Bebis på begravning??

Jag ser några alternativ och inget är fel! Alla har ju förståelse för att ni måste ta hand om er bebis! Men du vill ju gå på begravningen, så det är för din skull:

* Sambon stannar hemma eller i närheten av kyrkan med bebisen.
* Sambon följer med på begravningen men tar ansvar för bebisen och går ut om hon/han blir för orolig eller skriker mycket. Du får sitta kvar. 

Gör det som känns bäst för dej. Min dotter var med på min morfars begravning förra året, då var hon 8-9 månader. Vi var inte inne i kyrkan, utan i församlingshemmet, lite mindre och inte sånt eko. Och bara mostrar+män, kusiner, och några tonårskusinbarn. Allt som allt ca 15-20 personer. Dottern var på bra humör hela tiden. Skrattade och busade lite lagom. Så mitt i all sorg så lös hon ändå upp. Beror väl på vad det är för människor som är med på begravningen. Min syster sa att det alltid skulle finns ett bustroll med på begravningar, just för glädestrålarnas skull. Men, vissa kanske det inte uppskattas av.
Nästa vecka begraver vi min mormor, som äntligen fått komma till sitt livs kärlek igen. Mamma sa att hon tyckte att dottern skulle följa med den här gången med. Även mina systrars barn kommer vara med nästa vecka, och de är äldre än 1.5 som Flisan är.

Vet inte vilken relation du hade till den bortgånga, men du kanske kan höra med den/de som arrangerar runt begravningen hur de tycker? Som flera tidigare skrivit, sambon kanske kan ta ut henne om hon blir för ilsken?

Beklagar sorgen.

Tack för alla svar.
det preliminära beslutet är att både sambo och barn följer med, då kan han vara jourhavande lektant till alla barnen i kyrkan (blir kanske 5st)

Jag tror att min mormor hade velat ha det så om vi hade haft möjlighet att fråga henne

Jag hade inte ens funderat! Självklart följer barnen med (allihop!)
Jag hade däremot försökt se till att bäbisen sov i sjalen.

Låter som ett klokt beslut. Det är klart mormor velat att barnbarnsbarnen kommit.

man tar med hela familjen tycker jag.. min dotter som var ca 2½ månad sov ju mest i vagnen...hela släkten kom från när o fjärran och vi samlades efter begravningen och umgicks, flera år sedan man träffat vissa så att hela familjen skulle samlas var självklart för oss... en bäbis känner när mamman är lessen och sånt med man måste ju få sörja.. barnet tar knappast skada av det.

I min släkt tar alla barnfamiljer (och det är ganska många) utom vi med oss småbarnen på begravning. Allt från nyfödda till 4-åringar. Jag tycker det är galet.
Barnen förstår inte sammanhanget, de blir uttråkade och hittar på bus, på dåligt humör, eller ledsna och förvirrade över att se de vuxna så sorgsna. Oavsett vad det är så tar de uppmärksamheten från den bortgångna som vi är där för att hedra och ta farväl till. Även när föräldrarna viskar till barnen och mutar med godis eller annat - då dras ju uppmärksamheten till föräldrarna istället -  eller reser sig och går ut med barnen.
Detta är föräldrar som verkar ha koll på sina barn och familjerna är stabila, men jag ställer mig frågan - VARFÖR?! Vem gynnar det?
Själv skulle jag främst aldrig utsätta mina barn för detta som de är för små för att förstå, utsätta mig själv och min man för att behöva hålla barnen i schack, och naturligtvis inte störa de andra sörjande.
Vi ordnar med barnvakt när det går, eller så stannar den av oss som är ingift hemma med barnen. 

Vår 4 månaders var med på begravning och vår 2 åring fick vara hos farmor o farfar. 
Hon (då 4 mån.) var en nöjd bebis, så jag visste att det knappast blir problem med gråt och gnäll - det blev det inte heller. Och hon var ju för liten för att förstå.
Och många tyckte det var 'fint' med en bebis i sammanhanget. Livet går ju vidare.

Så jag är på precis samma linje som TS, ta med både bebis o sambo. 

Om man ammar och barnet inte tar emot flaskan o begravningen är för långt bort för att man ska hinna mellan målen så kan det nog vara en bra ide att ta med sig bebis oavsett om man anser att barn ska hålla sig borta från kyrkan

Klart det är upp till föräldrarna att göra en avvägning om vad som känns viktigast - att gå med sitt barn eller stanna hemma - det beror säkert också mycket på hur andra i familjen brukar göra. Man kan ju ha tusen anledningar till varför det inte går att komma utan barnen.

Vad jag ville med mitt inlägg var att visa upp en annan åsikt än de som känner att barn på begravningar är något naturligt och önskat, att de med sin närvaro skulle göra sorgen lite mer genomlidlig för samtliga, att livet går vidare, liksom. 
Det är nog många med mig som upplever det besvärande med dessa små i ett sådant sammanhang. Vi ler mot föräldrarna när barnen låter eller låtsas som ingenting för att det förväntas av oss och/eller för att visa sympati, men det stör faktiskt att det vänder uppmärksamheten bort från ceremonin, speciellt när det är rena barnkalaset med flera familjers barn.
Ta hellre med barnen på samkvämet efteråt då, så kan alla efter att ha tagit sitt farväl i kyrkan glädjas åt att se livet gå vidare när det inte ställs samma krav på stillsamhet. 

Min son var med på en begravning när han var 3 månader. Gick väl sisodär, han skrek en hel del så jag var tvungen att gå ut men det var mest jag som tyckte det var jobbigt. Inte någon av de andra "deltagarna"

Spädbarn kan man väl ta med men så fort barnet börjar gå brukar de ha svårt att hålla sig lugna och kan oroa sig över vad som händer. Men var redo att gå ut om det blir högljutt eller stökigt, av respekt till andra sörjande. Oftast är det väl lättare för den vuxne om det inte är någon nära som avlidit för det är inte lätt att brista ut i gråt och samtidigt gulla med ett barn. Svårt att veta innan hur man reagerar. Ens partner är väl alltid välkommen på begravningar också. Så ingen kan ha synpunkter om han följer med för att ansvara för barnet.

Det beror helt på ålder.. visst en bebis förstår inte.
Men enligt min åsikt har alla som känner vederbörande rätt att få närvara o säga hej då.
När min farfar dom valde min farmor att inga barn oavsett ålder fick närvara, o jag kan säga att det var det sämsta beslut hon tagit i hela hennes liv.
Min farfar älskade sina barnbarnsbarn (alla som var små) o han hade garanterat vela haft dom närvarande om han hade fått varit delaktig i beslutet.
Min älsta dotter var o är än idag jätte ledsen att hon inte fick följa med o säga hej då.. idag är hon 10 då var hon 7år.
Samma sak känner hennes kusiner som då var 6,5,4 o mina kusiners barn som var 7,5.

Men när det gäller bebisar så bör man ta hänsyn till om dom orkar.. menar bebisar gråter oftast när dom ser,hör, känner andra gråta, eller känner att någon är stressad,orolig osv.
Men är man osäker så fråga dom som stog den avlidne närmast (så som fru,barn osv)  o gör som dom vill.

Men glöm inte att en begravning är ett ställe att få säga ett sista farväl, där alla oavsett ålder kan få göra det!
Vilket jag vet är viktigt (har varit med om så många begravningar tyvärr så jag vet hur det känns att få ta ett sista farväl oavsett om man är 7 eller 29 osv).

Man kan ju göra som så att bebisen inte är med på självaste begravningen men att h*n kan vara med på fikat efteråt (om det blir en sådan), sånt kan lätta upp stämningen något också.