ADD symptom hos vuxna

Jag gillar inte heller stora samlingar med folk, blir ochså tillbakadragen då,
 fast det är värre med en grupp på 4-5 st för då blir jag så uppskruvad så jag pladdrar och pladdrar fastän jag sagt till mig själv innan att skärpa mig den här gången ska jag inte bete mig som jag brukar,  har en väldigt stark inre monolog med mig själv
sen när man kommer till festen mötet eller vad det nu är så skiter sig allt folk tittar besvärat på en efter ett tag för man har än en gång lämnat ut sig själv familjen och har världens ångest och tänker f#n inte igenn när man går därifrån.

det som blir jobbigt det är ju att jag glömmer bort vad jag sagt till folk men dom kommer ju ihåg det och kan ta upp saker som jag inte vill vid andra tillfällen så när jag frågar hur vet du det så säger dom men det talade ju du om förra veckan jaha gjorde jag dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Är det någon här som oxå är född för tidigt jag föddes 2mån för tidigt och vägde 1700gr, skulle vara intresant och veta dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Där är det skillnad med mig, jag avskyr både folksamlingar och ett fåtal människor, fördelen med större folkmängder är ju att man kan gömma sig mer, medans om man bara är ett fåtal så blir man mer indragen i samtal, vilket jag avskyr. Jag står helst tyst och bara lyssnar. Brukar få höra frågan varför jag är så tyst och nästan aldrig är med på samtal, jag svarar alltid att jag är en lyssnare dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Men stora folksamlingar kan vara jobbiga om det blir för mycket sorl, mummel överallt för då hinner jag inte lyssna på alla. DET är frustrerande. Nä håller mig helst hemma utan massa folk dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Men konstigt nog kan jag i vissa grupper ta över helt och agera ledaren, men kan inte säga direkt i vilka situationer, så jag har inte en aning om varför det kan funka i bland (enstaka gånger).

Läser böcker gör jag varje kväll, så fort en är slut börjar jag på en ny, det är lite ritual så jag kan sova (med imovane då) Men det är sällan jag egentligen fattar vad boken handlar om, och läser så fort att jag hoppar över ord, meningar,stycken som är tråkiga. Jag ska bara läsa för att...... Och så säger dom att folk som läser blir välldigt allmänbildade......jo visst om man fattar vad det står och kommer i håg det ja! hehe

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-01-13 09:22:00 följande:div>Är det någon här som oxå är född för tidigt jag föddes 2mån för tidigt och vägde 1700gr, skulle vara intresant och veta dth="15" height="15">div>nä, jag föddes typ 1-2 veckor innan det var "dags" men på den tiden både rökte och drack många när dom var gravida? I allafall min mamma.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-13 09:26:36 följande:div>nä, jag föddes typ 1-2 veckor innan det var "dags" men på den tiden både rökte och drack många när dom var gravida? I allafall min mamma.div>Ja min mamma rökte inte som tur är men min pappa rökte jättemycket dock inom hus

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-01-13 09:22:00 följande:div>Är det någon här som oxå är född för tidigt jag föddes 2mån för tidigt och vägde 1700gr, skulle vara intresant och veta dth="15" height="15">div>Jag är inte född för tidigt, jag kom som planerat.

Och ja, rökning var ju jättevanligt då, mamma rökte när hon var gravid och dom rökte i bilen och under fläkten hemma.

Har man inte sett vissa samband mellan ADHD och rökning under graviditet eller har jag drömt?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-13 03:11:57 följande:div>Jag tycker att det är så lustigt ibland. När man läser om "störningar" som ADD/ADHD, Asperger och Borderline så känner man ju igen sig i nästan samtliga och uppfylla många kriterier. Jag menar, tänk om man läser på om dessa och blir så paranoid att man verkligen tror att man lider av något av dessa och börjar bete sig därefter omedvetet? 

Jag har tidigare varit helt säker på att jag haft Asperger för när jag läste symtomen kände jag att det var JAG, men sen släppte jag tanken och nu när jag har kontakt med en person som verkligen har Asperger så inser jag att det faktiskt INTE är så jag är (även om han och jag har mycket gemensamt vad gäller tankesätt och så). Sen läste jag om symtomen för Borderline och tänkte "men JAG är ju så!" eftersom jag faktiskt har reagerat som en typisk Borderlineperson väldigt ofta. Sen släppte jag den tanken när jag läste ett par historier om två olika kvinnor som led av Borderline och insåg att jag inte var sådan.

Men så har jag pratat en hel del med en vän om ADD i några dagar och kände igen mig i henne något så otroligt! Och hon kände igen sig i mig. Hon ska låta utreda sig snart också. Och sen när jag började skriva i den här tråden så känner jag mig väldigt hemma. Jag känner igen mig i er och som det verkar känner många av er igen sig i mig. Men ibland slår det mig, tänk om det bara är som jag TROR? 

