ADD symptom hos vuxna
Strulmaja: Ok, jag har inte hunnit plöja hela tråden än så jag hade missat att RLS hade nämnts. Var mest euforisk över trådstartarens lista i början. En av de bästa jag sett, och ett fantastiskt initiativ. Tänkte att former av de vanligaste samsjukligheterna ev också skulle kunna platsa där. Lite som de symptom som är listade men under andra rubriken "som inte finns hos alla". Fast kanske änå en nu rubrik, eftersom det inte är symptom på ADD/ADHD/AS utan en relaterad åkomma. Problemet med sådan samsjuklighet är att sjukvården älskar att leta efter ETT problem. Har man hittat det så är allting klappat och klart....... inte. T ex ger RLS sömnproblem som i sin tur ger dålig koncentration och gör att man inte fungerar normalt. Då tar man det lätt som hela förklaringen och glömmer att åtgärda det som är ännu viktigare och det finns en bakomliggande ADD som hos mig.
Nu är ju som tur var många specialistenheter inom psykiatrin så duktiga numer att de ser sånt. Men det finns ju fortfarande många som råkat ut för mindre duktiga specialister. Och i primärvården är sådana feldiagnoser mer regel än undantag tyvärr... tror jag. Jag tror de allra flesta som diagnosticeras först har fått gå ett antal vändor till vårdcentralen för att komma hem med depression, GAD, utbrändhet, RLS, dyngsrytmfel som åtgärdas med melatonin mm, innan de så småningom får sin ADHD diagnos.
Anonym ADD: Kul att mitt inlägg hade lite possitiv effekt. Och klart att jag har rätt 
. Vi ADD/ADHDare har ju alltid rätt 
Skämt å sido, så har jag blivit förundrad över hur empatiska och trevliga de flesta ADD/ADHDare är. Vet inte om det finns vetenskapliga belägg för att det är så. Själv är jag chockad över hur stor skilnaden är mot neurotypiska människor vilka jag ofta upplever som väldigt emotionellt frånkopplade/känslokalla. Visst kan vi vara jobbiga, men vi bryr oss. Tycker det känns så hmmmm..... "helande" (i brist på bättre ord), att ta del av den goda stämningen här.
Man kan tex tala om ADHD+autistiska drag. Jag kan ta mig själv som exempel. Förutom add har jag lindrigt tvångssyndrom (OCD) vilket forskarna bråkar lite om, men det brukar iallafall räknas till npf. Har jag även den andra diagnosen som jag ska utredas för så blir det alltså tre npf-diagnoser och två övriga. I'm gonna catch them all! Haha.Det är väldigt vanligt att man först får andra diagnoser, speciellt flickor. En flicka med AS som av olika anledningar kopplat till funktionsnedsättningen (mobbning för att hon är annorlunda, inga vänner osvosv) utvecklat anorexia tex, så är det vanligt att hon får diagnosen anorexia men att man missar grundproblemet. Speciellt vanligt är det vid AS eftersom att forskningen på flickor varit begränsad och diagnoskriterierna fortfarande är anpassade till pojkar (Hans Asperger själv hade bara pojkar som han ansåg lida av diagnosen han "uppfunnit".). Flickor har samma problem, men det ser annorlunda ut. Likadant med ADHD hos flickor. Det är sällan flickor blir utåtagerande på samma sätt som pojkar, istället vänder dom det mot sig själva och kanske börjar självskada sig. På det sättet kanske dom skaffar sig en depressionsdiagnos eller något i stil med Borderline.
En del andra sjukdomar går också in lite i varandra och kan vara svåra att skilja. De som brukar förväxlas vad jag märkt är ADHD-Borderline-Bipolär. Människor med de diagnoserna har lite samma humör i vissa anseenden. Man är impulsiv, starka känslor och märks helt enkelt. AS diagnoser kan också förväxlas med social fobi, eller någon personlighetsstörning tex schizoid. Det är därför det krävs väldigt mycket av de som bemöter dessa patienter för att kunna avgöra var "felet" ligger för att undvika feldiagnosering. Men, precis som all vård, så lever psykologer och psykiatriker under stress eftersom det är för lite personal och för många patienter. Därför är det väldigt lätt tror jag att göra en felbedömning då man inte har tid eller resurser att träffa patienten så mycket som man borde, eller analysera problemen tillräckligt djupt.
(Japp, psykiatri är mitt "specialintresse" för tillfället.
)
Där står det lite om hur flickors problematik kan visa sig och hur det kan skilja sig mot pojkars. Men i allmänhet är det ofta så att flickor märks mindre, jag tror det har med könsroller och liknande att göra. Flickor får tidigt lära sig att dom ska hålla ordning på de stökiga pojkarna, medan killar ursäktas med "boys will be boys" tills dom blir för aggressiva, vilket tyvärr pojkar med problematik kan bli, kanske på grund av att deras beteende ursäktas ganska bra tills en viss gräns.
