Jag har lite funderingar över era skäl till att inte donera era ägg till de som inte kan få barn i Sverige.
Varför vill ni inte göra detta?
Jag är själv donator och ska donera en andra gång, jag dömer ingen utan vill bara veta varför.
Jag tycker det är jättefint att det finns de som donerar ägg, jag önskar att jag kunde vara lika osjälvisk...
Anledningen till att jag inte gör det är att jag skulle ha väldigt svårt för att veta att mitt barn (om det lyckas) finns någon stanns där ut.. och ja, jag vet att barnet får mamma som inte är jag... men det skulle ändå kännas som att jag hade ett barn där ut. Mina barn vill jag ge min tid och kärlek och ha hos mig.
Ersättningen motsvarar inte risken.
Men för personlig del så skulle jag alltid undra över barnet och önska att det vore mitt, men så kan vi ju själva i värsta fall hamna i situationen att vi behöver ta emot någon annans ägg (så mina är inte så där himla bra att ge bort 
)
Jag kan nog inte tänka mig att donera ägg, inte som det ser ut just nu iallafall. Anledningen till detta är för att jag har fullt upp med IVF för att få egna barn och man är ganska trött på alla sprayer, sprutor, undersökningar och springande på fertilitetskliniker.
Men det kan ändras senare i livet
skulle vilja det.
För den som inte kan få barns skull och för att jag har för mej att man får ganska bra betalt?
Men tanken på att mina biologiska ungar skulle vandra omkring i världen utan att vara"mina" skulle kännas alltför creepy, liksom.
Dessutom tycker jag att det finns alltför många föräldralösa barn ut i världen som behöver en förälder eller två.
Varför gå igenom en ägg-donation och sätta ett nytt barn till världen - när det kanske finns ett barn där ute som är just för dej??
Hade jag kunnat, hade jag adopterat från t.ex Vaggan i Litauen.