• Sunshine72

    Interracial adoption

    Hej
    Har funderat på en sak efter att ha sett en stand-up show med Dat Phan (vietnamesisk/amerikan). Hur vanligt är det med "färgade" adoptivföräldrar med vita barn, eller med barn av annan etnicitet?

    Jag vet att det inte finns så många barn med utomeuropeisk härkomst som det finns barnlösa etniska svenskar, men det borde väl finnas några. I så fall - om det finns någon här -  hur tänker man om att adoptera av annan etnicitet än sin egen?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-14 11:23
    "Så många barnlösa med utländsk härkomst" ska det ju stå...

  • Svar på tråden Interracial adoption
  • VNmamma
    Sunshine72 skrev 2010-10-13 12:34:17 följande:
    Hej
    Har funderat på en sak efter att ha sett en stand-up show med Dat Phan (vietnamesisk/amerikan). Hur vanligt är det med "färgade" adoptivföräldrar med vita barn, eller med barn av annan etnicitet?

    Nej, det är ovanligt också i USA där det finns en stor afro-amerikansk befolkning.
    Jag känner till ett (mörkhyat) par från Mellanöstern som adopterat ett barn från Kina. Jag känner också till adopterade som adopterat barn av annan etnicitet än sin egen.

    Jag vet att det inte finns så många barn med utomeuropeisk härkomst som det finns barnlösa etniska svenskar, men det borde väl finnas några. I så fall - om det finns någon här -  hur tänker man om att adoptera av annan etnicitet än sin egen?

    Jag förstår inte riktigt. Undrar du hur det är för just mörkhyade människor att adoptera barn av annan etnicitet än sin egen? Eller undrar du generellt hur det är att adoptera barn av annan etnicitet?

    Dat Phan var rolig att se!  
  • Sunshine72

    Hej VNmamma
    Ja, jag undrade faktiskt just hur det är för mörkhyade, eftersom det inte inte följer normen - som sagt; du har ju just sett Dat Phan och hans monolog om sitt fiktiva vita adopterade barn på resturangen. Detta är ingen jättefråga, men något jag funderat på sedan jag såg hans sketch. Jag fundrade faktiskt just på varför man garvar (eller iaf gjorde jag det).

    Sedan funderade jag över hur jag själv ser på det. Nu vill jag inte ha barn, men om jag hade velat det och om det inte skulle gå biologisk väg, så vet jag inte om jag vill adoptera alls och om så vore, vet jag inte från vilket land.

    Ok, jobbig mening, det där...

  • VNmamma
    Sunshine72 skrev 2010-10-13 13:21:30 följande:
    Hej VNmamma
    Ja, jag undrade faktiskt just hur det är för mörkhyade, eftersom det inte inte följer normen - som sagt; du har ju just sett Dat Phan och hans monolog om sitt fiktiva vita adopterade barn på resturangen. Detta är ingen jättefråga, men något jag funderat på sedan jag såg hans sketch. Jag fundrade faktiskt just på varför man garvar (eller iaf gjorde jag det).

    Sedan funderade jag över hur jag själv ser på det. Nu vill jag inte ha barn, men om jag hade velat det och om det inte skulle gå biologisk väg, så vet jag inte om jag vill adoptera alls och om så vore, vet jag inte från vilket land.

    Ok, jobbig mening, det där...
    Ok, då fattar jag. 

    Jag tror att det till största delen handlar om samma process som vi andra som adopterar "inter-racial" går genom. Efter ett tag i den processen tänker man bortom "raser, man ser inte sitt framtida barn som i första hand hudfärg/utseende. För en del går den processen fort, för en del långsammare och en del kommer fram till att de inte vill ha ett barn med annan etnicitet/utseende.
    MEN det finns en viktig skillnad när man adopterar "transracial" åt andra hållet så att säga. Det är att man kommer att väcka betydligt mer uppmärksamhet än vanliga adoptivfamiljer och det måste man kunna hantera.

