Desperat efter jämställdhetsförebilder...

Vi har inte delat så som ni tänker göra, men vi har varit hemma ungefär lika länge, fast jag var hemma först och då i ca 8 månader och sedan var maken hemma ungefär lika länge.
Senare så har vi delat VAB ungefär lika, ibland tar vi halvdagar och ibland varannan dag, det beror på vilket som passar bäst med tanke på vad vi har inplanerat med möten eller besök på våra respektive jobb.

Denna gången kommer jag att vara hemma ensam i 7 månader, sedan ska vi vara hemma tillsammans i 2-2,5 månad under nästa sommar och sedan kommer pappan vara hemma i 7 månader (lite beroende på när vi får förskoleplats). För oss fungerade det bra och därför gör vi likadant igen.

När det gäller den uppdelningen som ni tänker göra så finns det en aspekt till förutom amningen som skulle göra mig tveksam är att jag skulle inte kunnat gå tillbaka till mitt jobb rent mentalt efter en månad. Min man var hemma första månaden mha pappadagar och semester och tom han hade svårt att gå och jobba. Jag levde i någon form av bubbla i ytterligare 3-4 månader och hade inte klarat av att jobba halvtid då. Jag jobbade en del på kvällar och helger, men det blev kanske en eller två dagar totalt per månad och det tyckte jag var alldeles för mycket. Jag kunde inte fokusera alls på jobbet.

Så jag skulle inte rekommendera att ni beslutar nu exakt hur ni ska göra utan istället hålla en lite längre period öppen så att du får känna efter hur det blir. Du kanske inte ens känner dig fysiskt återställd efter en månad beroende på hur förlossningen går och hur mycket krämpor du har under graviditeten. Det är en ny situation som du kommer att befinna dig i och det är svårt att veta innan hur du kommer att må och känna när du är där.

Med nr1 delade vi lika på ledigheten, men med våra jobb så var jag hemma i 6 månader och sedan tog min man över i 6 månader, med nr 2 har min man varit hemma mer än mig, men även denna gång var jag hemma på heltid till 5 mån och 1 vecka, sedan var min man hemma till 15 månader. Jag har ammat båda våra barn, första till ca 12 mån och andra till 15 månader.

Jag förstår att du ser hur andra slutar vara jämlika vid barnets ankomst, det ser vi också i vår omgivning, men jag tror att en del av det är att man kanske slutar tänka på vad som är viktigt för sig själva och fokuserar helt på BARNETS väl och ve den första tiden. Många upplever kanske att det är lättare för mamman att ta mkt den första tiden särskilt om man ammar. Förhoppningsvis tar mannen det största ansvaret för hemmet medan mamman tar det mesta med vaknätter under första amningstiden, eller tiden efter förlossningen. Okm man ammar är det ju lättare att ta nätterna pga hormonerna, man somnar lätt om och anpassar sig till barnets sömnrytm, mer än med vilja.

det är viktigt att hitta det bästa sättet för er familj när ni blir föräldrar, och jag tror att det viktiga är att inte bestämma för mycket innan, utan ha en bra arbetsmodell och sedan ta det som det kommer. för oss hade det inte funkat med 50:50 från början rent jobbmässigt, jobbet är ju ockå en del av livet som ska funka och här hemma gör vi båda karriär, så vi hat fått ta hänsyn även till det.

Sedan finns ju barnet där under mååånga år så om det skulle bli lite ojämlikt med hålltiden de första månaderna kanske det inte gör så mkt. Det finns ingen anledning att hålla jämställdhetsfanan så högt at det går ut över välmåendet i familjen. Om er lilla prins/prinsessa tex får kolik kommer alla andra trankar än sömn att vara totalt ointressanta. Då gäller det att överleva. Om en av er skulkle behöva några timmars mindre sömn per natt och ändå klara dagarna på hem/jobb så kommer de timmarna inte att fördelas lika ändå.

Ta det som det kommer. Planera för jämlikhet/jämställdhet, men se till att allt funkar, jobb, hem, föräldraskap. Efter bara några månader med den nya lilla/e så kommer saker som jämställdhet att bli viktiga igen. Det är en mycket stor omställning att bli familj, Grattis till er lilla och må ni hitta den bästa lösningen för er allihop!

