ADD symptom hos vuxna

Som barn va jag HYPER som fan.... Enligt mamma och pappa så va jag som den där tasmanska djävulen eller va de kallas? Hahaha.... Eller ja Emil i Lönneberga e oxå en bra jämförelse på hur jag va...  Tog sönder mkt, tände eld på gardinerna, kunde va elak mot andra barn... Förstörde mammas älsklingsmatta genom att slänga ägg och mjöl på den... Rymde hemifrån flera ggr när jag va 7,8,9... Kommit hem med polisbil 2ggr för snatteri av en chokladkaka... så jag va verkligen INTE lätt att handskas med!!!     Vet ju iaf bättre nu...   Sen va de nån som skrev om att h*n vart som euforisk om man hörde en bra låt/musik och de stämmer in på mig till 200%... Hör jag en grymt bra låt blir jag oxå de, om jag e hemma så kan jag börja städa, sjunga med låten, går och ler... Kanske t.om. får för mig massa braiga saker som måste fås iordning med! Men e de dålig/sorglig musik så blir jag helt off typ... Sen har jag en fråga... Hur är ni andra när de gäller jobb? Kommer ni alltid i tid? Kommer ni alltid iväg varje gång/dag ni ska jobba? Hur är de med ångest/panik under arbetsdagarna? För jag försover mig OFTA och får panik då och ringer och sjukanm mig... Därför jag inte kan ha heltid och ska helst bara ha kvällspass vilket jag tydligt bett dom att ge mig när dom ringer! (timmare). Och ibland under resan TILL jobbet kan jag få sån panikångest attack så jag vänder hemåt för jag håller på dör... (tror jag)... Har märkt de nu när jag tänker efter att de e så de sett ut.. och tillslut vill ju ingen ha en kvar efts jag ofta e sjuk... Och de beror på min ångest till 95% men sen vet jag inte heller (tror jag iaf) VARFÖR jag får ångesten... Jaja... Hoppas ni fattade vad jag menade iaf!                    

oj vad jobbigt, jag har bara fått så typ en gång...när jag var 13. då var vi vilse i skogen, fy faan vad hemskt det var, vi hittade ut å fick åka till sjukhuset men de hittade inget "fel"

men sömnparalys? vad läskigt, brukar det bli så eller då? jag kan vara i gränslandet" OCH SE SAKER FAST JAG SOVER eller tvärtom...brukar kunna se det mesta då, skitläskigt.

annars vet jag att jag kan få PA, jag vågar inte flyga eller hamna i situationer igen som den där...att vara instängd eler långt ifrån sjukhus.  egentligen, ingen vet om det mer än jag, ganska handikappande då jag ej åkt utomlands med sambon under våra 12 år ihop 

Oh yes! Jag tänker att det är samma grej som när man rycker till osv när man håller på att somna, fast men ser det på ett annat sätt? När jag är riktigt uppvarvar ser jag bara flimmrande ljus när jag ska sova.

Jag har fått såna otroliga krypningar i benen sen jag blev gravid och slutade med Concerta igen! Så var det inte innan. Måste kicka till med benen med jämna mellanrum när jag slappnar av, jätteirriterande. Alt. sitta och skaka med benen, men det är inte så populärt i gemensamma sängen.
Suck...

Lycka till!!!

Berättade för min pappa att jag fått diagnos, och pratade lite om hur jag upplevde mig själv. Han blev lite fundersam. Han är ju blandmissbrukare med väldigt trasslig historia. När det gäller sociala reglar osv så är frågan vad som är hönan och vad som är ägget, eftersom många missbrukare förlorar sin sociala förmåga, och jag vet ju inte hur han är/var när han inte missbrukar.

Hej allihop...

Att läsa om add är som att läsa om mig själv. Så OTROLIGT mkt (i princip allt) stämmer in på mig. Det jag vill fråga er här är: Vart vänder jag mig för att ev få en diagnos?

Jag är trött på att leva såhär... Om jag hade svart på vitt varför jag är som jag är, så kanske mina nära skulle ha mer förståelse för det.

Och för mina barns skull behöver jag ta tag i detta ordentligt...jag är långt ifrån den mamman de förtjänar.

Är SÅ glad att jag i mitt googlande hittade denna tråd.

Är förresten 30år, gift och har flera små fr 0-7år.

Hej, har ni någe ångest o skuldkänslor över saker som inte blir gjort tex? Enligt min psykiater är inte det vanligt.