sedan första missfallet och att vi nu vet att mitt TSH-värde inte är vad det ska. Hoppas att Levaxinet verkar snabbt och att lusten att försöka snart kommer tillbaka. Fast just nu känns det rätt skönt, att vara mellan ÄL och BIM utan att behöva känna efter symptom eller att hoppas, att bara kunna slappna av och vara.     

 

Hej alla!

Brukar läsa er tråd men har inte skrivit förrän nu. Hoppas det är ok =)

Har påbörjat min utredning för ca två veckor sedan med "hela paketet". Mannens prover var utan anmärkning och i onsdags var det dags för mig. Gjorde spolning som gjorde väldigt ont faktiskt. Men som tur väl var sa läkaren att det "rann på väldigt fint" och att jag hade väldigt många fina ägg på gång. Dock sa hon sen att min slemhinna i livmodern var rätt tunn och att det tvistas en del om det har betydelse eller ej för att ägget ska fästa! Puh. Kändes rätt tungt efteråt. Dels för att det gjorde rätt ont, dels för att det är så tungt med dessa "halvbesked" man får hela tiden om att det kanske inte står rätt till. Hon sa att vi skulle avvakta de blodprover jag också hade tagit för att se om de ser något då.

Sen dröjer det ett par dagar och vips får jag ett brev hem om att de ber mig ta om ett blodprov! Blir galen! Av oro mest antar jag. Det borde ju betyda att det jag tog innan var helt knasigt då alltså? Åhhhhh. När tar detta slut egentligen? Kan det inte bara funka..

Dessutom har inte mina ÄL prover visat något nu när ägglossningen borde kommit igång (igår eller idag). Men det kanske inte funkar efter en spolning? Fast andra säger ju att det ev är STÖRRE chans att bli gravid efter en spolning? Vad säger ni andra tjejer? Har ni varit med om ngt liknande?

Finner ett stort stöd att läsa era historier och att man inte är ensam. Även om jag inte skrivit innan har jag läst er länge och tänker på er och hoppas att det snart går vägen för oss! Tack för att ni delar med er om vad ni känner och upplever!

Varning för depp-ego-inlägg!!! Är så galet trött på allt just nu. Har ett hemskt menshumör och känner mig äcklig och fet. Tycker att pluffset över magen sitter i sen alla hormoner och misslyckad graviditet... Tog en sväng på stan när jag var på väg hem från jobbet och tänkte, dum som jag är, att jag skulle prova jeans. Varför var jag såååå dum! Usch vad ful och fet jag kände mig. Behöver jag säga att jag INTE köpte dem...På jobbet är det värre än galet och man hinner knappt hälften av alla måsten. Blä vad allt är tråkigt. Skulle vilja fly till sol och värme och skita i allt. Känner att jag snart sätter mig på golvet och skriker och dunkar huvudet i väggen. Pest, kolera? Pest, kolera? Ähh va fan, jag kör på båda. Så känns det nu. Sorry, behövde bara gnälla rejält...

EGO: Igår plockades 10 ägg ut. Fick idag veta att 6 ägg blev befruktade och ska nu långtidsodlas. Förhoppningsvis får jag tillbaka ett guldägg på lördag.

Hej! Hoppas d e ok att ja kommer m här!

Ja å killen står på vl för di lr ivf om d inte tar sig, men fick veta att vi inte får komma igång förrän i sept/okt tidigast pga sjukhusets bristande resurser, så vi funderar på att försöka i danmark i vår/sommar medans vi väntar. Vi började utredningen för ett år sen.

Grattis t er tjejer som redan e gravida, håller tummarna för er som försöker!  

Hej,

Är jätteny på FL och hittade tråden genom min allra äldsta barndomsvän Kaprifolen som nog snart tröttnar på att agera uppslagsverk åt mig men mina hundra funderingar. Hon tyckte det var dags för mig att hänga med och "träffa" fler i samma situation eftersom vi försökt bli med barn sedan i maj. Missade nån månad men har just bommat försök åtta och jag är ledsen och uppgiven. Så jag följer gärna med här men vet knappt hur det funkar. Så jag ska läsa lite nu och önskar alla en trevlig helg så länge!

Tack Jojjo och Längtan, det ordnar sig säkert, men det känns som att man vill veta att allt är okay innan man börjar berätta för folk att man är gravid och att vänta till vecka 15 känns ju som en evighet?! :)

Nu kikar jag in här varje dag för att jag längtar tills någon av er alla fina prinsessor får skrika ut att ni är gravida! Jag vill se det NUUUUUUUUUUUU så snälla, hoppas att någon plussar snart!