Jag har helt klart blivit otroligt förvirrad av alla tankar som snurrar i mitt huvud. Har mått ganska dåligt i några dagar nu och det känns faktiskt som om min värld har blivit upp och ner... div>Det är nog väldigt lätt hänt att bli nojjig. När jag utreddes första gången (för bl.a Borderline) kände jag efteråt, när jag fått mina diagnoser att jaha, nu är livet slut, nu kan jag leva ut alla mina störningar och bara vara sådär galen som jag känner mig. Hela första dagen gick jag omkring och var "hög". Men sen kom fallet och jag hade inte den minsta lust att leva ut någonting, jag ville helst bara gå och gömma mig.

Eftersom alla dessa "störningar" har varit lite av ett specialintresse för mig har jag läst mycket om dom och javisst, jag har också känt igen mig. Att man känner igen sig i Borderline är dock inget konstigt, den personlighetsstörningen påminner mycket om ADHD. Vad som tydligen skiljer Borderline och ADHD åt är att 

"impulsiviteten är kortvarigare, mer situationsbunden och mindre tvångsmässig hos den som har ADHD. Vredesutbrotten hos den som har ADHD är mer tillfälliga, går över fortare och kvarlämnar sällan grubbel. Personer med ADHD uppvisar sällan samma slags instabila relationer, där idealisering omväxlar med nedsvärtning och hos en människa med ADHD finns inte heller samma sorts identitetsstörning, tomhetskänsla och rädsla att vara ensam som vid Borderline.

Ytterligare en personlighetsstörning som påminner om ADHD är histrionisk personlighetsstörning. En del läkare anser att den stundom finns hos personer med ADHD. Te.x ett uppjagat behov av att dra till sig uppmärksamhet, impulsivitet om belöning uteblir, grunda personliga relationer och instabila känslor. Ett slags påflugenhet och självupptagenhet kan finnas hos både personer med histrionisk personlighetsstörning och ADHD, liksom te.x dålig uppfattning om vilket intryck man gör på andra människor.

Tvångsmässiga drag finns hos många med ADHD, liksom hos många med Tourettes syndrom. Enligt DSM IV beskrivs också tvångsmässig personlighetsstörning så att det passar in på många vuxna med ADHD. Så här kan man tydligen också känna igen sig d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> 
Perfektionism, inflexibilitet, extrem nogrannhet, en tendens att arbeta för mycket och vilja ha kontroll över allt. Människor med ADHD kan tänkas utveckla de här dragen som ett slags kompensation för bristande förmåga att organisera och strukturera tillvaron. På samma vis skulle stor obeslutsamhet, som en del patienter visar, kunna vara resultatet av en strategi för att undvika förhastade beslut och impulsivitet. Men härom finns det hitills bara teorier."

Ur boken "Vuxna med DAMP/ADHD"

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-13 02:59:55 följande:div>Jag förstår.

Ja, precis, mellanlandet. Det lyser liksom inte starkt om en om du förstår vad jag menar och det känns som att man därför inte blir tagen på allvar för "de flesta råkar ju ut för sånt där".

Eller menade du något annat? div>det var exakt så jag menade, folk ser mig inte som "sjuk" eftersom min diagnos är så pass okänd.. och det vill man väl egentligen inte bli sedd som heller, men jag önskar att det fanns mer förståelse ibland.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-13 09:25:09 följande:div>Där är det skillnad med mig, jag avskyr både folksamlingar och ett fåtal människor, fördelen med större folkmängder är ju att man kan gömma sig mer, medans om man bara är ett fåtal så blir man mer indragen i samtal, vilket jag avskyr. Jag står helst tyst och bara lyssnar. Brukar få höra frågan varför jag är så tyst och nästan aldrig är med på samtal, jag svarar alltid att jag är en lyssnare dth="15" height="15">
Men stora folksamlingar kan vara jobbiga om det blir för mycket sorl, mummel överallt för då hinner jag inte lyssna på alla. DET är frustrerande. Nä håller mig helst hemma utan massa folk dth="15" height="15">

Men konstigt nog kan jag i vissa grupper ta över helt och agera ledaren, men kan inte säga direkt i vilka situationer, så jag har inte en aning om varför det kan funka i bland (enstaka gånger).

Läser böcker gör jag varje kväll, så fort en är slut börjar jag på en ny, det är lite ritual så jag kan sova (med imovane då) Men det är sällan jag egentligen fattar vad boken handlar om, och läser så fort att jag hoppar över ord, meningar,stycken som är tråkiga. Jag ska bara läsa för att...... Och så säger dom att folk som läser blir välldigt allmänbildade......jo visst om man fattar vad det står och kommer i håg det ja! hehediv>Här är jag olik många av er, jag älskar sociala tillställningar, vill gärna synas och höras mest..

Cry for attention? Eller varför är jag sån? Är det helt enkelt min personlighet?

Ni som har diagnos ADD eller känner igen er i ADD mer än ADHD, blir ni någonsin rastlösa och stissiga, lite "hoppiga" och känner det som om ni har en massa överskottsenergi ni inte vet vart ni ska göra av? Ni vet bara att ni MÅSTE få utlopp för den annars slår det över liksom.
Eller är det bara jag som har så?