ADD symptom hos vuxna

ja man målar upp saker, hur trevligt och mysigt man ska ha, så gör jag med allt.
jag måste låta fruktansvärt patetisk i era öron, jag tror ingen vet att jag fungerar på detta vis förutom sambon. Känner många i din närhet till ditt tankesätt?

måste inflika för att inte låta som en fullständig idiot att när jag jobbade i 7 år så överpresterade jag hellre än tvärtom. såvida det inte var okej att "lata sig"
på ett jobb var det verkligen stillasittande. Eller på två jobb snarare, det var alltid dubbelbemanning. På det ena hade jag ett schema som var helt perfekt för mig. Cyklade till jobbet efter ha lämnat ena barnet, om inte sambon gjorde det för han jobbade också i våra trakter (eller gör) vi började samtidigt. kl 06.30

när jag kom dit var det helt ok att slumra i soffan framför morgonnyheterna, för vi var som sagt två och brukaren gick inte upp förrns tio. Då gjorde vi frukost och pysslade med henne. om det inte var duschdag så gjorde vi inte mycket mer än att titta på teve med brukaren eller sitta på altanen och dricka kaffe. men hon blev successivt sämre =/ men jag hann jobba hos henne i tre år.
jag var ledig otroligt mkt tack vare att man jobbade 15-timmars pass på söndagar. kunde på ett heltidsschema vara ledig ända från tors-ons.

Däremot i ett annat ärende var det 10000% fokus. för det gällde liv eller död och en bebis. tror det var då min trötthet satte igång eftersom jag var tvungen att koncentrera mig så.
Men där jobbade jag 6 dar i veckan, och min sambo jobbade nätter. jag ställde alltid upp och stannade längre. Det slutade tyvärr olyckligt och det var då jag kände att jag gärna slutar som personlig assistent, då hade två av mina brukare avlidit =/
så jag sa det till högsta chefen, att jag gärna blir övertalig och väljer frivilliglösningen = heltidslön varje månad i 1 år.

Efter det planerade jag att börja plugga. jag kom inte in där, jag hade klartecken från csn, nyligen när jag sökt för tredje gången sa dom att jag ej kommer in för jag har högskolebehörighet från folkhögskolan =(
låter ju bra men saknar ändå en del betyg som jag måste plugga upp i januari.
så nu går jag här med alfakassan som en idiot och klarar inte ens av att söka jobb.

oj nu fastnade jag här igen =( måste fortsätta vika. he he

i den där omröstningstråden, så som det ser ut där, så ser det ut än i dag. fast jag fått undan lite smuts och tvättat det.

SORRY för ett långt inlägg!

Fick träffa överläkaren till och med, och han såg inga som helst problem med en ordentlig undersökning. Så nu har jag en bunt själskattningstest jag ska göra till nästa gång (gjorde dem så snart jag kom hem, såklart...) och sen ska jag göra någon form av datortest (QB test www.qbtech.se/qbtest/ )
Intressant! Överläkaren berättade att vården har en viss pott pengar varje år, och när man slår i taket så är det liksom stopp. Taket brukar man nå runt oktober varje år... MEN, alla dessa neuro-betingade grejer är så "i ropet" sa han, så för dem finns inget tak! Det finns alltså inga ekonomiska gränser för att få en utredning. Kanske kan vara bra att veta... Vet dock inte om det gäller alla landsting, men åtminstone Sthlm då.

Så... nu ska jag laga mat, städa lite, och sen var det något mer...

(kul info: som jag berättade innan så är jag väldigt strukturerad, eftersom jag inte KAN fungera utan stenhård struktur. Räknade hos läkaren att jag sammanlagt har 6 (!) kalendrar i bruk för tillfället, så att jag ska hålla koll på allt)

kan man inte ta lite mindre medicin då bara? för i det stora hela låter det ju bra.

Jag är likadan som dig i det du beskriver här.

kan vara katastrofer och sjukdomar. som t.ex. fukushima eller om nån tomte snackar om jordens undergång. jag skänkte en hel del pengar till japan, tyckte jättesynd om dessa. Men det kanske var för att det var så verkligt då jag läste om det hela tiden. svältande barn i afrika är så avlägset och overkligt.

jag vet inte hur ånga ggr jag trott att jag ska dö. finns massa sjuka och faktiskt befogade tankar och historier som jag vart med om.
nu har jag hittat massa knölar i brösten och jag känner ångest och borde kolla upp. men försöker tänka positivt och att det ska vara cancer i bägge tuttarna kanske är osannolikt och att det beror på att jag ska ha mens snart.
men min mamma led av hypokondri och panikångest när jag var liten så det kommer väl därifrån.

ok, känner igen din bild och nick så tydligt =) fick för mig att du vart här lika länge som jag. sen 04. men jag har hållt mig borta under två år.

Okej, ja inte är det negativt iaf det hade jag kommit ihåg :P
Jag är egentligen inte anonym eftersom jag lagt ut den där omröstningstråden som nr 2.
Mitt nick är anonymt, men jag hette sannispannisen hur som helst.

Usch jag tog mig i kragen nyss och ringde och sökte jobb, sådär oplanerat som jag är. Jag tänker att jag kommer på vad jag ska säga så jag ringde runt då. De flesta gick inte att nå, men så ringde jag en gruppbostad nära mig för det är det jag helst vill jobba med. assistent, hjälp till funktionsnedsatta.
Så kommer jag fram och tänker att det är nån "vanligt" personal som svarar
"Hej har jag kommit till bandyvägen gruppbostad?"
"nej du har kommit till enhetschefen, huvudansvarig för kommunens gruppbostäder"

*PANIK*
Jag stakar mig fram, och har ju funderat fram och tillbaka hur jag ska lägga upp det här med att jag blev övertalig eftersom det klingar så illa. men jag sa att det berodde på arbetsbrist.
Ofta när andra pratar hinner jag tänka ut vad jag ska säga, och det gick väl ok. men hon lät inte SÅ entusiastisk. =(
Så sa hon plötsligt "DU" -ja? "kan du jobba ALLA tider?"
"ja" säger jag, så säger hon att hon återkommer om hon vet att det behövs.

1 sek efter att vi lagt på ringer en tjej från en gruppbostad alldeles i närheten och vill att jag kommer på måndag och träffar henne.
:D så himla glad blev jag!

men jag är helt skakis och nervig, för börjar man väl ringa runt får man lite rutin på det och vet vad man ska säga och låta proffsig. men att bli sådär ställd direkt inför högsta chefen var INTE kul.