Ensamt

Jag känner igen alla som ni skriver om, är ensam med en 8 år son. Jag saknar den "famijl känslor". kompisar kan säger till mig "oroa dig inte allt ska bli bra", men det gör en skillnad när man kan få en kram samtid som man höra det. Min familj är långt borta också.

Så var det lördag igen och här sitter man. Grabben ska snart nattas och efter det blir det väl att slökolla på tv och slösurfa på internet.

Ja, vad ska vi göra åt detta Stina Su? Vill ju inte tränga mig på hos min bror varje helg så killen får leka med hans barn, men imorgon måste jag banne mig. Får sån prestationsångest varje helg jag har grabben för att jag inte kan komma på något kul att göra. Man vill ju vara den "roliga pappan" men det är banne mig inte lätt.

Hej

Du är inte ensam, jag har varit i den situationen från och till sedan min dotter föddes för 9 år sedan.
Jag kan fortfarande pendla mellan att jag har vant mig till att jag inte har det.
Man är själv med ALLT och ibland blir jag så arg, besviken och ledsen så jag vet inte var jag ska ta vägen men samtidigt så vet jag om att det finns inget jag kan göra.
Jag tycker det är skit jobbigt att se andra föräldrar som kommer bra överens när det kommer till barnen, inte för att jag inte unnar dom det för det gör jag och jag tycker det är skit bra när man kan komma överens men man blir så förbannat avundsjuk för att man själv inte har det så

Som sagt kvällar och helger är skit dryga när man sitter där själv.
Jag känner ingen med barn heller så jag har aldrig någon att prata med heller om mina tankar eller frågor.
Har precis skrivit in mig här för att kanske hitta någon man kan få kontakt med så man slipper känna sig ensam och själv.......

Så skriv gärna om du vill det

Jag känner igen mig,
Jag söker vänner,att skriva och träffa
så hör gärna av dig.

Ser ett försök att få nytt liv i tråden här. Jag finns kvar i alla fall och försöker desperat komma på vad jag ska göra i helgen med grabben. Blir väl badhuset kanske och sen får vi se. Vad fyller alla andra sina helger med barnen med?

Min dotter går och lägger sig klockan 7. Dagtid...eh, är mycket hos min mamma. Lördagar far vi ganska ofta och leker hos en annan ensamstående mamma som har sin dotter på samma dagis. Ibland far vi på stan och käkar glass. Jag har inget körkort och blir ganska begränsad. Ibland far vi på bio. Hm..... badhus absolut. Lekland funkar också. Söndagar gör vi ingenting vanligtvis

ja du.. vad gör man.. inte så mkt. Försöker hitta på ett o annat med gumman, men är inte det som är den tunga biten, för vad än jag hittar på så känner jag mig ändå ensam i det jag gör. För det är den sociala biten jag saknar.. att ha ngn annan vuxen att berätta om sin dag, att lufta tankar o åsikter o upplevelser med...  att inte göra allt ensam m sitt barn..

Gud va jag känner igen mig. Jag o min grabb hittar på mycket roligt ihop. Men det är alltid bara vi två. När han har somnat har jag ingen att prata med om allt roligt vi gjort. Män har jag lagt ner men jag önskar att jag kände någon annan singelmamma som man kunde hänga med ibland, dels för min del o dels så grabben kunde ha nån att leka med...

PRECIS!

Att det ska vara sååå svårt :S

Ja, inte är det lätt inte. Önskar att jag kände lite singelföräldrar jag med men det är verkligen bara jag. Man vill ju att lillkillen ska ha några barn i hans egen ålder att leka med på helgerna men det är inte helt lätt. Man får hänga på lekland helt enkelt. Men det är ju just det där att man inte har någon att prata med efter han lagt sig på helgerna som är lite av ett problem. Har visserligen kompisar över ibland som inte bryr sig om att vi bara är hemma,  men de är ju inte så sugna att vara hemma hos mig bara för att hålla sällskap, de vill ju göra annat kul också. Nu ska jag inte tycka allt för synd om mig för jag får ju göra vad jag vill 50 % av tiden i alla fall och tur är väl det.