Nu har det hänt saker på toalettfronten. Det började med att vi bestämde att höstlovet skulle vara en bra tid för att säga att blöjorna var slut. Vi kände att vi måste göra något. Så vi köpte klistermärken och gjorde rutor på ett papper, en för varje blöja som fanns kvar. Vi räknade ut att de skulle vara lagom slut till lovet första veckan i november. Sen fick hon sätta ett klistermärke i en ruta varje gång vi tog en blöja. Den eller dagen efter sa jag att nu går vi och testar att sitta på toaletten. Pottan struntade vi denna gång. Hon är så lång så den är nog jobbig att sitta på. Hon gick med på att sitta där ett lång stund även om inget hände. Nån dag senare, lördag förra helgen, så sa vi att nu tar vi trosor och sitter på toaletten. Hon vägrade inte detta heller när vi sa det som ett självklart påstående istället för att fråga henne. Redan på förmiddagen sa hon att hon behövde kissa men då kom ingenting. Men efter lunch sa hon till igen och då kom det. Då var både hon och vi stolta. Sen dess har hon bara haft blöja på dagtid när vi skulle iväg på en lång runda på stan utan direkta toalettmöjlgiheter. Det händer olyckor, men hon kissar ofta på toaletten och säger till att hon behöver, vilket vi inte trodde hon skulle göra. Ibland kommer bajset i trosorna, men hon har sagt till några gånger också och försökt på toaletten. Det har inte lyckats än och ibland har hon velat ha blöja för att bajsa, men eftersom hon i alla fall försöker så känns det inte som att det är långt borta.
Dagis, som vi inte tidigare har känt att de vill hjälpa till med träningen, hakade på tåget. Redan första blöjfria dagen där gick hon med på att sitta på deras toalett och andra dagen kissade hon. Det har hänt någon olycka där och även hemma men i stort är vi mer än nöjda. Vi trodde inte att hon skulle ha kommit så här långt redan en vecka innan lovet. Hon är tre år och nio månader nu och nu verkar hon äntligen vara mogen. Men inget hade hänt om inte vi hade tagit initiativet. Det är hon för bekväm för.