    Kan du förresten länka till monologen, jag tittade på en annan show, det finns ganska mycket att välja på. 
  • Sunshine72

    Hej VNmamma
    Ska försöka länka - datorn är oftast inte min vän :P

    <object width="425" height="344"><param name="movie" value="www.youtube.com/v/isXuFTGtYvI&hl=en_US"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="www.youtube.com/v/isXuFTGtYvI&hl=en_US" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>

    Det kommer efter ca 1 minut. Hoppas klippet funkar.

  • VNmamma
    Sunshine72 skrev 2010-10-13 14:14:17 följande:
    Nej, det gjorde det visst inte - ska försöka igen.
    ">Länk här.
    Tack!

    Jag kontrar med en annan satir kring företeelsen adoption. Sascha Baron som Brüno är fruktansvärd rolig som den ensamstående adoptivpappan med ett barn från Afrika:



  • Thi 08

    Vi adopterar ju barn av annan etnicitet än vår egen. Det är väl ingen skillnad om en invandrare från ex Argentina adopterar ett barn från ex Kina. Eller hur menar du (tänker)? Har du sett Josef Fares Film "farsan"? Där är det ju lite problematiskt med familjen, men det kan väl vara så att adoption i sig är "utmanande" och inte barnets utseende/etnicitet. Kolla på farsan, den var ganska rolig.  

  • Sunshine72

    Ja, men normen är att vita adopterar färgade barn. Man ser inte motsatsen väldigt ofta och min fråga var nog egentligen riktad till andra adopterade (med utomeuropeisk härkomst) - väljer man sin egen etnicitet? Väljer man medvetet någon annan? Bryr man sig alls?

    Det politiskt korrekta är säkert att svara att man inte bryr sig ett dugg, att det viktiga är att få ett barn, etc, etc, men jag undrar ändå om ens egen etnicitet spelar roll, då man i hela sin uppväxt själv saknat genetisk likhet med närstående. Här ska man ju säga att det inte spelar någon roll att man inte ser ut som majoriteten runt om en, men ju äldre jag blir, desto mer funderar jag på just detta att i så många sammanhang vara en minoritet, rent utseendemässigt. Det är inget som spelar någon avgörande roll i mitt liv, men jag förnekar inte längre att jag faktiskt funderar på det.

    Förr var jag så noga med att påpeka miljö framför arv, det sociala framför genetik och på det hela taget hur lite adoptionen spelar roll, nu är jag inte lika säker. Jag tror att jag många gånger avhöll mig från att yppa mina innersta tankar för att inte såra mina föräldrar eller stöta mig med kompisar i adoptionstagen.

  • Thi 08

    Jag kan inte låta bli att svara en gång till. Om du tänker på USA så är det tyvärr så att det finns en stor grupp svarta människor med sociala problem, därav tror jag man måste även tänka sig följande: Hur mng av de vita barnen som behöver adoptivfamiljer går i första hand till vita människor? Hur mng svarta finns det som är öppna för adoption och går de vita barnen i första hand till dessa familjer? Jag tror inte de svarta familjerna nödvändigtvis måste vara emot att ta hand om barn med annan etnicitet, däremot tror jag inte de vita barnen placeras där. När det gäller sverige kanhända att människor som är invandrade hit har lättare att adoptera ett barn från sitt hemland, och tar den vägen istället för att stå i milslånga köer. Egentligen är nog förutsättningarna viktigare än hur man tänker ang etnicitet. Däremot kan jag tycka att barn som adopteras ensklit kan ha en gåva i att ha språk och kultur gemensamt med sin adoptivfamilj OM det nu fortfarande är så att kulturen är så ensidig. de allra flesta som bor i Sverige firar ju svenska högtider osv. Jag frågade för ett tag sedan en väninna vad som är typisk chilensk mat och hon hade svårt att svara på det eftersom hon bott här sedan hon var 15. När hon fick barn och började intressera sig för matlagning var det i stort sett den maten som "alla andra" lagade som stod på menyn.

Svar på tråden Interracial adoption