Polarlantis skrev 2013-05-02 06:51:32 följande:
Jezzi80: inte kul väntan den veckan inte, hur kan envecka bli så lång? Håller tummarna som vanligt :) Härligt att du är händig och kan sticka, så mysigt!
Kristin10: Lycka till med viktprojektet! Kansker ger dig annat att tänka på nu när ni bara väntar på ivf! Och jag hoppas som Jojjo att det blir ngt på egen hand iaf!
Jojjo: Förstår känslan. Har insett att jag varit ganska så deprimerad u vinter vilket känss konstigt då jag älskar vintern. Men har inte haft ngn ork alls till något och det där att det man tycker egentligen är superkul bara är halft ok är en jobbig känsla. Och tyvärr är det ju som du säger att det måste få ta tid men det är ju det enda man INTE vill, bara att spola fram tiden är ok. Kanske har jag fel nu men ahde inte ni ngn bra som ni gick och pratade med innan? Vet att du skrev att du inte ville det men på sikt kanske det kan vara en ide i alla fall? Mediciner förstår jag att du inte vill. Pepp och kramar i kubik till dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack detsamma till dig! Ja, det är jobbigt när man k'nner sig nere och inte förmår sig att ta sig i kragen och ta sig upp. Känner faktiskt att det börjar vända lite smått. Inte alls lika trött och likgiltig längre. Skönt att det börjar vända.
Anwen skrev 2013-05-03 18:46:08 följande:
Jezzi - välkommen tillbaka till tråden även om även jag önskar det vore i den andra ;). Jag hoppas för er skull att det tar sig innan det blir dags för IVF, eller annars att IVF fungerar för er som det gjorde för oss. Räkna dock inte med att ni kommer igång med nåt IVF förrän under hösten... Om ni tänkt er 3 månader sen vårdgaranti, så kom ihåg att många har semesteruppehåll, sen i kontakt med ny klinik kan det trots allt dröja aningens att få ett första möte, sen ska det passa in med var man är i cykeln. Vi var inställda på IVF efter sommaren/början på hösten - vi fick första mötet i början på november, och pga min cykel och juluppehållet kom vi inte igång med behandlingarna förrän kring jul. Fullt så länge borde det dock inte behöva dröja för er om ni kör vårdgarantin och går till nåt ställe med korta väntetider. Lycka till oavsett!
Jojjo - utifrån din beskrivning av situationen/måendet så tänker jag att det trots allt kanske inte vore så dumt om du fick komma till någon, då med t.ex. KBT-inriktning. Vid depressioner, stress och annat är det sånt som hjälpt mig bäst. Det gäller bara att hitta rätt person att prata med. Visst, det gör inte att du plötsligt blir gravid, men det kan faktiskt hjälpa dig att må bättre och kanske hitta dig själv igen, vilket trots allt är viktigast.
EGO - mår bättre. Det värsta illamåendet är borta även om jag fortfarande kräks ibland. Dock är den fruktansvärda och obehagliga mättnadskänslan kvar :S, och fortfarande problem med mat, dryck och dofter. Men jag mår bättre och har så smått kunnat njuta av situationen, fr.a. nu när vi flyttat till större och finare lägenhet :) (fortfarande kartongkaos dock). Är tillbaks och jobbar 100% även om det är aningens mer än jag egentligen orkar med. Skönt med lite röda dagar! Längtar till UL om 2 veckor.
Tack för omtanke och förslag. Visst är det så att det är bra att prata för att kunna ta sig vidare. Men känslan jag har nu är att jag är färdigpratad eller vad man ska säga...
Mår i alla fall som sagt lite bättre nu och nu hoppas jag att vår, sommar, sol och semester ska få mig att hitta mig själv igen, känns i alla fall som om jag börjat lite smått. Tar tag i den känslan och jobbar hårt på att fokusera på allt bra jag har och försöker att njuta av livet här och nu. Petar bort tankar som är jobbiga och måste säga att det funkar bättre och bättre. Menar inte att man ska ta bort de tankar som är obekväma, men just det här att älta, det är inte bra, varken för mig eller nån i min omgivning. Ingenting blir ju bättre av att jag gräver ner mig i mina svarta tankar. När de hoppar in i skallen så skakar jag bort dem lättare nu än innan. Förut kunde jag hamna i en så nedåtspiral när grubblandet satte in och hjälp vad energi det tar.
Jaja, så är det för nu.
Kram på er alla!