Jag har lite funderingar över era skäl till att inte donera era ägg till de som inte kan få barn i Sverige.
Varför vill ni inte göra detta?
Jag är själv donator och ska donera en andra gång, jag dömer ingen utan vill bara veta varför.
Skulle du känna likadant om det var du själv som inte kunde få barn utan hjälp? Tycker du lika om adoptioner, eller handlar det om något annat? 
Nu handlar i och för sig denna tråden om varför man inte skulle kunna tänka sig att donera ägg, men tänkte ändå inflika varför jag skulle kunna tänka mig att donera ägg om det var så. Jag skulle se det som att jag ev hjälpt någon som inte kan få barn på egen hand att få barn. Ägget skulle ju ändå bara försvunnit när jag hade mens annars så jag skulle inte se det som att mina barn har ett halvsyskon där ute som jag inte vet om utan som att jag bara gett bort något som annars skulle blivit bort "kastat" i alla fall.
Orsaken till denna stånd punkt är även att min man har en lilla syster som kommit till på detta sätt och om det inte vore för att en kvinna donerat sitt ägg hade min mans syster inte funnits och hennes mamma hade aldrig fått barn.
Därför att mina biologiska avkommor ska komma från mig och ingen annan.
Därför att jag vill ha mina barn hos mig.
Om kvinnorna fick en halv miljon för äggen så lär det bli överflöd av donatorer.
Jag skulle inte donera ägg eftersom det skulle kännas obehagligt att veta att någonstans finns ett litet barn som är en del av mig, men som jag aldrig får se. Enda undantaget skulle vara om min syster skulle vara barnlös. Då hade jag definitivt övervägd det.
För att jag aldrig hade kunnat sluta undra. Och för att jag inte ens hade kunnat ställa specifika krav på föräldrarna. (Jag som vill att det ska vara kompetensprövning på samtliga blivande föräldrar. )
Ur en välgörenhetssynpunkt faller det på att det faktiskt redan finns föräldralösa barn, i syndafloder.
pga hormonbehandlingarna så kan jag inte tänka mig donera
För att jag vill ta hand om mina barn.
Helt enkelt ha min avkomma i mitt hem.