HJÄLP!
Hittade denna tråd för väldigt längesedan men har lagt den åt sidan för att sedan återkomma till den varje gång jag blir påmind om min eventuella ADD-problematik (skall sägas att detta sker mer eller mindre dagligen, speciellt i min relation och sociala vardagliga möten). Det är första gången jag vågar kommentera på något forum och nu skriver jag helt utifrån mitt eget perspektiv och vill/hoppas därför inte att någon annan känner sig kränkt eller ledsen av det jag kommer att skriva.
Jag har gjort basutredning som visat tydliga tecken på att jag har ADD, har dock inte fått vidare utredning ännu då jag har flyttat från län till län och det har varit kötid och remisstopp. Jag är helt övertygad och lever utifrån verkligheten att jag har ADD då det är så pass mycket symptom som stämmer in på mig som person. Jag har haft psykolog som också underliggande utgått från att jag redan fått diagnosen.
Jag har problem med tydlig kommunikation, motivation till vardagliga saker, har ett enormt intresse för allt som har med estetiskt skapande att göra, har svårigheter med att ha kontroll över min ekonomi, drar bort födelsemärken, hud och hår. Vill att saker ska ske nu om de ska ske men har samtidigt svårt att ta beslut om de inte sker i paniksituationer. Jag har p.g.a ångest och social fobi isolerat mig under tider i livet vilket lett till att jag inte har samma kontakt med vänner längre. Jag har använt alkohol, sex och andra droger för att stilla min ångest. Vilket i sin tur bara gjort det värre.
Jag är 26 år gammal, har avslutat gymnasieutbildning med bra betyg, har avslutat en femårig högskoleutbildning med bra betyg och är gift.
Nu till saken. Min relation är på bristningsgränsen p.g.a att jag lever med mitt egna tillstånd och med min mans tillstånd som är Asberger syndrom/ADHD. Vi vill båda att relationen skall fungera och vi har varit tillsammans i över åtta år. Vi har inga barn ännu då vi vill få mer kontroll över relationen och även finna en slags överenskommelse oss emellan.
Han är extremt strukturerad och logiskt tänkande, han har ett fantastiskt arbetsminne och kan se hur saker kommer fortlöpa över lång tid. Det skulle kunna sägas att han är allt som jag inte är. Vi är varandras motpoler. När vi är i symbios med varandra så är det helt fantastiskt men när det kraschar så är det helt fruktansvärt.
Jag älskar den här mannen av hela mitt hjärta men vi har båda gjort saker mot varandra som i den normativa världen skulle uppfattas fruktansvärt. Jag har inte hittat information någonstans om par som lever i denna kombinationen av diagnoser. Jag undrar därför om vår relation är dödsdömd p.g.a våra olikheter eller om det finns någon där ute som har erfarenhet av något liknande och skulle kunna dela med sig av tips.
Alla tips, ideér eller tankar som hjälper mig vidare kommer jag att bli otroligt tacksam för. Jag kan tillägga att jag har svårt med känsloreglering vilket i sig är anledningen att jag vänder mig hit. Jag har panik och har i nuläget ingen annan att vända mig till.
Tack på förhand.
<
div i
d="forummessagefooter">HJÄLP! Relation me
d ADD och Asberger/ADHDdiv>
