Vi över 30 som längtar efter första barnet

Det borde väl inte vara långt kvar till v. 12 för dig, vad är du i nu?

Håller tummarna här!!!

Jag håller med! Stort väölkommen till alla nya!!

Stor kram!

Millan: Du ska se att det kommer gå vägen nu när ni får hjälp!

NICU: Vad bra att kunna fråga kollegorna. Om vi nån gång skulle lyckas plussa så tänker jag INTE fråga mina kollegor. De är trevliga men jag vill inte ha en bunt förskollärare krypandes mellan mina ben
Bara 3,5 vecka kvar till resan vad skönt!! Här har vi 6 veckor kvar men nedräkningen har redan börjat:) Ett hus bokat o resten tar vi nog på plats. Guuuud vad jag längtar till värmen!!:)

EGO: Sprutar för fullt nu o jag tror det känns men vi får se på måndag när det är dags för VUL. Om det blir som förra gången så blir det nog insemination på typ tisdag eller onsdag. Hoppas så att det ska funka denna gång! Grannarna har precis fått en liten son o flera bekanta ploppar ur sig ungar som godis o nu är det en till på jobbet som berättat att hon är gravid:( Vet dessutom att det är en till där de försöker få sin andra så hon kommer säkert oxå snart att vara gravid:( Att dessutom arbeta med 1-2 åringar gör ju inte längtan mindre tyvärr!

DubbelAA - HAHAAHA vad jag skrattar vid synen av ett gäng lärare mellan dina ben! ;) *fniss* Som tur är, är mina kollegor gynekologer, barnmorskor, läkare och sjuksköterskor ;)
Ja, snart bär det av - nedräkning av dagar! Ska bli sååå skönt med semester! (förutom att jag inte får käka svärdfisk och baracuda i mängder i år!) ;) Och inte heller ta thaimassage!!! Grrrr ;)

Har inte varit inne här på typ en vecka nu, men nu har jag läst ikapp... det hinner bli en del i den här tråden! :). Här hemma så verkar ägglossningen utebli denna månad (heeelt blankt på alla stickor förutom kontrollstrecket, skulle haft ÄL i tisdags), och undrar om den inte uteblev förra månaden också :S. Dessutom är jag less på mitt underliv och dess slemhinnor! Efter varje mens sen i somras verkar det bli nån obalans, så det svider/kliar och skaver. Lactal hjälper en del, men inte fullt ut. Har känts okej nån vecka men igår började det svida och skava igen :S. Varför?! Blir tokig på detta, och helt nere när det ska jävlas hela tiden.
På onsdag har jag telefontid med gyn, får se vad som sägs då. Ska nog försöka förbereda mig i helgen med frågor och önskemål. Några tips? Vi har som sagt försökt i 1½ år, gjort VUL, blodprov (sköldkörtel) och spermaprov, har väldigt dåligt med ÄL-flytningar, vilket enligt gyn inte ska spela nån roll men jag är mer skeptisk. Hur har ni andra med detta?

Ego idag - jag hade telefontid med en läkare på kk idag, angående missfallen. Eller ja "missfallen" kanske jag ska kalla det, för enligt henne var det inte missfall, utan biokemiska graviditeter. Man gör inte en missfallsutredning förrän man hunnit till v 7 och då fått tre stycken som gått så långt. Så - jag har inte fått upprepade missfall utan är ofrivilligt barnlös... Hon var väl trevlig och så, frågade flera gånger "är du med på hur jag menar", och jag kunde bara svara ja och nej - hade jag börjat argumentera eller ifrågasätta hade jag ju börjat spruta tårar, nu rann de bara, och jag skulle hålla i en utbildning 20 minuter efter det här samtalet - dit kunde jag ju inte komma söndergråten. Fortsätt försöka för det kommer säkert att gå... Allt jag fick ut av det var en remiss för att ta TSH (för tredje gången sedan november nu då) och en kallelse till ett möte - vad vi då ska diskutera där vet jag inte... Hon avslutade sedan med "grattis på födelsedagen" - jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag kan inte fatta att man gör det så här - vi har ju uppenbarligen kommit en bit på väg; tre gånger har en spermie hittat rätt till ett ägg och hcg och progesteron har bildats. Hur kan man säga att det är "normalt" att det sedan slutar fungera - tre gånger? Hur kan det vara normalt? Hur kan man inte utreda detta? Jag kan fatta konceptet med att nej, vi har inte haft något embryon och vi har inte förlorat något blivande barn - men vi lyckas ju uppenbarligen inte behålla det som skulle kunna blivit embryon och barn, är inte det något att utreda?
Fy fan vad jag är less just nu...
Det värsta är väl att när vi väl kommer till RMC så kommer det säkert att finnas saker som de säger att "det behöver vi inte kolla, ni har ju blivit gravida" - fan heller att jag kommer att acceptera det, antingen så har vi blivit gravida och fått missfall och ska utredas för det, eller så har vi inte och då ska varenda jäkla test och prov och koll ingå!!

Den här gången är det din tur! Allt kommer gå jättebra

Jag fick idag kl.11:30 ett femdagars embryo (blastocyst) infört i min livmoder . Tre st skulle de frysa idag, ev. kan de frysa två till senare. Känns som ett kanonresultat, nu är det "bara" att vänta och hoppas. Testdag 17/2.