Jag önskar att vi skulle kunna göra så som du tänker dig. Jag pluggar och om jag tar studieuppehåll måste det vara på årsbasis. Surt!
Nu funderar vi på om han ska vara hemma första tiden. Bf är i månadsskiftet april/maj och jag vill avsluta terminen. Sedan tänker jag mig att jag är föräldraledig under sommaren då han kan ha semester och sedan att han går på föräldraledighet igen på hösten. Krångligt värre va? 
Min oro är dock att man kanske kommer må skit efter förlossningen, vara aptrött och bara vilja vara hemma. Dottern vägrade ersättning och flaska, jag hoppas på ett barn som kan ta flaska och delammas. Men det kan jag ju inte räkna med.

Jag kände mig sjukt ojämnställd förra gången. Först var man gravid i 9 mån och sedan en matmaskin i ett halvår. Jag blev sådan som jag inte ville bli, som kommenterade på hur pappan klädde barnet eller att han nte vaknade lika lätt som mig på natten eller blev sur för att han inte var lika nojig över sjukdomar och psd. När han efter halva tiden tog över fick jag intala mig själv att jag faktiskt inte kan och vet bäst. Det är jag glad över idag, då vi vabbar lika, lagar mat lika ofta och tar lika mycket ansvar. 
Nu andra gången vill jag vara den som tar den senare delen om vi måste dela på det sättet och att han tar spädbarnstiden som jag upplevde som mysig men i ärlighetens namn ganska långtråkig. Jag vill precis som du skriver vara den som kan åka på utflykter och se barnet ta sina första steg o.s.v.

Berätta gärna hur det blir sen! När har du BF?

För oss var det tvärtom....

Jag började jobba efter tio dagar, och min man var hemma första tiden.

Vi har fått ihop det någorlunda lika, både tidsmässigt och dagmässigt. Jag var hemma första året och tog ut så få dagar jag kunde för att spara dagar till mannen. Barnets pappa tog över efter att hon fyllt 1 år och de tre första månaderna passade vi på att utnyttja att man har ett automatiskt SGI-skydd precis när man slutar jobba. Då tog han också ut så få dagar som möjligt. Efter det tog han de obligatoriska 5/vecka som krävs för att skydda SGIn. Hade jag inte blivit gravid så snabbt igen så att vi var föräldralediga gemensamt i slutet av hans period, innan stora tjejen fyllde 2 år, så hade vi nog absolut kvalat in på maxbelopp i jämställdhetsbonusen. Men den jag pratade med menade att det inte är antalet lika delade dagar som ger bonusen utan det krävs att den andra föräldern arbetar samtidigt. En ledig och en arbetar och sen byter man. Hade jag inte varit hemma med lillasyster samtidigt så!

Jag blir så nyfiken, eftersom jag tänker mig det också. Var det något som gjorde det krångligt? Hur mådde du efter tio dagar? Valde ni att inte amma och gick direkt på ersättning, eller hur löste ni det med maten? Många frågor.

Vi har delat någorlunda lika. Dettern föddes i slutet av november, jag var ledig på heltid till mitten av mars (tänkte att jag behövde tid att återhämta mig, men hade nog kunnat börja jobba redan i januari-februari egentligen). 

Från mitten av mars och framåt så har jag jobbat 60% (måndag-onsdag) och maken har jobbat 40% (torsdag-fredag).  

Fördelar med detta: Vi är båda lika involverade i dottern, har koll på hennes utveckling, tecken, behov, kan båda trösta lika bra osv. För dottern tror jag att det har varit jättebra.
Nackdelar: Man blir ganska splittrad och stressad av att behöva tänka på både barn och jobb samtidigt. Det är ganska skönt att kunna tänka på en sak åt gången. Så för föräldrarna kan det vara lite tungt. Beror också på vilket jobb man har, om det är vettigt.

När tvåan så småningom kommer, i juni om allt går väl, så har vi för det första tänkt ta en lång gemensam ledighet. D.v.s. först tar jag föräldraledigt och mannen tar pappadagar två veckor. Sedan tar han semester fem veckor och jag är föräldraledig. Sedan tar jag semester fem veckor och han är föräldraledig. På det sättet får vi åtminstone 12 veckor, nästan tre månader, tillsammans som en hel familj och kan i lugnan ro få in lite rutiner och vänja oss vid att vara fyra istället för tre.

