Se till att han träffar en duktig läkare i första hand på vårdcentral i andra hand på psykakuten. Depressioner kommer i skov och om han inte gör något åt denna utan bara väntar ut den är risken stor att depressionen återkommer och blir värre nästa gång.
Min sambo blev deprimerad strax efter vår son föddes. Inte så att han låg hemma utan han fortsatte köra på. Men han kände sig otillräcklig överallt har han sagt senare. Orkade inte hjälpa till hemma, orkade egentligen inte med renoveringen vi höll på med, orkade inte och kände sig oduglig på jobbet.
Nu tog det 5 månader att ta sig ur gropen för honom. Och det var jag som fick provocera fram ett i hopbrytande för att han förnekade för alla hur han mådde.
Han sa då att han var rädd för att han inte kände något för någon eller någonting längre. Alltså oss inkluderade. Jag lade inte skuld på honom men jag förklarade för honom hur tungt det faktiskt blivit för mig också och hur viktigt det var att han sökte hjälp eller åtminstonne pratade med mig.
Då brast det, han öppnade sig och det vände för honom.
Jag var arg på honom, det måste jag erkänna. Trots att jag själv varit deprimerad och vet att det inte är något man bara kan ryck upp sig i från. Men är man förälder måste man ta ansvaret att söka hjälp om man mår dåligt- för barnets, sin egen och hela familjens skull.
Jag fick också sköta ALLT hemma plus ge sonen allt han behövde frå psykiska till fysiska behov så jag förstår dig. Jag tycker att du kan kräva att din kille tar sitt ansvar som förälder och söker hjälp utifrån. Det handlar inte BARA om honom nu utan om erat barn, dig, er. Du bryr dig ju om honom och vill att han ska få må bra och det kommer han nog uppskatta senare, då han tagit sig ur depressionen.
Hoppas att han ser sitt ansvar och går med på samtal. Massor medlycka till och styrkekramar till dig!