Hur gör man när man ska gå på en begravning och man har en liten bebis?
Tar man med sig bebisen eller lämnar med.. sambon? eller ska sambon också med på begravningen trots att det är min släkt, ses det som konstigt om han stannar hemma, vem tar bebis om sambo ska med men inte bebis??
Jag skulle ta med en bebis, utan vidare. Vår äldsta var 2 veckor när vi var på min farmors begravning, och jag tror nog att släkten skulle tyckt det var konstigare om vi lämnat bort henne än att vi tog med henne.
Nu i höst när vi var på begravning och barnen var 4 år och 1 år 3 mån fick dom vara hemma.
Jag har haft bebis med två ggr. Jag matade innan vi gick in Såg till att det var rapat, ny blöja mm. Och lyfte ej över till vagn utan har låtit bebisen suttit kvar i babyskyddet. det går ju att gunga det lite och det vaknar oftast inte av att behöva lyftas i och ur en vagn. och eftersom jag inte tycker om att gråta inför publik så kändes det skönt att få vila mina ögon på lillen. Kanske låter konstigt. Och om det är okej för de andra, så ska du ju absolut inte känna det som ett problem. Och en så liten bebis ska det väl inte spela någon roll om det är du som mamma eller pappan som går ut och tröstar om det skulle behövas. För om dödsfallet varit nu så kan det dröja 2-4 veckor innan begravning. Så då kan ni ju vänja in bebisen mer att pappa tröstar. Lycka till! Trots de jobbiga omständigheterna.
När min mans morfar begravdes så var våran sin med.. Han var ungefär ett halvår.. Både släkt och vänner till Tore tyckte att detta kändes helt naturligt och att det var lättare att sörja när de tänkte på att livet ska avslutas för att nytt komma skall.. Hördes till o med en del småfniss när sonen började korva sig..
Jag har varit på min älskade pappas begravning idag. Jag hade med mig min 7 månaders tjej (som uppförde sig exemplariskt, gnällde lite precis innan hon somnade) Men min 2,5 åring lämnade vi på försklolan, hon hade det klart bättre där, även om JAG ville att hon skulle vara med. Men hon hade inte förstått varför vi var så ledsna och varför hennes älskade morfar låg i en kista.
Känner man att man orkar så tycker jag att det fungerar att han med sig små barn på begravningar.
Vår son var 2,5 månad när minnsesgudstjänsten var för min morfar. Var aldrig tal om något annat än att ta honom med.
Jag bar honom själv i sjal och han somnade precis när vi gick in och satte och för att vakna just när det var över.
Placerade mig långt bak och nära dörren för att kunna gå ut om han skulle vakna och skrika.
Även efteråt, på fikat, var han med. Ingen som såg något konstigt i det, tvärt om lättade han nog upp stämningen lite.
Min son var dryga halvåret när min morfar gick bort, självklart tog vi med sonen på begravningen. Vidar var ett riktigt ljus i mörkret för min morfar på slutet så det var givet att han skulle vara med.
På min farmors begravning hade ingen av oss barnbarn med sig sina barn. Noa var 1 år och hans kusse var 5 månader.
jag ville få och kunna sörja! det hade jag inte kunnat gjort om noa hade vart med.