Eftersom maken har fått ett nytt jobb som konsult så passar det honom väldigt illa att jobba två eller tre dagar i veckan. Även på mitt jobb har vi lagt om arbetssättet så att vi jobbar med tidsbestämda projekt (ett projekt/månad ca). Vi får se hur det blir, men det vi pratat om lite löst är att vara hemma t.ex. varannan månad eller så. D.v.s. jag är ledig en så länge det uppdraget han har håller på, sedan får han ta ledigt medan jag hoppar in i ett projekt på jobbet som förhoppningsvis börjar ungefär då, och när mitt projekt är klart så tar jag ledigt medan han tar ett nytt uppdrag. 

Det går att dela lika, men förbered dig på ifrågasättande.  Jag vet inte hur många gånger jag under graviditeten fick höra "du ångrar dig nog, du kommer inte tillbaka i mars". Det blev lite tröttsamt efter ett tag. 

Min man var i krokarna av mitt jobb så jag kunde delamma. Jag pumpade också. Han fick aldrig ersättning.

Naturligtvis är han nu som tvååring en pappagris, men det får vi finna oss i. Jag menar, jag känner att han älskar mig jättemycket också.

Jag mådde sisådär efter 10 dagar. Svår förlossning med operation efteråt, och mitt jobb är väldigt fysiskt krävande. Men jag älskar mitt jobb så jag bet ihop. Och det var rätt beslut för oss.

Min man fick ett försprång få fäder förunnat, och han var så mycket mer redo för föräldraskapet än vad jag var i början, så vår lösning var lyckad för oss.

Jag tar igen allt nu -  vår son är två, och jag är mammaledig. Tack vare att jag tjänade så mycket pengar precis när han kom behöver vi inte sätta honom på dagis förrän han närmar sig tre, och det är vi jätteglada för.

thalia: min stora tös är också en pappagris även om vi gjort på lite annorlunda sätt så ingen vet hur det hade slutat om ni inte gjort som ni gjort.

Bravo! Det blir fler och fler som tänker som ni tror jag.

Mitt tips är att kanske ta en månad hemma tillsammans. Då kommer båda in i det mer. Jättebra om man har den ekonomiska möjligheten. Tror visst du kan amma även om du jobbar halva veckor, i fall du vill. Det går att anpassa amningen, du kan ju amma morgon och kväll.

Lycka till med allt, det kommer gå jättebra. Tror ni vinner massor på att dela från början.

TS, du borde ha bf i april-maj någongång? Tänk på att ni kan ta ut en del semester också, om du tar ut en vecka semester medan din man tar fp och han sedan tar semester en vecka medan du tar fp, så har ni två veckor tillsammans och använder bara en vecka var av era semestrar. Med 5 veckor totalt per skalle så blir det alltså 10 veckor gemensam tid, plus 10 pappadagar, som ni kan ta i samband med barnets födelse eller sprida under året. 

Alternativet till att den ena är hemma är inte alltid att den andra är hemma utan ibland att båda är hemma En sådan lösning ger dig också möjlighet att ta igen dig efter förlossningen, utan att ni behöver göra avkall på er önskan att dela lika från början.  

Det låter som en spännande variant att dela lika från början, men det skulle inte passa oss. Vi kommer att dela lika i antal månader, men jag tar första åtta och sedan han åtta. Vi ser båda fram emot att helt få koppla bort våra jobb i längre perioder, och bara koncentrera oss på barnet. Ska verkligen göra vårt yttersta för att ge vårt barn en jämställd uppfostran, men just när det gäller föräldraledigheten så tror vi att hälften-hälften i längre perioder funkar bäst för oss.
Lycka till med er variant, det hade varit kul att höra vad ni tyckte efteråt!

Tips på en blogg, "Korvasbloggen". blogg.aftonbladet.se/26997/
Du får gå tillbaka till början av bloggen.

Här är en annan blogg:
http://hemmabastnkpg.blogspot.com/2010/12/de-fem-samsta-ursakterna-for-man-att.html

Vi räknar med att dela tiden med barnet 50/50. Hur det blir exakt med föräldradagar vet jag inte, tack vare flexibla studier och arbetstider så behöver vi inte plocka ut så många dagar.

Vi har BF i slutet av maj och då kommer min sambo ha föräldrapenning på heltid fram tills slutet av augusti. Jag kommer också att vara hemma på heltid under den här perioden eftersom jag har sommarlov.

Från och med augusti så kommer jag börja studera igen men tack vare att universitetsstudier idag inte kräver att man är på plats 8-17 så kan min sambo arbeta halvtid och vara pappaledig på halvtid. Jag kommer ju "på pappret" vara heltidsstuderande och inte ta ut någon föräldraledighet men i verkligheten är det ju jag som tar hand om barnet under tiden som min sambo arbetar halvtid.

