ADD symptom hos vuxna

Det är absolut inget jag känner igen från mig själv iaf (jag kan inte ljuga alls) och har inte läst om det i samband med add, adhd. någon annan som känner igen det?

Argh.. Fått veta av pappa att han alltid misstänkt att jag hade något sådant här, men "älskade mig bara mer" istället för att kolla upp det, för att jag inte skulle känna mig annorlunda. Nä, för det har jag ju inte gjort ändå eller? Och att bli mobbad och retad och känna sig helt värdelös hela livet för att man inte kan göra saker alla andra gör hur lätt som helst är så himla kul? Tack för den björntjänsten.... Hade han tagit tag i det hade jag kanske sluppit ägna de sista tio åren på misslyckade försök att läsa in gymnasiet.. grrrrrrr

Anonym: tjohej vad jag känner igen mig i det du skriver! På psykologsamtalet jag var på nu där jag blev ivägskickad på utredning frågade han väldigt mycket om barndomen. I vilket fall, jag var livrädd att få höra att jag inbillar mig allt, fixar inte detta med tröttheten och att aldrig kunna somna nu när jag har barn. Men han hade ingen tvekan alls. Vill mest peppa dig, pepp pepp!

exakt och precis samma här. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur härligt det är att ha hittat andra som är lika knäppa som jag är ;)

Håller med. Dessutom gör det väl en himla skillnad att "veta" att man har något, och att faktiskt ha det på papper.  Och jag fick ha knarket fort som fan, hahah, är därför jag vill ha diagnos bums, jag hoppas på att kunna sova bättre med mediciner, och vara piggare och funka bättre. Vad tusan spelar det för roll om det är pyttepytte amfetamin i om det hjälper oss till ett normalt liv, det är ju inte som att man springer omkring och är hög hela dagarna. Påminner om döende cancersjuka som inte får morfin för att det är "beroendeframkallande". Bah! Jag skulle ta tabletter gjorda på bajs om de bara fick mig att funka bättre. Kommer bli helt brutalt tokbesviken om inte medicinering hjälper på mig. Är så himla rökt i så fall. Båda jag och mitt förhållande.

Det är som med de som påstår att det är en hittepå-diagnos för att man är lat. Uhum. Om man är lat, varför skulle man i så fall orka utredas, och är man inte hellre lat än funktionshindrad i vårt fina samhälles ögon?

Precis som du säger, DunklaRum *vinkar*, vem tusan vill frivilligt ha en diagnos, och känner sig typ desperat efter den om det inte är något fel. (ok, hypokondriker, men känns mer som de bekymrar sig om andra saker).

Sjukt störigt med missen i brevet. Men som sagt, ring dem. Det kommer väl ändå vara skönt att veta att den nått fram och så.

Välkommen i gänget :)

Denna tråden är som ett litet spindelnät som fångar upp intet ont anande slarvmajor!

(som senare blir bara major, när det inses att slarvet faktiskt inte är deras fel)

ihihihi jag har hela tiden trott att tråden hette adhd/add-symptom :D Fast nu vet jag ju inte vilket jag har, vad är det egentligen som skiljer i vuxen ålder? Var dock en lugn och blyg och inåtvänd flicka som barn, men det har jag läst att tjejer med adhd kan vara också? Att alltid fippla med något litet, hoppa med ben, gnida fötter, pilla med håret etc, är det adhd-igt eller add-igt?

DunklaRum: Hehe så typiskt...Men vad bra att den hittar rätt i alla fall! Har du koll på vart du ska ringa, eller behövs inte det när hon skickar den rätt?

mañana666: Känner igen mig i mycket såklart. Men kolla upp som sagt =) Jag är så otroligt glad att jag gjorde det!

Kollade och beställde boken =) Tack för tipset. Vad glad jag blev över slutet på intervjun =)

Nu har jag ingen diagnos en, bara en psykolog som tyckte jag var solklart fall och skickade mit till utredning som jag väntar på. Men för mig är det alla av anledningarna du nämnde =) Medicin är dock en stor del av det hela, hoppas på att kunna funka bättre med det, för som det är nu funkar det typ inte alls ;)

Ja det är ju amfetamin, men väldigt små doser. Är väl en hundradel av vad en narkoman skulle ta och ger inget rus. Jag tycker inte alls det är läskigt, och då dog ändå min mamma av en överdos amfetamin. Läkaren jämförde det med insulin. Man tar det för att jämna ut det som är felbalanserat i kroppen liksom. Jag är diabetiker också, och utan insulin dör jag ju förvisso, men är inte det som är poängen, hehe, utan just att man tillför något som kroppen inte fixar själv. Man kan ju alltid pröva, och känns det inte bra är det bara att sluta. Har fattat det som att de inte är beroendeframkallande. I övrigt medicinerar jag heller aldrig i onödan, men tex Ritalin har ju funnits sedan 30-talet för adhd, så det är ju 70-80 års erfarenhet av det. (rätta mig gärna om jag har fel) Men alla gör såklart som de vill, och de funkar väl olika bra på folk :)

Ps. Jag brukar också sova bort min migrän istället för att ta tabletter, tycker det funkar mycket bättre :) man blir ju så trött också