Ensamt

Jag förstår hur många känner här. Jag har i och för sig varit singel sedan mitten av graviditeten så jag saknar inte det där att dela vardagen och sonen med någon. Jag bodde utomlands då jag var gravid och hade inte bott i sverige på nästan 10 år. Så när jag flyttade tillbaka hit när jag var i 8e mån var jag ganska nervös för hur det skulle gå med det sociala. Jag hade hållit kontakten med en 4 bra vänner , varav ingen hade barn. Jag hade tur för jag hittade flera föräldralediga mammor att umgås med på dagarna (bla genom fl). Upp tills sonen var en 8 månader tyckte jag dessutom att det var rätt så enkelt att umgås tidiga kvällar. Vi blev överbjudna på tjejmiddagar och restaurangbesök. När han kom upp i åldern då de inte längre ligger förnöjt i sin vagn så fick jag en liten deprission, för då kunde jag inte ha den där spontana sociala livet jag hade innan.

Jag håller med Sirendes att det är viktigt att hitta ett eget intresse och något att fokusera på som handlar om en själv. Just nu pluggar jag med så nu är kvällarna numera knökfyllt med plugg när sonen sover.

Ett tips är att vända sig till sin församling, de brukar ha mammagrupper för ensamstående. Jag var rätt skeptiskt inställd till sånt i kyrkans regi förrut, för jag trodde de som deltog var fromma kyrkliga lillgamla typer. Där jag bodde förut gick jag på en öppen förskola för singelmammor och det var inte alls någon "kyrklig" prägel eller kristet inslag i aktiviteterna, utan snarare en väldigt "sekulär" stämning. Jag har sett att församlingen där jag bor också har en grupp som ses 1 gång i veckan och då får man en middag för 30kr så slipper man tänka på att fixa middagen och så umgås man med andra och barnen kan leka. Tror även att endel MVC antingen fixar föräldragrupper för singelmammor eller så vet de om det finns singelmammeöppnaförkolor i området. Kan vara värt att kolla upp.  

Jag har också haft en otrolig tur och hittat flera singelmammor med barn i samma ålder som min son som vi umgås med. Museibesök, Skansen och middagar gör att man inte känner sig speciellt "off". Midsommar har vi tex alltid firar tillsammans med andra single mom/baby crews.

Vet vad du menar.. har heller ingen att umgås med.. längtar till helgerna i veckan för att man är trött... men när helgen väl kommer så kan den vara väldigt tuff.. spec när man i jobbet får höra vad alla andra ska hitta på och vad de ska mysa med för gott osv.. saknar den där familjekänslan ngt enormt!!  O tyvärr så kan jag, precis som du känna mig otillräcklig för min dotter.. o att gå till parken själv är inget roligt, jag får ingen motivation att vara rolig o leka med henne på samma sätt som om man varit ngr stycken som gått dit..  Skulle vara en tusen ggr bättre och roligare förälder med betydligt mer upptåg och motivation för min dotter om jag haft fler vänner runt mig och ännu mer med en partner att dela livet med :S

Var finns du? Hojta till så hittar vi på något tillsammans.

Nu är vi i alla fall på väg till ett lekland så han får leka med lite barn. Själv får jag sitta  med en kopp kaffe och titta på. Ska inte vara martyr här, det kan vara rätt skönt det med. Hoppas alla har en bra dag!

Jag bor i småland, ngr mil från Jonköping.. :S

Nä visst är det skönt att bara få sitta o ta det lugnt ibland o ändå känna att barnen får det de behöver.. men kan allt kän na mig ännu ensammare på sådana där ställen ibland, då alla andra är d'r tillsmamans med andra o skrattar o har roligt tillsammans. Man vill liksom dela allt det där roliga och alla upplevelser, som upplever med sitt barn, med ngn annan vuxen... :S

Själv är jag tyvärr mitt sämsta jag idag :( O gumman inte sitt smidigaste..o på schemat i dag stog uppröjning utan gummans rum.. ingens favoritsysselsättning.. så vi har rykt i hop ngr gånger nu :( Så nu avbryter vi det och ger oss ut med hundarna till brukshundsklubben en sväng.. o HOPPAS HOPPAS HOPPAS det inte blir gnälligt :/ För nu är verkligen stubinen suuuperkort :S

Det är nu man skulle behöva få ta den där promenaden för sig själv,..,bara koppla ifrån o andas o slappna av... o en kram vore juh absolut inte fel heller...

Aj då. En bit att åka med andra ord. Bor själv i Sthlm. Sitter på leklandet med min kaffe nu iallafall och det känns bra att han får leka av sig lite.

Mmm..misstänke det :S

Härligt att du kom iväg lite iaf =)

Vi tog oss en tur ut med hundarna för lite agility.. Men så var det en massa fok där o träna annat så blev inget utav agilityn..men en promenad i skogen iaf..skönt för oss alla. MEN den sociala cravingen finns juh kvar.. o gumman gnällig..så vi är fortfarande på lite kollisionskurs hon o jag :S

Ska nog ta o ställa mig o steka lite pannkakaor o sätta mig o kolla på ngn film med henne så kanske våra mungipor åker upp igen =)

Fick känna på det där om att man känner sig rätt ensam även på ett ställe med massa barn och vuxna Cee. Alla, och jag menar verkligen alla, var ju där som familjer och hade det bra. Kände mig som ett freak som satt ensam vid ett bord och drack kaffe samtidigt som jag försökte se upptagen ut genom att surfa på mobilen. Ja ja, det viktigaste var ju att lillkillen fick leka av sig och träffa lite barn.

Hoppas konflikten löst sig för dig och lilltjejen Cee. Jag tänkte också göra lite pannkakor ikväll, med glass. Var tvungen att muta med det för att få hem honom från leklandet.  Ha det så bra nu allihopa!

Här är en till som är ensamstående. Jag har min dotter på 5 år på heltid 365 dagar om året. Visst kan det bli ensamt emellanåt. Måndagar och lördagar ser likadana ut. Min dotter går och lägger sig vid 7 och sen sitter jag själv för det mesta. Mina vänner har barn och sambo och spenderar sin tid med dem. Kroglivet är inget för mig, och jag är inte direkt intresserad av att träffa någon heller.. har löst det hela med att titta på en jäkla massa tv-serier haha

Jag är bara tvungen att hoppa in o skriva lite här fastän jag inte är helt ensamen!Eller jag är ensamen med sonen 3 veckor i stöten,tills min man kommer hem och är hemma ca 1 vecka. Men jag har precis samma problem som TS skrev,låg faktiskt och funderade på det igårkväll när jag skulle sova! De vänner jag har  som har familjer vill umgås med sina familjer på helgen, de som är singlar vill ut o festa el. roa sig på annat sätt än umgås med nån som har barn i släptåg! Har varit hemma hela helgen och städat,lekt med sonen ,suttit framför datorn el. tv.n el suttit och läst..trist men man får då vila upp sig!

Ja, jag känner också igen mig, son på ett år, släkt långt borta, sitter nästan alltid ensam på kvällarna och undrar var mitt liv tar vägen. På dagen när jag umgås med mitt barn så älskar jag det, men på kvällarna, och speciellt helgkvällarna, så känns det väldigt ensamt. Ja faktiskt så kan hela helgera vara lite svåra att fylla, i veckan har man ju massor med barnaktiviteter och förskolor. Vi som alla känner såhär...vad ska vi göra åt det?