På somrarna kommer jag att ta ut föräldraledighet och min sambo ta ut semester.

Jag blir skräckslagen när jag hör om familjer där (oftast) mamman har varit hemma med barnet och knappt vågar lämna den i pappans vård i en timme...

Det är ju vårt gemensamma barn och vi kommer att ta hand om det gemensamt, jag är helt övertygad om att min sambo är en lika bra förälder som jag är oavsett vem som ammar :)

Lycka till med pusslandet!

lillalois.blogg.se

Vi delade lika med förra barnet. Först var vi hemma tillsammans ett halvår och sedan jobbade jag halvtid medan min man pluggade på deltid. Sista halvåret varvade vi heltidsledighet ett par månader i stöten. Det var rörigt, men det gick.

Till nästa barn hoppas vi kunna vara hemma ihop iallafall tre månader och sedan varva halvårsvis.

Men du, en månads förlossningskonvalescens är alldeles för lite. När min son  var fyra veckor hade jag fortfarande ett rejält avslag, och mjölkstockning med fyrtio graders feber för andra gången. Jag började jobba när han var sex månader och det var rätt lagom. Du måste väga in sådant som kejsarsnitt, sfinkterruptur och andra komplikationer som ni ska ta hänsyn till att det KAN hända. Det är inte att bara skita ut en unge, man får ge kroppen en chans att läka ihop och ffa får man ge själen tid att ställa om sig till att vara förälder.

Det bästa vi gjorde ur jämställdhetssynpunkt var att vara hemma tillsammans - vi fick tid att gemensamt skaffa en relation till både barnet och varandra och vi fick en praktisk erfarenhet av att den andre inte gjorde likadant, men lika bra. (Och jag helammade i fyra månader och delammade i nio, amning är varken ett hinder för jämställdhet eller yrkesarbete, låt ingen inbilla dig det!) Vi kunde också dela förvirring och bekymmer på ett helt annat sätt än när vi var hemma ensamma.

Vi hade ett barn som var mycket sjukt de tre första åren och det var inte ett alternativ att INTE dela på vabben - då hade en av oss fått säga upp sig. Vi var bokstavligt talat hemma varannan vecka från oktober till mars när det var som värst. Vi gjorde upp vad som var absolut tvunget att vi gjorde på jobbet - jag hade en del saker som det ställde till det med om jag inte kom till, min man hade en del, och så anpassade vi igörligaste mån vårt vabbande efter det, alltså inte strikt varannan gång utan mer flexibelt.

Nu jobbar vi BÅDA deltid och det är en annan lysande metod att faktiskt tvingas ta lika mycket, eller lika lite ansvar. Klart att vi inte är helt jämställda, men det är rätt så bra. Vi är ungefär lika irriterade på varandra och det är en bra början

Läs boken "skriet från kärnfamiljen", den är rolig, tänkvärd, handfast och tar upp just problemet med att leva jämställt när man får barn OCH vill hålla ihop förhållandet.

(PS: ta ett banklån om ni måste för att finansiera gemensam ledighet i början, om det så bara handlar om någon månad - det gör underverk för den fortsatta relationen!)

Apropå att amma, om man som jag då får ett barn som inte tar flaska: man kan amma hemma och pumpa på jobbet. Likaså har man lagstadgad rätt att gå ifrån för att amma (dock utan lön) så pappan kan komma med barnet för att amma om det behövs. Jag ammade hemma och pumpade på jobbet när jag jobbade halvtid. Inga problem på min arbetsplats, kan ha berott på att chefen var en av de få män som tog ut sammanhängande pappaledighet på sjuttiotalet!!

jag tror som många sagt att det kan avra svårt att "lova" att ni ska dela havla veckorna redan från start. Jag var jättenere efter förlossningen, i flera månader (depression) och var konstant trött. Hade absolut inte kunnat jobba då. Känns det bra så visst kör, men det kan nog vara smart att inte lova jobbet att vara tillbaka efter en månad utan hellre säga längre tid till dem, och ändra tillbaka. 
Jag var hemma de första 8 månaderna med vår son, sen var min sambo hemma 8 månader. Så vi delade helt på föräldraledigheten, och delar nu helt på lämning och hämtning på dagis, varannan vecka, och varanan vab-dag.

Jag ser det som ett krav om man är förälder. Sen finns det perioder när man måste kanske ta mer ansvar, men huvudaken är att man kan turas om om det.

 

Tack för alla fina svar!